- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
436

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Det tyska riket under Sigmund och Fredrik III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
Densamme, som fortlefver i historien äfven som stiftare af universitetet i Tubingen,
blef 1495 Wurttembergs förste hertig (f 1496).
Den badensiska staten blef först under markgrefven Bernhard I, den Store; (1372-
1431) af större betydenhet. Denne förenade åter sitt hus’ splittrade besittningar och
afrundade desamma samt sörjde för den materiella blomstringen inom sitt land. Ett
fortgående på denna väg hindrades dock sedermera genom förnyade delningar.
Vid nedre Rhen bildade sig ansatser till större stater genom sammanslutning af
flere grefskap i en hand. På detta sätt uppstod 1368 herradömet Cleve-Mark, hvilket
1407 blef hertigdöme, samt 1423 Julich-Berg.
En betydande utvidgning erfor landtgrefskapet Hessen. Epok bildade här året
1373, då landtgrefven Henrik II, »der Eiserne» (f 1376), af kejsar Karl IV fick hela
Hessen i förläning som riksfurstendöme, sedan han dessutom förvärfvat det henne-
bergska Schmalkalden. Hans brorsons son, landtgrefve Ludwig I (1413-1458), förvärf-
vade ytterligare
gref-
skapen Ziegenhain och
Nidda, fögderiet of ver
Corvey och länshöghe-
ten öfver Waldeck. Han
åtnjöt bland sina stånds-
bröder ett så stort an-
seende, att det vid ko-
nung Albrekts död var
tal om att välja honom
till efterträdare. Lud-
wigs tvenne sönerdelade
furstendömet mellan sig
med residens i Kassel
ochMarburg. Henrik III
af Marburg förvärfvade
genom gifte grefskapet
Katzepelnbogen, och
då hans linie år 1500
utslocknade, tillföll
landtgrefskapet i dess
helhet åter den äldre
grenen. Visserligen re-
presenterades äfven
Konung Mattias Corvini vapen
på rådhuset i Görlitz.
denna inom kort af blott
en enda person.
I de till Hessen an-
gränsande thuringska
och sachsiska land en
härskade huset Wettin.
Grundläggaren af dess
storhet var Fredrik IV
(1381-1428), som till
följd af sitt tappert och
oförskräckt, om än icke
alltid framgångsrikt
förda krig mot husi-
terna fått tillnamnet
den Stridbare. Han är
äfven grundläggaren af
universitetet i Leipzig
(1409). Som belöning
för de tjenster han gjort
riket erhöll han 1423
kurfurstendömet Sach-
sen, i hvilket namn
hädanefter äfven det
meissenska landet inbe-
greps. Fredriks efterkommande grundade därefter genom delningen i Leipzig af år
1485 tvenne linier, Ernestiner och Albertiner, den förra i Kur-Sachsen (Wittenberg)
och största delen af Timringen, den senare i Meissen och norra Timringen inklusive
Leipzig. Grundaren af den yngre linien, Albrekt den Djärfve (1464-1500),
erhöll som gunstbevisning af huset Habsburg det ärftliga ståthållarskapet öfver Fries-
land; dock afstod redan hans son från detsamma. I det hela torde de sachsiska
landen kunna räknas till de mest blomstrande och mäktiga furstendömena i riket.
En större framtid var emellertid förbehållen Wettinernas grannar, de hohenzollerska
kurfurstarne i Brandenburg. Dessa hade genom kraft och klokhet åter höjt de under
långvarigt vanstyre ruinerade »markerna», tvungit de roflystna grannarne inom behö-
riga gränser, genom köp återförvärfvat Neumark från Tyska orden, åt hvilken
deras föregångare förpantat densamma, samt i det inre åter gjort den furstliga makten
gällande gentemot den trotsiga adeln och hufvudstadens uppåtsträfvande borgerskap.
Sedan den andre hohenzollerske kurfursten Fredrik II afsagt sig sin värdighet, efter-
träddes han 1470 i markerna af sin broder Albrekt Achilles, förut innehafvare af
husets frankiska besittningar. Hans minne fortlefver i Brandenburg hufvudsakligen
tack vare den viktiga familjelagen af år 1473, enligt hvilken markerna till evig tid
skulle förblifva odelade. Denna bestämmelse, den s. k. dispositio Achilleia, blef hörn-
stenen till Brandenburgs framtida storhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free