Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Det tyska riket under Sigmund och Fredrik III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA RIKET UNDER SIGMUND OCH FREDRIK III.
439
gentemot polaeken Wladyslaw, åt hvilken Georg gifvit sitt rike i arf. Därmed hade
en gräns satts för Böhmens uppsving, och husiternas storhetstid var förbi. A andra
sidan hade det icke lyckats kurian att göra sig till herre öfver denne motståndare.
Äfven Wladyslaw hade vid sin upphöjelse på tronen i Böhmen måst besvärja kom-
paktaterna, ehuru katolikerna visserligen sedermera på en landtdag år 1485 i lag
tillerkändes lika rättigheter med utrakvisterna. Det blef nu Ungern som sedan 1471
intog en förhärskande ställning i öster med uteslutande af allt inflytande från Tyska
riket och dess öfverhufvud kejsaren. Den senare skulle hårdt få erfara den natio-
nelle ungerske konungens öfvermakt.
Svåra förluster led huset Habs-
burg och med detta Tyska riket äfven
i sydväst till följd af det schweiziska
edsförbundets utvidgning. Kort tid
efter slaget vid Sempach hade Appen-
zell och S:t Gallen slutit sig till det-
samma, men under 1400-talet skedde
en kraftig utveckling af dess makt-
område såväl mot söder som mot
norr. Det satte sig fast på milanesiskt
territorium kring Bellinzona, och då
Fredrik af Tyrolen förklarats i akt af
konung Sigmund, begagnade det sig
häraf för att rycka till sig Aargau
från Habsburgarne. En för de senare
gynnsammare vändning inträdde, då
Schwyz, edsbrödernas hufvud, råkade
i en förbittrad strid med Ziirich om
arfvet efter den 1436 utslocknade
grefliga ätten Toggenburg, hvilket om-
fattade landskapen från Zurichsjön
ända in i Prätigau. Ziirich ingick
nu år 1442 ett förbund med konung
Fredrik, riktadt mot dess rival. Den
förre slog då in på den kortsynta
politiken att förmå Frankrike att in-
gripa. Detta, som numera var befriadt
från det engelska kriget, lät då sina
afdankade legotrupper, de s. k. armag-
nacs, fyrtiotusen man starka bryta in
i Elsass under fruktansvärda härj-
ningar och framtränga mot Schweiz.
Vid S:t Jakob an der Birs dukade den
lilla hopen schweizare under för dem Belägring Miniatyr ur Dieboid Schmings »Schweizer-
(26 augusti 1444), men efter ett Så aiWancy. krönika» i Rorgarbiblioteket i Luzern.
förtvifladt motstånd, att armagnacs ej
kände någon vidare lust att här skörde flere blodiga lägrar. De vände tillbaka till
Elsass och drogo därifrån följande år till Italien. Konung Fredrik åter träffades af
den allvarliga förebråelsen att hafva prisgifvit värnlöst tyskt riksområde åt dessa
fruktansvärda skaror, utan att han därigenom för egen del kunnat uppnå någon fördel.
Tvärtom led han förluster. En österrikisk här led år 1446 ett nytt nederlag vid
Ragaz mot de edsförbundne, till hvilka Ziirich åter anslutit sig och dessutom Schaff-
hausen, och kort tid därefter gingo de sista österrikiska besittningarne på den schwei-
ziska högslätten förlorade: Rapperswyl år 1458, Thurgau 1460, Winterthur 1467. Ja,
de edsförbundne hotade redan det habsburgska herradömet i de s. k. främre landen,
Elsass och Breisgau, så allvarligt, att landsherren, hertig Sigmund af Tyrolen, år 1469
förpantade dessa områden till en mäktigare herre, Karl den Djärfve af Burgund, för
att dymedelst rädda dem undan schweizarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
