- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
442

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Det tyska riket under Sigmund och Fredrik III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stämts till hemgift åt den unga Margareta vid hennes förlofning med dauphin Karl
(VIII); men då Karl sedermera bröt förlofningen, måste han åter lemna ifrån sig
landskapet. Emellertid hade på fördraget af år 1482 följt nya förvecklingar, under
hvilka Maximilian råkade i svåra stridigheter äfven med de flandriska städerna; år
1488 satt han till och med under någon tid fängslad i Briigge. Till slut kom man år
1493 till en definitiv uppgörelse med Frankrike i freden i Senlis, hvarigenom den
senare makten utom hertigdömet Burgund endast erhöll några orter i Artois. Hela
det öfriga burgundiska arfvet, till och med den franska delen af Flandern samt frigref-
skapet (Franche-Comté) tillföll Maximilian och därmed Tyska riket.
Den gamle kejsaren, som fick upplefva också denna framgång, såg vid slutet af
sin lefnad sin familjs stjärna i uppåtgående äfven på andra håll. Konung Mattias
af Ungern, med hvilken Fredrik råkat i oenighet angående de böhmiska angelägen-
heterna, hade förbytts till hans värsta motståndare. Mattias hade fördrifvit kejsaren
från Österrike; han förlade sitt residens till Wien, som sedan år 1485 var honom
underdånigt, och eröfrade under de följande åren Kärnten, Steiermark och nedre
Österrike. Kejsaren var värnlös; han flydde till riket, där han lik en landsflyktig
förde en bekymmersam tillvaro. Först med Mattias’ död 1490 inträffade ett omslag.
Visserligen tillföll den ungerska konungakronan konung Wladyslaw af Böhmen, till-
hörande de polska Jagellonernas hus, hvilkas herravälde sträckte sig från Östersjön
ända ned mot Adriatiska hafvet; men åtminstone det tyska Österrike undandrogs
denna slaviskt-magyariska stormakt, i det Maximilian återeröfrade detsamma. Ja, i
freden i Pressburg 1491 aftvang han Wladyslaw det löftet, att, i händelse den senare
skulle aflida utan arfvingar, Böhmen liksom Ungern skulle tillfalla huset Habsburg.
Samma löfte hade visserligen gifvits redan före Wladyslaw af Mattias Corvinus år
1463; i hvarje fall häfdade huset Habsburg sina anspråk på landen i öster.
Men äfven inom Tyska riket fick dynastien Österrike ett nytt stöd i Maximilian,
som af kurfurstarne år 1486 valdes till romersk konung. Dock tillät icke den gamle
kejsarens afundsjuka, att sonen under hans lifstid (f den 19 augusti 1493) fick någon
som helst andel i riksregeringen. Till återställandet af freden inom riket hade ska-
pandet af en omfattande landsfredsorganisation kraftigt bidragit (1488). Detta s. k.
schwabiska förbund var i främsta rummet riktadt mot de bayerska utvidgningssträf-
vandena, men fick en allmännare betydelse genom anslutning af talrika städer lik-
som af furstar och prelater. Samtidigt vunno riksstäderna som sådana en stor
framgång: genom beslutsamhet och solidaritet tilltvungo de sig rättigheten att i laga
ordning inkallas till riksdagarne. Efter riksdagen i Frankfurt 1489 blef det veder-
taget bruk, att riksständerna hädanefter, sedan de åhört riksöfverhufvudets proposi-
tion, konstituerade sig i tre kollegier eller kurior, den kurfurstliga, den furstliga,
(i hvilken äfven grefvarne och prelaterna hade några representanter) samt städernas.
Den kurfurstliga kurian gjorde i samtliga ständers namn utkastet till det svar, som
skulle delgifvas kejsaren, och förelade därefter de andra kuriorna detta. Detta till-
vägagångssätt bibehölls ända till det gamla rikets upplösning; vid sidan af kurfur-
star och furstar utöfvade äfven de autonoma städerna sina rättigheter som riksstånd.
Från ytterligare genomgripande reformer i riket tog visserligen den gamle kejsaren
fullständigt afstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free