Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. De europeiska staterna mot slutet af medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE EUROPEISKA STATERNA MOT SLUTET AF MEDELTIDEN
Som det viktigaste resultatet af de europeiska
folkens statslif under medeltidens sista årtionden
framstår utbildandet af nationella stader. Jäm-
sides med denna utveckling gick flerstädes upp-
komsten af en stark monarki, så i Spanien, England
och Frankrike; i Tyskland hade den visserligen sin motsvarighet i de skilda territorier,
af hvilka riket var sammansatt, under det att själfva rikets författning alltmer antog
en aristokratisk karaktär. Slutligen företer Italien en bild af fullständig splittring
inom statsväsendet och mognar mot slutet af medeltiden för främlingsoket.
Den kanske märkvärdigaste utvecklingen hade egt rum i Spanien. Ur två icke
särdeles kraftiga statsbildningar, som knappast kommo i betraktande som världs-
politiska faktorer, utbildades här under senare hälften af 1400-talet en europeisk
stormakt. I Aragonien härskade vis
slocknande år 1410 en kastiliansk
konungarikena skedde ingalunda.
serligen efter den inhemska konungaättens ut-
inie, men någon sammanslagning af de båda
afgörande betydelse blef däremot den förbin-
delse, som sonsonen till den förste kastilianske konungen i Aragonien, Ferdinand I,
ingick med den kastilianska prinsessan Isabella. Den sistnämnda var syster till
Henrik IV, sedan 1454 innehafvare af Kastiliens tron, en härskare, hvars oduglighet
och ovärdighet stötte folkets sympatier ifrån honom. Som hans medtäflare till tro-
nen uppställdes först hans styfbroder Alfons, med sedan denne år 1468 aflidit, blef
Isabella själen i motståndet mot monarken och hans dotter, hvilkens legitima börd
drogs i tvifvelsmål. Det var nu som Isabella för att stärka sin ställning ingick den
betydelsefulla äktenskapsförbindelsen med Ferdinand af Aragonien. Då Henrik IV
därefter år 1474 afled, gjorde Isabella anspråk på tronföljden. Å anclra sidan tog
konung Alfons af Portugal parti för Henriks dotter, men sedan Ferdinand besegrat
honom vid Toro, uppsteg Isabella på Kastiliens tron. Därmed var början gjord till
en förening mellan de båda spanska rikena. Visserligen bibehöllo de enskilda pro-
vinserna sina för dem egendomliga institutioner, men öfver dem alla höjde sig konunga-
dömet alltmer till den egentligen bestämmande maktfaktorn. Ännu var adeln mycket
mäktig, särskildt i Kastilien, men kronan anlitade med framgång städernas hjälp mot
densamma. De senare, som redan tidigare sammanslutit sig till förbund, bildade nu en
allmän förening, den s. k. heliga hermandad (brödraskap), och uppställde milistrupper,
som under befäl af kungliga officerare upprätthöllo lugn och ordning inom landet och
dämpade adelns öfvermod. Samtidigt kringskuros eller upphäfdes dennas särskilda
privilegier, dess rättsanspråk underkastades en noggrann pröfning och usurperade
kronogods återtogos i stor utsträckning. Adeln blef på detta sätt själf varse, att en
ny tid inbrutit; den drog också i allmänhet konsekvenserna däraf och trädde hädan-
efter i konungamaktens tjenst. Äfven kyrkan ställdes i beroende af denna. I ett
af påfven år 1482 utverkadt konkordat bestämdes, att intet stift skulle få besättas
utan kronans samtycke och ingen påflig förordning utan dess tillstånd förkunnas ;
den spanska kyrkan erlade dessutom skatt till den världsliga makten. År 1480 in-
fördes äfven på Isabellas föranstaltande inkvisitionen i Spanien. Närmast användes
den mot de s. k. marannos, de talrika judar, som nyligen omvänd ts till kristen-
domen och hvilkas rättrogenhet var tvifvel underkastad; men sedermera blef inkvi-
sitionen till en stående inrättning, som, ehuru en kyrklig institution, redan från
början gick kronans ärenden och blef ett fruktansvärdt vapen mot dess fiender.
Konsolideringen af landets krafter i Ferdinands och Isabellas dubbelrike ledde
äfven till det moriska herraväldets undergång på spansk mark. Ännu egde riket
Granada bestånd under Nasriderna. Dess hufvudstad med Alhambra, vårdtecknet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
