Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. De europeiska staterna mot slutet af medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE EUROPEISKA STATERNA MOT SLUTET AF MEDELTIDEN.
449
Lodovico Sforza (il Moro) be-
länas med hertigdömet Milano.
Marmorrelief från Maximilians graf
i Franoiskaiierkvrkan i Innsbruck.
,Af de öfriga italienska staterna måste Florens, Milano och Neapel ännu en kort
stund taga vår uppmärksamhet i anspråk.
I Arnostaden med dess oförlikneligt driftiga och förvärfslystna befolkning var det
perminghuset Medici, som genom kapitalets makt, men. äfven till följd af dess med-
lemmars framstående egenskaper, intog det främsta rummet. Sedan Albizzi’s parti år
1434 störtats, var Cosimo de’ Medici den inflytelserikaste mannen i staten. De
republikanska formerna bibehöllos visserligen, och äfven i sitt yttre uppträdande
undvek Cosimo allt, som erinrade om monarkien; han förblef den förste borgaren,
men som sådan höll han statsförvaltningens trådar i sin hand, och besättandet af
stadens ämbeten var väsentligen beroende af hans godtfinnande. Afgjordare trädde
då Cosimos sonson, Lorenzo den Präktige, i förgrunden, men väckte därigenom
också de befintliga motsatserna till lif, hvilka år 1478 kommo till ett utbrott i den s. k.
Pazzfs sammansvärjning. Dock föll endast Giuliano, Lorenzos yngre broder, ett offer
för de sammansvurnes dolkar; Lorenzo själf undertryckte resningen och häfdade äfven
sin ställning, om än icke utan svårighet, gentemot de yttre fienderna, påfven och
Neapel, hvilka hade hållit de sammansvurne om ryggen. I det inre genomfördes nu
en ändring i författningen, gående ut på att förenkla ämbetstillsättningen och dymedelst
göra det lättare för Lorenzo att göra sitt inflytande gällande. Redan omgaf sig denne
med en verkligt furstlig prakt, för hvilken kostnaderna måste bestridas af allmänna
medel och som till och med undergräfde statsfinanserna. Detta blef en ny anledning
till missnöje, och sedan Lorenzo år 1492 aflidit, endast 43 år gammal, dröjde det blott
några få år, innan hans familjs maktbyggnad störtade samman. Då Karl VIII af
Frankrike inbröt i Italien, inträffade i Florens en resning mot Lorenzos vällustige och
slappe son Pietro, hvilken utan motstånd fördrefs från sin fädernestad (1494). I
spetsen för kommunen trädde nu en dominikanermunk från San Marco i Florens,
Girolamo Savonarola, som redan länge enträget manat folket till sj älf besinning gentemot
huset Medicis , glänsande regemente. Då detta nu var störtadt och hela Italien skakades
i sina grundvalar genom fransmännens inbrott, så underordnade sig Florens denne
Världshistoria IL 57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
