- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
454

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Rättsordning och rättsväsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

454
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
rättens pröfning och afgiort dem med sina egna råd. Men sedan 1415 fick denna
speciella kungliga domsrätt i kammarrätten ett särskildt organ. Den var samman-
satt af medlemmar af hofrådet, bland hvilka de studerade, i den romerska rätten
utbildade elementen voro i majoriteten. Men äfven denna rätt kom redan under
Fredrik III:s senare regeringsår i misskredit, så att en riksreform af rättsväsendet
blef en oafvislig nödvändighet. Denna skedde genom det första gången år 1495
fattade beslutet om inrättandet af rikskammarrätten.
En viss ersättning för bristen på en tryggad offentlig rättskipning erbjödo lands-
fredsrätterna. Som vi sett, ingingos landsfrederna till skydd mot det öfverhandta-
gande, laglösa fejdeväsendet. Deras viktigaste organ var landsfredsdomstolen. Denna
besattes af medlemmarne af landsfredsföreningen under presidium af en gemensamt
vald landsfredshöfding, och egde att i godo eller på laglig väg fälla afgörandet vid
tvister dem emellan. Äfvenså träffades väl vid ingåendet af en landsfred några all-
männa bestämmelser angående förbättrandet af rättssäkerheten samt öfriga rättsliga,
särskildt straffrättsliga stadganden, dock allt endast med den giltighet till tid och rum,
som den enskilda __
emot underrätterna.
Med tiden ersattes
emellertid de förra af
den furstliga hofrätten,
hvilken under hof-
domarens presidium
sammanträdde i den
furstliga residenssta-
den; som domare fun-
gerade medlemmar af
landtadeln. Men som
forum för de mål, som
fursten drog inför sin
egen kammare, upp-
stod sedermera vid
sidan af hofrätten -
således i full motsva-
righet till utvecklingen
i riket - en furstlig
kammarrätt under
ordförandeskap af en hofmästare och besatt med rättslärda furstliga råd. Sådan var
gången af utvecklingen t. ex. i kurfurstendömet Brandenburg mot slutet af medel-
tiden: genom landtdagsbeslut af år 1503 erhöll här den kurfurstliga kammarrätten en
formlig författning, ehuru den redan under årtionden egt bestånd.
Men de gamla landsrätterna hade dock icke alldeles gått under. De bibehöllo
sig i olika delar af riket, i Sydtyskland endast sporadiskt och utan att ega större
betydelse för nationens rättslif, under det att de i Nordtyskland, särskildt i Westfalen,
fingo en egendomlig utveckling och spelade en viktig roll. Den vedertagna benäm-
ningen för dessa westfaliska landsrätter var Femgerichte, d. v. s. enligt den sanno-
lika förklaringen detsamma som kriminaldomstol. De gingo äfven under namnet
Freigerichte, då i Westfalen befolkningens kärna utgjordes af ett fritt bondestånd,
som vid sidan af adeln och ministerialerna, hvilka senare redan tidigt fått tillträde till de
offentliga domstolarne, bibehöll sin rätt att bevista de allmänna tingen och att där utöfva
domareuppdrag. Femdomstolarne äro sålunda i själfva verket ingenting annat än de gamla
grefskapsrätterna och härleda sig som sådana icke alldeles med orätt från Karl den
Store såsom skaparen af de grefliga institutionerna; men å andra sidan blef det i
Westfalen redan tidigt brukligt, att grefvarne i stället för att personligen resa omkring
och sitta ting på grefskapets samtliga tingställen uppdrogo förvaltningen af de senare
eller de s. k. fristolarne (Freistähle) åt enskilda ministerialer såsom sina ställföre-
trädare. Det gamla grefskapet, som dittills i rättsligt afseende bildat en enhet, sönder-
föll på så sätt i ett antal fristolar, hvilka under hvar sin Stuhlrichter intogo en
landsfreden betingade.
De gamla grefve-
eller landsrätterna
egde tills vidare be-
stånd, ehuru de till
största delen förvand-
lats till territoriella
domstolar. De utgiorde
de högre ståndens
forum, under det att
den stora massan af
befolkningen var un-
derkastad underrätter-
nas domsrätt, som
äfven kom att omfatta
rätten öfver lif och
död (Blutbann). Dock
voro landsrätterna
högre instans gent-
Kejsar Sigmunds
hofrättssigill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free