- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
456

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Rättsordning och rättsväsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

456 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
för många klagomål. På ett kapitel i Arnsberg skred man till en reform af femdom-
stolarne, hvilken år 1442 erhöll det nya riksöfverhufvudets sanktion. Men konung
Fredrik intog snart en afgiordt fientlig hållning gentemot femdomstolarne och sökte
vålla dem af bräck bl. a. genom att frikalla riksstånden; till följd häraf fick han år
1470 själf kallelse att inställa sig inför femdomstolarne. Detta oaktadt erkände seder-
mera Maximilian år 1495 ännu en gång reformen af år 1437; men den samma år
genomförda nyorganisationen af rikets domstolsväsende beröfvade faktiskt femdom-
stolarne de grundvalar, på hvilka de växt fram. De försvunno visserligen^icke genast,
men nedsjönko efter hand till obetydliga organ för, den landsherrliga jurisdiktionen
i Westfalen och kvarstodo som sådana med bibehållande af de gamla, högtidliga
formerna ända till början af det 19:de århundradet.
Den anseddaste tyska lagboken under senare medeltiden är den på lågtyska affat-
tade s. k. Sachsenspiegel, omkring 1235 sammanställd af den sachsiske bisittaren Eike
von Repgow. Den består af en landsrättsbok och en länsrättsbok. Medelbart (genom
den s. k. Spiegel aller deutschen Leute) är den äfven källa till den sannolikt om-
kring 1270 i Sydtyskland affattade »kejserliga lands- och länsrätten», sedermera kallad
Schwabenspiegel, af obekant författare. Dessa båda privata arbeten fingo snart
samma auktoritet som verk af kejserlig lagstiftning och lades som sådana till grund
för rättskipningen vid domstolarne. De öfversattes till och med till åtskilliga främmande
språk, och Sachsenspiegel försågs dessutom upprepade gånger med kommentarer.
Författaren till Sachsenspiegels äldsta kommentar är den markiske riddaren Johann
von Buch, som lefde under förra hälften af 1300-talet. Densamme affattade äfven
- sannolikt omkring 1335 - en framställning af de sachsiska landsrätternas process-
rätt som supplement till Sachsenspiegels landsrätt, den s. k. Richtsteig Landrechts,
till hvilken en obekant författare redan på 1300-talet gaf ett motstycke i Richtsteig
Lehnrechts. Till dessa anknyta sig därefter på 1400-talet ett antal femrättsböcker,
dels af privat natur, dels med hälft officiell karaktär, i hvilken lemnas en framställ-
ning af femdomstolarnes rättsprocedur, delvis i anslutning till Sachsenspiegel.
Emellertid hade redan en främmande rätt, nämligen den romerska, börjat utöfva
inflytande i Tyskland. Upptagandet af densamma skedde under inverkan af den
föreställningen, att det romerska riket bildade en fortsättning af det romerska
världsriket, hvars rätt därför kunde göra anspråk på åtminstone subsidiär giltig-
het. Omständigheter af olika slag befordrade denna utveckling, så t. ex. den tyska
rättens partikularistika karaktär, som gjorde den i behof af en universell motvikt;
vidare inflytandet af den kyrkliga, kanoniska rätten, som vid denna tid ingrep
i så många lifsförhållanden och som nära anslöt sig till den romerska, och slutligen
universitetsstudiernas uppblomstring och framför allt inflytandet af de italieniska
rättsskolorna, hvilkas världsrykte drog till sig tallösa lärjungar äfven från Tysk-
land. I Italien utbildades det rättslärda ämbetsmannastånd, som snart blef oum-
bärligt för de nu uppkomna territorialstaterna, närmast inom förvaltningen, men
sedermera äfven i rättskipningen. Den senare omständigheten blef den egentligen
afgörande för upptagandet af den romerska rätten. Förvaltningen tog rättskipningen
i anspråk, fursten besatte sin hofdomstol med rättslärda ämbetsmän, och bisittar-
institutionen lemnade allt mer och mer rum för ett system af aflönade ämbetsdomare.
Tidigast skedde denna utveckling vid det kungliga hofvet. Men från den kungliga
kammarrätten öfvergick detta lärda domarstånd äfven till den år 1495 grundade riks-
kammarrätten, hvars bisittare till hälften måste utgöras af »doktorer». De svuro att
döma »efter rikets och den allmänna rätten», i hvilken formel Justiniani Corpus
iuris inbegreps. Därmed var upptagandet af den romerska rätten ett afgjordt faktum.
Äfven den landsherrliga öfverhögheten ombildades inom kort på den romerska rättens
grundval, underrätterna följde så småningom efter. Längst höll sig byrätten fri från
främmande inflytande.
Hvad rättsproceduren beträffar, så tillkom som bekant domsrätten under medel-
tiden icke domstolsledaren. Denne representerade i stället domarmakten; han egde blott
att leda processen och verkställa domen, men han visste icke hvad som var lag och
måste förhöra sig härom hos rättens ledamöter eller ett utskott af denna, som egde
att fastställa domen. Ett sådant, till sin karaktär ständigt utskott bildades af bisit-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free