Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Riddarvasendets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
stone på de större borgarne, af den i två våningar uppförda s. k. Pallas, som intager
ett så fritt läge som möjligt. Dess hufvudvåning innehåller den stora salen, hvilken
i det väsentliga var afsedd för representativa ändamål. I undervåningen befinna
sig förrådsrum och kök. Det egentliga boningshuset kallas Kemenate (i vidsträckt
mening) och ersätter på de mindre borgarne Pallas. Härtill kommo med lättare
byggsätt uppförda byggnader för hushållsändamål, stall, skjul, lada, bak- och tvätt-
hus, äfven innehållande rum för tjenstefolket, slutligen underjordiska källarlivalf, på
samma gång tjenande
som fängelse.
Borgens utsmyckning
var i allmänhet torftig,
ehuru naturligtvis borg-
herrns sociala och eko-
nomiska ställning äfven
härutinnan gjorde sig
gällande. På förnäma
borgar påträffar man rika
dörr- och fönsterinfatt-
ningar och med glas för-
sedda fönster; väggar och
tak i de förnämsta rum-
men äro prydda med
målningar på putsen
eller på trä, hvilka utom
ornament och figurer
gärna framställde hela
bildcykler ur tidens epi-
ska dikter på modet.
Salsväggarne förseddes,
för så vidt de icke helt
och hållet voro behängda,
med rika, polykroma
mönster eller pryddes
med målade vapensköl-
dar; äfven stenpelarne
och de i mjuka linier
gående sträfpelarne af trä
samt salstaket visade
lifliga färger. Som golf-
beläggning användes of-
tare tegel och sten än
bräder, äfven förekomma
golf af lerplattor i bro-
kiga mönster. Uppvärm-
ningen skedde öfvervä-
gande medelst kaminer,
till belysningen använde
man alla den tiden till buds stående medel. En viktig punkt var borgens
förseende med vatten; med den största noggrannhet sörjde man för att tillvarataga
regnvatten, och på ingen borg fattades en cistern. Då emellertid denna kunde uttorka,
så var det nödvändigt att sänka en brunn genom klippan ända ned till grundvattnet.
Många af dessa brunnsanläggningar äro ännu i dag bevarade; vanligen äro de för-
lagda till borgens säkraste punkt och inrymmas i särskilda brunnshus. Ej sällan
omtalas trädgårdsanläggningar, äfven blomstergårdar och planteringar af lindar och
fruktträd på borgarne eller utanför befäsiningarne. Vid foten af borgen ligger ängen
eller planen, ett vidsträckt fält, afsedt för besättningens ridderliga öfningar.
Riddarborgens glanstid faller inom det 12:te och 13:de århundradet. Mot slutet af
Borgen Hohenzollern, efter Stillers planritningar åter-
uppförd af konung Fredrik Wilhelm IV af Preussen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
