Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Den jordbrukande befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och storleken af deras kapital. Emellertid hindrades detta system i sin vidare ut-
veckling af ett omslag i den engelska näringspolitiken, i det denna framför allt gyn-
nade klädesindustrien och klädeshandeln och sålunda hade tillförutsättning besittan-
det af stora fårhjordar. Till följd häraf förvandlades hädanefter åkerjorden i stor
utsträckning till betesmarker, de små skattebönderna trängdes undan, och landt-
bruksarbetaren gick miste om arbete och sattes på förknappning. På så sätt blef
äfven i England vid slutet af medeltiden småfolkets ställning på landsbygden ytterst
prekär.
Bondgårdens byggnadssätt och inredning betingades framför allt af den praktiska
nyttan. Den utgjordes till en början af en byggnad af trä eller ler, lätt att rifva ned
och knappast att betrakta som annat än en del af bondens lösöre. Utom botten-
våningen innehöll den dock äfven en källare och en vindsvåning. Mellersta delen
af jordvåningen upptages ursprungligen helt och hållet af förstugan (Dielé), och först så
småningom inkräktade man på dess område genom att afskilja särskilda rum. Det vik-
tigaste af dessa var »stugan» (Stubé), det egentliga boningsrummet; den var försedd med
en stor ugn, och bakom densamma befinner sig kammaren, föräldrarnes och de små
barnens sofrum. I bakgrunden af förstugan har den mycket enkla kökshärden si^n
plats; eventuellt var en rökhuf anbragt ofvanför densamma till uppfångande af röken.
Nära härden träffa vi afplankningar med sofplatser för tjenstefolket samt mjölkkam-
maren; äfven på vinden befinna sig dylika, utgörande sofrum för de äldre barnen
eller för tjenarne samt förrådskammare. Dit upp leder en stegliknande trappa. Taket
är betäckt med halm eller rör, i bergstrakter äfven med takspån; stundom användes
stenar som tyngder på detsamma. Möblemanget är torftigt. Dess förnämsta pjäs är
sängen, på hvars utsmyckning man stundom satte ett visst värde; i trakter med
gåsäfvel förekommo väl äfven fjäderbolstrar. Dock fick tjenstefolket sofva på halm-
säckar eller blott och bart på ströhälm. Midten af stugan intages af ett rymligt
bord, vid hvilket hela familjen får rum. Som stolar användes bänkar, hvilka på
samma gång tjenade till liggplatser; särskildt var platsen på ugnsbänken omtyckt.
Verkliga stolar, som blott sällan förekommo, ersattes af pallar. Till förvaring af
kläder och husgeråd tjena skrin och kistor, ofta målade i bjärta och brokiga färger,
och på hyllbräden kring stugans och kammarens väggar samt öfver dörren uppsattes
de mindre husgerådsföremålen.
Utom boningshuset förekommo äfven ekonomibyggnader, som på de enklare bond-
gårdarne vanligen utgjordes af en tillbyggnad till det förstnämnda. Dessutom funnos
lador, stall, äfven dufslag samt skjul för åker- och landtbruksredskap. Knappast en
enda bondgård, icke ens den ringe backstugusittarens, saknade en trädgård, vanligen
bestående af en liten plats framför och en större anläggning bakom huset.
Hvarje jordegendom på landet var inhägnad. Bebyggandet skedde icke godtyck-
ligt, i det vi redan tidigt finna en slags byggnadsnämnd i verksamhet på landet,
som utgaf förordningar angående byggenas utförande och som vakade öfver att de
iakttogos.
De enskilda byggnaderna i byn förbindas med hvarandra medelst bygator; där
"dessa sammanträffa eller korsa hvarandra, befinner sig den med lindar planterade
och med sittstenar försedda byplatsen. Vid denna ligger utom kyrkan, där en sådan
förefanns, i regel kommunalhuset, äfven innehållande fängelserum; vidare by värds-
huset eller krogen, hvilken i egenskap af offentlig lokal särskildt befrämjades, och
hvars innehafvare erhöll koncession på viss tid med särskildt fastställda taxor för
mat och dryck. Byvärdshuset var ursprungligen ämnadt till genomresande främling-
ars vederkvickelse och hade väl äfven tillstånd att härbergera gäster öfver natten.
Först så småniftgom blef krogen ett förfriskningsställe äfven för byns egna invånare,
och ej sällan skådeplatsen för fylleri och dryckenskap. Som värdshusskylt uppsattes
ett tunnband, senare en krans. Till byns offentliga inrättningar hör äfven den privk
legierade badstugan, hvilken äfvenledes under tidernas lopp utvecklade sig till en krog-v
lokal. Byn var i sin helhet omgifven af ett gärdsel till ökande af tryggheten eller
åtminstone som ett första skydd vid plötsliga öfverfall; likaså vidtogos afspärrnings-
åtgärder med nämnda syfte, eller kyrkogården förseddes med en försvarsmur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
