Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Städer och borgerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STÄDER OCH BORGERSKAP
Med städerna inträdde en ny faktor i det medeltida sam-
hällslifvet, som, grundad på det rörliga kapitalet, genombryter
länsväsendets stelnade former. Då städerna i sin politiska
hållning väsentligen leddes af ekonomiska behof och bevekelse-
grunder och då de befrämjade den allmänna samfärdseln, så
utgjorde de ett högst fruktbringande kulturelement, och i sin
utveckling beteckna’de så att säga öfvergången från den egentliga medeltidens
ofrihet och isolering till den obundna rörlighet och brokiga mångfald af lifs-
yttringar, som känneteckna den nyare tiden. De bilda på så sätt i många
afseenden den förmedlande länken mellan den gamla och den nya tiden och
utgöra födelseorten för de nya idéer, som till största delen ännu i dag sysselsätta oss.
Närmast hade städerna visserligen framvuxit ur de medeltida lifsformerna. Ut-
märkande för dem till skillnad från landskommunerna är följande; de äro befästa,
hafva en marknadsplats, bilda en särskild domsaga, ega större oberoende i kommu-
nala angelägenheter och större rikedom på kommunala inrättningar, särskildt kom-
munala myndigheter; slutligen intaga de en företrädesställning framför landsbygden
med afseende på offentliga, militära och ekonomiska prestationer och åligganden.
Äfven de minsta städerna voro befästa: med hänsyn till den allmänna osäker-
heten kunde inga handels- och näringsidkande orter undvara försvarsanstalter. Utom
af vallar och grafvar voro de vanligen äfven skyddade af en mur, till en början tro-
ligen i af trä, plankor och pålar, men senare af sten. Talrika torn reste sig öfver
murarne; endast pä få ställen genombröts ringmuren af portar, vanligen dubbelpor-
tar, hvilka stängdes om natten och om dagen omsorgsfullt bevakades.
De äldre ständerna förete till sin inre anläggning vanligen ett till synes planlöst,
oregelbundet virrvarr af gator och gränder; stadsplanen motsvarade ögonblickets
behof och var måhända en efterbildning af byanläggningen. Med större planmässig-
het anlades städerna på kolonisationsområdet i öster. En marknadsplats, den s. k.
»ringen», bildar medelpunkten; härifrån utlöpa, vanligen i räta vinklar, snörräta
gator, hvilka i sin tur skäras af andra i räta vinklar. Staden sönderfaller på
så sätt i regelbundna, kvadratiska eller rektangulära kvarter. Dock gjorde sig
vid stadens senare utveckling den gamla planlösheten i anläggningen snart åter
gällande. De alltigenom trånga gatorna saknade stenbeläggning och voro ohygg-
ligt smutsiga; stengator förekomma knappast före 1300-talet. Gaturenhållningen ålåg
till en början de vid gatan boende, men öfvertogs så småningom" af kommunen.
Det var icke en så alldeles enkel sak att hålla gatorna, rena, särskildt till följd af
att borgarne ännu länge allmänt höllo sig med kreatur. Någon offentlig gatubelys-
ning kände man under medeltiden icke till. Gatorna hade redan nu namn och bru-
kade uppkallas efter någon vid gatan boende, framstående personlighet, efter någon
närliggande kyrkas helgon, efter yrken eller stånd, hvilkas medlemmar företrädesvis
hade sina hus vid gatan, eller efter främmande städers och lands undersåtar, som
väl antagligen utställde sina varor vid bestämda gator. Däremot saknades husnum-
mer, hvilka dock ersattes af individuella beteckningar för många hus eller af
egarens namn. .
En stor roll spelade i staden marknadsplatsen eller i de större städerna mark-
nadsplatserna. De utgjorde samlingsställen för politiska församlingar, rättsförhand-
lingar, äfven för exekutioner, men tjenade naturligtvis framför allt trafiken. De voro
betäckta af marknadsstånd och omgåfvos troligen af hallar, i hvilka småkrämare,
handtverkare och lifsmedelsförsäljare utställde och salubjödo sina varor. För vissa
Viktigare varor och förnödenheter funnos därjämte särskilda salutorg.
Vid det förnämsta torget eller i dess närhet voro i regeln stadens viktigaste offent-
liga byggnader belägna, i främsta rummet rådhuset, som var säte för den kommu-
nala förvaltningen och stadens vanligen mest betydande profana byggnad. Största
delen af de tyska städernas rådhus uppfördes under 1200-talet, ehuru de i våra
dagar bibehållna till öfvervägande delen tillhöra gotikens och renässansens tidehvarf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
