Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Städer och borgerskap - 21. Åkerbruk, näringar och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrån. Ej sällan ställde de sig i en nästan fientlig opposition till de sistnämnde.
För öfrigt verkade gesällföreningarne hufvudsakligen för arbetsförmedlingen och för-
bättrade arbetsförhållanden liksom öfver hufvud för höjande
af ståndets sociala ställning.
ÅKERBRUK, NÄRINGAR OCH HANDEL
Landthushållningen under den senare medeltiden karakteriseras
särskildt af öfvergången från storbruk till småbruk. Tyngdpunkten
* kom att ligga hos de små landtbrukarne, i det godsets jord fördelades
bland dessa mot skyldighet att erlägga ränta. Godsegaren hade dock icke
förlorat allt inflytande på småbruken; så kunde arrendekontraktet ålägga
arrendebonden vissa prestationer och förpliktelser med afseende på sättet
att bruka jorden, uppförandet af byggnader o. s. v., eller också förblefvo
vissa anläggningar, såsom kvarnar, brygghus, bakugnar och vinkällare, i
egendomsherrens ego och upplätos mot kontant erkänsla åt bonden, som
icke själf egde några anordningar af motsvarande teknisk fullkomning.
Likaså tillhandahölls väl bondekommunen med afvelsboskap af jordegaren.
Å andra sidan voro bönderna i det väsentliga autonoma ined afseende
på landthushållningen; öfver hithörande angelägenheter bestämde de själfva
eller deras föreståndare på sina församlingar. På så sätt mera öfverlemnad
åt sig själf, hade bondehushållningen visserligen fått friare former, men
hvilade dock på svagare grundvalar än förut. Då den ekonomiska ställ-
ningen genom egendomsegarens tillbakaträdande försvagats, hade man sökt
skaffa ett slags ersättning i de fackmässiga sammanslutningarne. Men
härigenom ökades än mer den ovighet i formerna, som utmärker bonden
i och för sig, samt försvårades införandet af nyheter och förbättringar.
Visserligen utöfvade de uppblomstrande städerna med deras olikartade
behof, deras lättnader för den allmänna rörelsen, marknader o. s. v., ett
väckande inflytande, på samma gång som den växande penninghushåll-
ningen tillförde äfven bonden kontanta medel och åtminstone för bonde-
kommunen möjliggjorde bildandet af ett rörelsekapital; men det oaktadt
förblef bondehushållningen ända till slutet af medeltiden väsentligen på
det stadium af teknisk och ekonomisk utveckling, som uppnåtts redan
på 1200-talet.
Åkerbruket är grundadt på treskiftesbruk; i regel följde på träda råg
och sedan hafre. Rågen, på tyska ofta kallad rätt och slätt »korn», är
den hufvudsakliga brödsäden. Den inkräktade till och med på hafren, som
tidigare spelat en betydande roll som lifsmedel för folket, ehuru denna
äfven under den senare medeltiden allt fortfarande utgjorde ett viktigt
födoämne såväl för människor som kreatur. Anmärkningsvärd är den till-
tagande odlingen af hvete; särskildt i städerna stegrades efterfrågan på
hvetebröd i samma mån som välståndet växte. Kornets utbredning var
mycket olika på olika ställen; i allmänhet kan man mot slutet af medel-
tiden spåra en tillbakagång i kornodlingen, väl äfven delvis till följd af folkets för-
bättrade lifsvillkor. I öfrigt påträffas kornet särskildt på de orter, där man i större
skala bryggde öl. I fråga om grönsaksodling uppträder staden som konkurrent till
landsbygden, ehuru äfven åkrarne till följd af stegrad efterfrågan togos i anspråk
däraf. I allt större omfattning förekomma skidfrukterna bland naturaprestationerna.
Särskildt under den senare medeltiden spelade vinodlingen en stor roll inom
landthushållningen; afkastningen af densamma var genomgående så god, att jord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
