Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Åkerbruk, näringar och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
värld. Det grekiska riket, som dittills uppträdt som förmedlare med Östern, trängdes
tillbaka, ja beröfvades för en tid sin ställning som själfständig makt, och äfven sedan
det återupprättats, kom det icke mer i besittning af sin forna styrka. Lejonparten
af den allmänna medelhafshandeln tillföll de italienska sjöstäderna, vid sidan af
Genua och Venedig till en början äfven Pisa, hvilken sistnämnda stad dock. efter
nederlaget vid Meloria (1284) trädde i bakgrunden. Så mycket större blef de båda
andra handelsrepublikernas vinst. De västerländska folken tillegnade sig till följd af
korstågen en stor del af de orientaliska behofven, och den i den arabiska världen
utbildade lyxen öfverfördes till fienderna i väster. Så t. ex. påträffa vi nu bland de
till Västerlandet importerade handelsartiklarne den östasiatiska rabarbern, den tibe-
tanska mysken, den indiska pepparn, kanel, muskot, aloe, kamfer, elfenben, arabiska
och libyska dadlar och arabisk rökelse, dessutom sydfrukter, oljor, bomull och socker,
siden, glas, färgämnen jämte mycket annat. I de nyuppståndna korsfararstaterna
upprättade nu venezianerna och genueserna allestädes - så t. ex. i Antiochia, Haifa,
Sidön och ej minst i Jerusalem, sina handelsfaktorier, för hvilka de eftersträfvade
och äfven utverkade allahanda privilegier, särskildt egen jurisdiktion. Äfven egna
kyrkor uppfördes, de venezianska vanligen vigda åt evangelisten Marcus, stadens
skyddspatron. Den rikaste och viktigaste af Marcusstadens syriska kolonier uppstod
i Tyrus, där venezianerna innehade en god tredjedel af staden, omfattande en mångfald
fabriker och flere stora kyrkor. Denna stad blef jämte Akkb redan tidigt hufvud-
orten för en stor byteshandel mellan öster- och Västerlandet. Detsamma gäller om
de egyptiska städerna Damiette och framför allt Alexandria. Den sistnämnda staden
betecknas till och med som de båda världarnes offentliga marknad; den var mötesplatsen
för de öfver Aden och Mekka genom Röda hafvet och vidare utför Nilen transporterade
arabiska och indiska varorna samt de västerländska naturprodukter, i främsta rummet
trä och järn, som ditfraktades af italienska köpmän. Ända långt in på 1400-talet
blomstrade handeln med Alexandria.
Men de italienska köpmännens företagsamhet sträckte sig äfven utanför Väster-
landets portar. Djärft inträngde de midt i de otrognes provinser, utan att akta på
kyrkans principiella förbud att träda i förbindelse med dessa. Så underhöll t. ex.
Venedig redan tidigt handelsförbindelser medt den i Bagdad residerande kalifen, h vars
hufvudstad alltjämt bibehöll sin ställning som en stor samligsplats för alla arabiska
varor. Dessa gingo härifrån på den stora landsvägen till Haleb, sedermera ett hufvud-
kvarter för Venedigs handel med främre Asien, samt vidare mot väster antingen öfver
Damaskus, där de sammanträffade med varutransporter från Indien, eller öfver
Antiochia. I det inre af mindre Asien utverkade venezianerna handelsförmåner af
sultanatet Ikonium och samtidigt af det kristna armeniska riket.
Något senare trädde västerländingarne i beröring äfven med tatarerna norr om
Svarta hafvet. I Tana, våra dagars Azov, existerade talrika europeiska kolonier och
kontor. Men då staden år 1397 eröfrades af mongolfursten Timur fingo dessa
förbindelser ett tvärt slut, och de flesta fräihmande köpmännen bragtes om lifvet
eller såldes som slafvar. Som en ersättning för denna förlust uppblomstrade Kaffa,
tills allt år 1475 intogs af sultan Muhammed II. Det erhöll namnet »Krims Konstan-
tinopel» och omsatte utom ryskt pälsverk äfven varor från Kina och Indien.
Handelsvägen härifrån till Kina öfver Sarai och Urgendscjh var starkt trafikerad
äfven af européer. Mongolerna öppnade beredvilligt sitt rike för européernas handel,
och dessa framträngde ända till Indien och Kina. De slogo sig äfven ned i det
snabbt uppblomstrande, persiska Tebris. Med detta som utgångspunkt drogo de
vidare till Ormus och gingo där ombord på fartygen till Indien; från nämnda ort
ledde äfven en landsväg öfver Samarkand till den fjärran Östern.
I jämförelse med det östra medelhafsbäckenet med dess omätliga, bakomliggande
land var den västra delen med Nordafrika af mindre betydelse, men var af vikt
såsom hufvudområdet för den kataloniska handeln, År 1274 afslöts en freds- och
handelstraktat mellan Aragonien och Marokko, 1285 mellan Aragonien och Tunis;
på grund häraf blefvo handelsförbindelserna mellan Katalonien med dess ledande
handelsstad Barcelona och de nordafrikanska staterna Marokko, Fes och Tunis under
1300- och 1400-talen mycket lifliga. Det var genom denna handelstrafik som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
