Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Åkerbruk, näringar och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 W, FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
där en förening af romerska, toskanska och lombardiska köpmän, som hade sitt eget sigill
och underhöllo en väl organiserad budskickning med hemorten. Tyska köpmän egde
i Troyes ett »tyskt hus», där de sålde sina linnevaror, i Provins och i Bar före-
kommer en tysk gata. Utom linne nämnas som tyska marknadsvaror grått ylletyg,
ekorrskinn och siifver från Freiberg. Till och med norra Europa saknade icke represen-
tanter. På 1300-talet var dessa marknaders glansperiod redan förbi, sedan å ena sidan
Tyskland trädt i direkt förbindelse med världshandeln, å andra sidan direkta sjö-
förbindelser öppnats mellan Italien och de nederländska och engelska marknaderna.
Äfven landets egen regering bar skulden till marknadernas tillbakagång genom vissa, för
samfärdseln hindersamma förordningar, och slutligen vållade de långvariga krigen
med England afbräck i den fredliga trafiken. Under senare tid fick marknaden i Lyon
en viss betydelse, ehuru den icke var af samma universella vikt som marknaderna i
Champagne. Snarare utgjorde då marknaderna i Geneve en ersättning för de sist-
nämnda. Här, icke långt från den punkt, där tre nationer stötte intill hvarandra,
infunno sig köpmän från Spanien, från Normandie och Flandern, Tyskland och
Italien; dock saknades nordborna.
Men äfven Nederlanden, Flandern och Drabant drogo en betydanda del af den
internationella handeln till sig. Varutillförseln förmedlades hufvudsakligen sjövägen
af italienarne, och varorna befordrades sedan vidare mot norr af hanseaterna. På
så sätt utveckla sig de nederländska orterna til] betydande handelscentra; särskildt
gäller detta om Briigge, som under en lång tid, nästan ända till slutet af medel-
tiden, var den förnämsta stapelplatsen för den nordeuropeiska handeln, en verklig
världsmaknad, där engelsmän, nederländare, italienare, sydtyskar och hanseater
trädde i förbindelse med hvarandra. Äfven alstren af den rikt utvecklade flandriska
industrien och konsten hade här sin marknad. Jämte Briigge förtjenar särskildt
Gent att nämnas, som ställde det fordom som hufvudort för yllemanufakturen
betydande Ypern i skuggan. Härtill kom det kraftigt uppblomstrande Antwerpen,
hvars hästmarknad med afvelsdjur från Brabant och Ardennerna var berömd. Men
staden gick en ännu större framtid till mötes såsom den blifvande främsta sjöstaden
och arftagerska till Briigge.
De stora handelsvägarne från de arabiska landen mot norr och från Italien till
Frankrike och Flandern gingo under den äldre medeltiden Tyskland förbi såväl i
öster som i väster. Endast på de ofvan skildrade Champagnemarknaderna trädde Tysk-
land i lifligare beröring med världshandeln; särskildt stod det här i förbindelse med
italienarne. Men i längden kunde ett direkt tyskt-italienskt handelsutbyte icke uteblifva.
En blomstringsperiod inträdde härutinnan redan omkring år 1350, men de första
ansatserna gå vida längre tillbaka. I Venedig grundades redan 1268 det i närheten
af Rialtobron förträffligt belägna tyska köpmanshuset, Fondaco de tedeschi, som
erbjöd bostäder för 56 personer och dessutom innehöll vidsträckta lager- och salurum.
Denna »fondaco» var oumbärlig för den tyska handelsrörelsen i Marcusstaden; endast
här fingo de tyska köpmännen utställa sina varor till salu och endast under vene-
ziansk förmedling. En själfständig andel i handeln med Levanten tillät staden ingen
fränlling. Den tyske köpmannen sålde sålunda sina medförda varor till venezianerna
och köpte uteslutande af dessa de varor från Orienten, han önskade medföra hem.
För hvarje köp och försäljning uppbar staden en afgift, hvars belopp gifver vid handen
omfattningen af detta handelsutbyte äfven med de nämnda inskränkningarne. Vene-
digs årliga tullinkomster på de till Tyskland gående varorna anslogos år 1484 till
icke mindre än 20,000 dukater och redan omkring 1450 beräknas den totala tyska
varuomsättningen i Venedig till en million dukater. Utom Venedig förmedlade äfven
Genua genomgårigshandeln till Tyskland, där till en början det lilla Ravensburg, senare
Augsburg och Niirnberg hade andel i densamma. I den liguriska staden hindrade
ej heller invånarnes afund främlingar att anlöpa hamnen; de tyska köpmännen förö
från Genua såväl till Neapel som till Spanien, särskildt till Barcelona och Valencia.
Senare påträffas handelsidkande tyskar äfven i Como, Milano, Pisa, Lucca,
Florens, in mindre antal i Rom. Däremot voro talrika tyska handtverkare och
värdshusvärdar bosatta därstädes, och äfven i ett stort antal andra italienska
städer påträffas vid slutet af medeltiden tyske näringsidkare, särskildt bagare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
