- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
511

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Undervisning och vetenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNDERVISNING OCH VETENSKAP. 511
Vid början af 1400-talet mångfaldigades hans bok äfven i xylografiska tryck och
blef äfven föremål för Johann Gutenbergs första tryckeriförsök med rörliga typer. På
ett mera framskridet stadium tjenstgjorde det s. k. doktrinalet som lärobok, en latinsk
grammatik på vers, författad omkring 1200 af den franske klerken Alexander de
Villa Dei. Den erbjöd på samma gång lektyr, under det att de gamla latinska skrift-
ställarne ända till humanismens framträdande voro okända i skolorna. Undervis-
ningsspråk i rådsskolorna var latinet, och ur dessa skolor framgingo på 1500-talet
de kommunala latinskolorna. Dock förekommo därjämte, särskildt på hansans om-
råde, tyska skrif- och räkneskolor, som uteslöto latinet och fäste största vikten vid
den praktiska köpmannautbildningen, och som sålunda äro förelöpare till senare
tiders handels- och realskolor.
Skolor för den kvinnliga ungdomen påträffar man endast sällan under medeltiden.
I B russel existerade redan 1320 en flickskola med fyra klasser och lika många lärar-
krafter. Eljest uppfostrades och undervisades de högre ståndens döttrar ofta i nunne-
kloster, såsom än i dag i katolska land.
Slutligen upprättades äfven under medeltiden anstalter för den högre undervis-
ningen, högskolor eller universitet. Dessa utgjordes af privilegierade, själfförvaltande
och med egen jurisdiktion försedda sammanslutningar af lärare och lärjungar. Ett
mönster för dem alla blef sedan 12:te århundradet högskolan i Paris. Den fram-
växte ur äldre kyrkliga skolor, men för sitt uppsving har den väsentligen Abelards
dialektiska metod att tacka, hvars rykte i stort antal lockade vetgiriga ynglingar af
alla nationer till Paris. Lärare som lärjungar stodo under kyrkans uppsikt, utöfvad
af biskopen af Paris eller som dennes ställföreträdare af den medlem af domkapitlet,
som förestod skolärendena. Denne kanik kallades här kansler och hade att öfver-
vaka undervisningsväsendet i hela församlingen samt meddelade lärarne befogenhet
att utöfva lärarverksamhet. Detta förhållande till kanslern ledde framför allt därtill,
att de enskilda lärarne jämte sina lärjungar trädde i närmare förbindelse med hvar-
andra och på så sätt bildade en organisation eller universitets, som det latinska
uttrycket lydde. Härur har den moderna benämningen »universitet» framgått, men
den ursprungliga betydelsen är ingalunda ett universitas literarum eller en veten-
skaplig universalanstalt, där alla vetandets grenar i lika mån utöfvades, utan uttryc-
ket härrör från den korporativa sammanslutning, som de enskilda, till en början
fullständigt af hvarandra oberoende lärarne jämte dessas elever ingingo med hvar-
andra. Denna korporation sökte sedermera genom påfliga privilegier trygga sin
själfständighet gentemot kanslern, och då påfven Innocentius III (1198-1215), som
själf studerat i Paris, härutinnan gynnade den, så lyckades den också i hufvudsak
uppnå sitt mål (1213). Under loppet af 1200-talet utvecklades högskolans inre orga-
nisation vidare, och sammanhållningen mellan korporationerna, som till en början
dikterats i främsta rummet af de gemensamma intressena, blef allt fastare. Å andra
sidan sönderföll sedan andra hälften af 1200-talet den talrikaste gruppen af univer-
sitetsmedlemmar, de s. k. artisterna eller den filosofiska fakulteten, i fyra nationer,
d. v. s. inbördes själfständiga landskapsföreningar. Sådana bildades af fransmännen
från de egentliga franska provinserna, normanderna, pikarderna (från östra Frank-
rike) och utländingarne, hvilka sistnämnda till en början betecknades som »engels-
män», sedermera som »tyskar». I spetsen för hvarje nation står en prokurator eller
provisor, som handhar de löpande ärendena. Prokuratorerna åter välja en gemen-
sam föreståndare, rektorn. Därjämte existerade en sammanslutning mellan samtliga
magistrar inom artistfakulteten, och dessa bilda fakulteten. Något senare än artis-
terna framträda de tre andra fakulteterna, teologernas, juristernas och medicinarnes,
hvar och en under en föreståndare, som bär det från kyrkoväsendet lånade namnet
»dekanus». På så sätt uppstodo sju autonoma korporationer, hvilka själfva förval-
tade sina inre angelägenheter, under det att allmänna ärenden voro föremål för råd-
plägning och beslut af alla gemensamt. Härvid presiderade rektorn inom artist-
fakulteten och framstod till följd häraf som universitetets egentliga öfverhufvud.
I anslutning till universitetet uppstod sedan midten af 1200-talet äfven s. k. inter-
nat eller »kollegier» efter mönster af de stiftelser, som munkordnarne inrättat för
sina medlemmar i Paris. I dessa kollegier bereddes kost och logi för ett bestämdt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0539.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free