- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
518

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Undervisning och vetenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

518 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
förebåda en ny tid. Genom sin dialektik, sitt oförlikneliga skarpsinne, sitt veten-
skapliga allvar och sin noggranna bevisföring bragte Duns skolastiken till den högsta
möjliga fulländning, och ehuru han använde dess metod, har han dock i väsentlig
mån förberedt de 15:de och 16:de århundradets kritiska forskning.
I det Duns gjorde en skarpare skillnad mellan tro och vetande undandrog han
i själfva verket skolastiken dess grundvalar. Duns’ landsman, William Occam, tog
sedermera steget fullt ut, i det han rent af bevisade dogmernas irrationalitet. Ett
nytt teologiskt system uppställdes dock icke under medeltiden, och den skolastiska
metoden, som öfverfördes från det ena universitet till det andra, bibehöll sig ända
in på 1500-talet. Visserligen urartade dialektiken i allt högre grad till tom forma-
lism och ofruktbart hårklyfveri, en utveckling, hvartill redan hos Thomas funnos
ansatser.
Denna skolastiska metod inskränkte sig emellertid under medeltiden icke endast
till teologi och filosofi, utan blef äfven förhärskande inom vetandets öfriga grenar,
så inom språk-, rätts- och naturvetenskapen, och äfven med hjälp af denna metod
uppnåddes betydande resultat, låt vara att dessa icke kunna uthärda en jämförelse
med vetenskapens landvinningar under mera gynnade tidehvarf. Så t. ex. gjorde
man syntax och grammatik till föremål för vetenskapliga studier, och detta icke
uteslutande i fråga om kyrkans språk, latinet. Det sistnämnda måste alltmer träda
tillbaka för de nationella språken, och vid början af 1300-talet egnade ingen mindre
än Dante sitt modersmål teoretiska studier, i det han sträfvade att skapa ett gemen-
samt italienskt skriftspråk och att befästa detsamma genom grammatiska regler.
Äfven rättsvetenskapen blef föremål för ingående studier. Justiniani corpus
juris civilis kommenterades med ovanlig tankeskärpa och med tillhjälp af ovanliga
minnesgåfvor, hvarvid visserligen de för skolastiken betecknande spetsfundigheterna
och dialektiska konstgreppen i stor utsträckning tillämpades på det rättsliga området,
där man af hjärtans lust kunde laborera med desamma. Skolastikerna bidrogo där-
för icke särdeles mycket till vetenskapliga insikter i den romerska rätten, men de
sträfvade att omsätta dess idéer i det praktiska lifvet och förberedde på så sätt dess
reception. I motsats till kejsarrätten uppstod nu kanonisternas eller dekretalisternas
skola, hvilken öfvertog den vetenskapliga behandlingen af den numera från sitt bero-
ende af teologien frigjorda kanoniska rätten. Dessa arbeten ställde sig det praktiska
målet, att på grund af påfvarnes, konciliernas och kyrkofädernas hvarandra ofta
motsägande förfoganden och bestämmelser åstadkomma en handbok för praktiskt bruk,
ett mål, som först omkring 1150 uppnåddes af den redan omnämnde bolognesiske
prästen Gratianus. Hans samling af kyrkorättsliga föreskrifter, det s. k. decretum
Gratiani, blef kyrkans äldsta rättskodex, och på dess grundval utbildade man seder-
mera det system af katolsk kyrklig rätt, som utgör förutsättningen för den kyrkliga
enheten i fråga om lagar och sedvänjor.
Till och med naturvetenskaperna och matematiken lågo under skolastikens tide-
hvarf icke helt och hållet nere, huru föga än den dialektiska metoden kunde tilläm-
pas på dessa vetenskapsgrenar. Kännedomen om Aristoteles’ fysiska skrifter blef
icke utan frukt. Redan Albertus Magnus inlade varaktiga förtjenster om botaniken.
En mera omfattande naturvetenskaplig begåfning lade franciskanermunken Roger
Bacon (1219-1294) i dagen: han fordrade, att den julianska kalendern skulle förbätt-
ras, något som genomfördes först tre århundraden senare, och framkastade äfven
idéer om flygmaskiner, om fortskaffningsmedel utan dragare eller åror, om optiska
förstoringsapparater o. s. v. I andra punkter visade sig dock samme djärfve ande
helt och hållet fången i tidens vidskepelse, i det han tillskref stenar och örter hem-
lighetsfulla egenskaper, förnedrade kemien till alkemi och astronomien till astrologi
och på så sätt lade hinder i vägen för en på naturen själf grundad, vetenskaplig förkla-
ring. Dock påträffa vi äfven lärde, som drogo i fält mot dessa falska vetenskaper,
så t. ex. Henrik af Langenstein, som, på en gång teolog och matematiker, författade
en traktat mot astrologernas ofog. Samvetsgranna studier egnade man äfven medi-
cinen, och detta icke blott vid universiteten; man tog kännedom om de gamles och
arabernas skrifter och lade ofta deras uppgifter till grund för läkarbehandlingen.
Några större framsteg kunde den medicinska vetenskapen dock icke göra till följd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free