- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
524

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Nationell litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524 W. FRIEDENSBURG, MEDELTIDENS SLUT.
ehuru hans förnämsta verk (canzoné) om kärleken knappast är annat än en torr
skolastisk afhandling i poetisk form. En mycket mångsidig man var Cino af ätten
Sinibaldi från Pistoja (omkr. 1270-omkr. 1337). Han höll på flere olika ställen
mycket talrikt besökta föreläsningar i juridik, skref en märklig kommentar till Justi-
nianus, tog dessutom på ghibellinernas sida lifligt del i sin tids partistrider och
efterlemnade ett par hundra dikter, som dels handla om kärleken, dels äro af
politiskt och filosofiskt innehåll; dikterna af det senare slaget äro hållna i den för
denna riktning betecknande konventionella stilen, men sakna dock icke poetisk
känsla. Vid sidan af denna filosofiska lyrik går en folkligt humoristisk strömning.
Dess mest betydande representant var den sienesiske läderhandlaren Cecco Angiolieri
(omkr. 1250-1320), som bland annat äfven författade sonetter till Dante.
Dante Alighieri (1265-1321), till hvilken vi nu vända oss, härstammade från en
gammal florentinsk adelsfamilj. Om hans ungdom och studier veta vi så godt som
intet, men att de senare måste hafva varit på en gång grundliga och omfattande
framgår af hans skrifter. Till skald blef ynglingen genom kärleken; denna egnadé
han sina tidigaste, sedan 1283 författade sånger, hvilka han med tillfogande af en
förbindande text år 1292 samlade under namnet Vita nuova (nytt lif). Till sin
yttre form äro dessa sånger ofta skolastiskt konventionella, men de besjälas af den
finaste poetiska känsla, som förstår att anslå alla längtans och kärlekens toner, från
den djupaste själsliga smärta till den högsta lycksalighet. När Dante tillegnade sin
vän Guido Cavalcanti Vita nuova, hade hans älskade, Beatrice Portinari, maka
till Simon de Bardi, aflidit redan för två år sedan. I sitt hjärtas ensamhet sökte
han nu sin tröst i filosofien. Nu uppstodo filosofiska canzoner i form af kärleks-
sånger, till hvilka skalden sedermera fogade en kommentar på prosa med den egen-
domliga titeln »Gästabudet». Han vill anrätta ett dylikt, vid h vilket canzonerna skola
kringbjudas som rätter och kommentaren som bröd, hvilket tjenar till krydda åt
de förra; inbjudna äro alla ädla män och kvinnor. Verket förblef ofullbordadt;
det skulle bestå af fjorton traktater, men utgöres, bortsedt från inledningen, endast
af tre. Dessa tjenade som kommentar till hvar sin canzon och afhandla i lärd,
skolastisk anda de mångfaldigaste ämnen, såsom metafysiska frågor, astronomi, teo-
logi, naturvetenskaper och sedelära, allt i brokig omväxling. Äfven talas om världs-
byggnades konstruktion och själsförmögenheterna, vidare om kärlekens väsen, tids-
indelningen, lifsåldrarne och världskejsardömet.
Dante skref »Gästabudet» på italienska. Han trodde sig i inledningen behöfva
rättfärdiga sig härför, men hans egen diktning visar, att skaldens älskade modersmål
faktiskt blifvit myndigt och var i stånd att uttrycka tankens finaste skiftningar. Att
Dante äfven författade en teoretisk afhandling till folkspråkets pris hafva vi redan
i annat sammanhang omnämnt.
År 1299 gifte han sig med Gemma, tillhörande släkten Donati. Dante deltog
äfven i det politiska och offentliga lifvet i sin fädernestad. Till sin olycka blef han
år 1300 medlem af regeringskollegiet, bestående af de hvarannan månad omvalda
priorerna. Vid denna tid hade motsatserna inom det härskande guelfiska partiet
föranledt en splittring mellan de mera moderata »hvite», och de ultraguelfiska »svarte».
Dantes sympatier tillhörde de förra. Då nu de »svarte», stödda på Frankrike och
huset Anjou, år 1302 fingo afgjord öfvervikt i Florens, träffades Dante jämte
andra af de »hvites» ledare af de obevekliga segrarnes förvisningsorder. Dante
måste fly från sin älskade fädernestad och ända till sin död föra en landsflyk-
tings lif - först hos Scaligerna i Verona, till sist hos Guido da Polenta, härskaren
öfver Ravenna. Florens öppnade aldrig mer sina portar för honom. Hans eget
lidande ökades än mer af smärtan öfver fäderneslandets splittring, särskildt
sedan de öfverdrifna förhoppningar, han knutit vid kejsar Henrik VII:s ankomst till
Italien, kommit på skam och partimotsatserna vid Henriks död fått ökad skärpa.
Dantes politiska trosbekännelse är nedlagd i hans traktat »Öfver världsherra-
dömet», hvilken efter all sannolikhet härrör från hans sista lefnadsår. Han fram-
håller nödvändigheten af en högste, världslig härskare, som skulle vara oberoende
af och likaberättigad med påfven och som skulle sörja för upprätthållandet af
fred och rättvisa inom kristenheten. Men under hans öfverinseende skulle hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free