Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Den gotiska konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GOTISKA KONSTEN.
537
De fria konsterna. Skulpturer från domkyrkan i Freiburg.
Efter fotografi.
som den förnämsta. På 1400-talet trädde de tyska byggnadsgillena i förbindelse
med hvarandra och anordnade år 1459 i Regensburg den första allmänna tyska
»hyttedagen». Föremål för förhandlingarne voro medlemmarnes korporativa organi-
sation och uppnåendet af allahanda rättigheter och friheter, så t. ex. egen af mästarne
utöfvad domsrätt. Inom hvarje landskap trädde ett byggnadsgille i spetsen för de
öfriga, bl. a. funnos dylika i Strassburg, Wien och Köln, i Schweiz i Bern och
senare i Zurich. Byggnadsgillena iakttogo en sträng isolering gentemot yttervärlden,
dess medlemmar voro edligt förpliktade att för utomstående strängt hemlighålla
gillenas lärdomar, föreskrifter och konstregler, sådana de under tidernas lopp samlades
och upptecknades. Inbördes hade gillebröderna särskilda igenkänningstecken i ord,
hälsning och handslag. Liknande plägseder förekommo äfven inom andra medeltida
handtverkskrån, och det är därför ingalunda afgjordt, att, som ofta utan tvingande
bevis påstås, den s. k. Frimurarorden skulle hafva framgått ur byggnadsgillen, äfven
om frimurarnes hemliga symbolik är grundad på föreställningar om murning och bygge.
Emellertid hade vid sidan af den andliga öfverheten äfven världsliga maktinne-
hafvare, furstar och städer, uppträdt som byggherrar. I Tyskland står den senare
gotiken hufvudsakligen i borgerskapets tecken. Men redan tidigare hade de i städerna
bosatta tiggarordnarne, dominikaner och franciskaner, utöfvat byggnadsverksamhet.
Deras kyrkor äro i första rummet predikolokaler, tämligen enkla, men luftiga och
ljusa församlingsrum af stort omfång, med svala långtifrån hvarandra stående pelare.
Den medeltida sakramentskyrkan utvecklade sig på så sätt till en predikokyrka för
stora folkmassor, som motsvarade kultens nya fordringar och gaf ett monumentalt
uttryck åt den förändrade världsåskådningen. Till dessa kyrkor som mönster ansluta
sig församlingskyrkorna och med vissa förändringar äfven de borgerliga praktkyrkorna,
såsom domkyrkan i Ulm, egentligen en församlingskyrka, Vårfrukyrkan, som, påbörjad
1377, betecknar höjdpunkten af det sydtyska borgerskapets kyrkliga byggnadsverk-
samhet. Denna byggnad saknade tvärskepp, koret har endast samma bredd som
midtskeppet och erinrar om den gamla absiden. Så mycket kraftigare framträder
långhuset. Det anlades till en början i trenne, lika breda skepp, af hvilka midt-
skeppet var dubbelt så högt som sidoskeppen. Men för att gifva ökad fasthet åt
den ursprungliga utan sträfvor uppförda byggnaden uppdelade man vid början af
1500-talet hvarje sidoskepp genom ännu en pelarrad, hvarigenom det treskeppiga
långhuset förvandlades till ett femskeppigt med bredt midtskepp. Från västra fasadens
Världshistoria IL 68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
