- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
558

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Danmark under Sven Estridssons ätt. Valdemarernas tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

558 NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
ända till Kristian V:s tid, i Söderjutland ända upp till våra dagar. Lagen har icke
varit utan inflytande på svensk rätt. Så torde vi här hafva förebilder för våra
fridslagar och särskildt för kungsfriden. I det hela gick Danmark i sin samhälls-
utveckling och anslutning till södra och västra Europa ett godt stycke före Sverige.
Sålunda förkunnades redan 1200 i Danmark, att »det är konungens rätt att gifva
och ändra lagen», och i jutska lagen heter det, att »konungen gifver och folket
mottager lagen». Klosterväsendet infördes ock tidigare i Danmark och kom till en
mera mångsidig utveckling, domkapitel funnos nära 100 år förr än hos oss, och den
kanoniska rätten gjordes ock i öfrigt förr och fullständigare gällande. Vid samma
tid, som Västgötalagen inlade sin protest mot den kyrkliga domsrätten i brottmål,
utsträcktes de andliga domstolarnes komgetens i Danmark äfven till prästernas
bönder och tjenare utom i jordatvister. Äfven det världsliga frälset var tidigare
utbildadt i Danmark, och krigstjenst till häst i fulla vapen, hjälm, brynja och svärd,
medförde i Valdemarernas tid skattefrihet för sätesgården och rätt att uppbära
konungens böter af egna iandbönder.
Danmarks försprång framför Nordens bägge andra riken och särskildt framför
Sverige visar sig i intet afseende tydligare än inom litteraturen. Pe danska kloster-
uppteckningarne äro både äldre och bättre än de svenska, och under Valdemar den
Stores och hans sons, Knuts, tid ledde en berättigad själfkänsla till en medveten
sträfvan att hugfästa minnet af danskarnes berömliga gärningar. Så uppstodo nästan
samtidigt Svend Aagesöns och Saxos historiska verk. Ännu 100 år därefter var
Sveriges förnämsta litterära verk en lefnadshistoria öfver en hysterisk kvinna, »Kristi
välsignade jungfru», Kristina från Stumbelen, fattad i pennan af hennes vän och
själsfrände gottländingen Peter, dominikanbroder i Skenninge. Pet var ett varsel
för hvad som komma skulle. Lyckligtvis var det icke det enda, ty med riddar-
lifvet hade äfven riddardikten banat sig väg till Norden och Sverige, där den snart
sköt friska och frodiga skott.
Alla Valdemars söner voro kraftiga och hänsynslösa män och hade bittra fiender.
De stridde inbördes om land och län, mot de holsteinska grefvarne och andra tyska
herrar, som togo parti i deras fejder, mot sina bönder om skatter och nya pålagor
och mot sina biskopar, som nu ville genomdrifva den kanoniska rätten utan prutmån
och för detta syfte ingingo förrädiska förbindelser med konungarnes fiender. Erik
Plogpenning blef mördad af sin broder Abel, denne af sina frisiska undersåtar, bland
hvilka han indref skatt med svärdet, och Kristofer - efter hvad som allmänt antogs
- af en präst. Kristofer efterträddes af sin minderårige son Erik Klipping, men
Abels ättlingar, som tillhörde den äldre linien, fingo såsom hertigar af Söderjutland
och tronpretendenter i Danmark understöd af sina fränder i Holstein, och sålunda
drogos svåra olyckor öfver Danmark med efterverkningar fram till våra dagar.
Kristofer3 änka, Margareta Spränghäst, försvarade modigt sin sons rätt, och
sedan den kraftfulle ärkebiskopen Jakob Erlandsön dött och konung Erik såsom
förmyndare för Erik Abelssons söner kommit i besittning] af Söderjutland, tycktes
han en tid stå som segrare öfver hela linien. Men just vid denna tid drogs han
in i de svenska tronstriderna mellan Valdemar och Magnus, och nu utbröt en kraftig
reaktion mot konungens våldsamma regemente, för hvilken han måste böja sig. På
ett herremöte i Vordingborg 12^2 blef han tvungen att afgifva en konungaförsäkran
eller Haandfcestning, genom hvilken han förband, sig att årligen sammankalla ett sådant
parlament eller »hof», att icke fängsla mjgon utan laglig dom, såvida han icke
gripits på bar gärning i svår förbrytelse, och att icke genom sina. bref olagligt
ingripa i rättegångar. Man har kallat denna förbindelse Danmarks Magna Charta.
Under de fqljande åren måste Erik återinsätta sina fränder i deras gamla förläningar
och arfsrättjgheter, bland dem Valdemar Eriksson i Söderjutland.
Under sjna sista år var Erik i förbund med hansestäderna invecklad i strid med
Norge på grund af arfstvister och sjöröfverier och med hertig Valdemar om hans
hertigdömes omfång och rättigheter. 1286 blef han mördad under en jakt. Sonen
Erik Menved, som då var 12 år gammal, öfvertog regeringen med sin moder Agnes
af Brandenburg och lät följande år döma nio af rikets stormän för delaktighet i
konungens mord till att mista lif och gods eller gå i landsflykt. De funno tillflykt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free