Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Magnus Eriksson och Valdemar Atterdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
I kriget mot Valdemar vände sig Sveriges bundsförvanter, de tyska städerna, mot
Helsingborg, men ledo ett svårt nederlag juli 1362. Därefter inföll en dansk här i
Småland och befäste sig i landet. I november ingicks stillestånd, sedan städerna af
Magnus och Håkan tilltvungit sig Borgholms slott med Öland som godtgörelse för
sina krigskostnader.
Samtidigt med Helsingborgs belägring firades genom ombud i Tyskland Håkans
förmälning med Elisabeth, men prinsessan råkade på vägen i konung Valdemars hän-
der, och han höll henne kvar, enär äktenskapet vore ogiltigt, då Håkan förut för-
lofvats med Margareta och de bägge prinsessorna voro fränder. En tid därefter iii-
bjödos Magnus och Håkan till Köpenhamn, och i april 1363 firades Håkans bröllop
med den tioåriga Margareta. Sannolikt hafva de redan förlorade skånska landskapen
därvid öfverlemnats till Margareta som morgongåfva i hopp oin att därigenom åter-
vinna dem på fredlig väg, ehuru vid denna tid andra och äfven närmare preten-
denter funnos till den danska tronen: Valdemars ende son Kristofer, som dog kort
därefter, Valdemars äldre dotter Ingeborg, som året förut ingått äktenskap med Albrekts
äldste son Henrik, samt den söderjutske hertigen och hans son.
Brytningen mellan konungarne och de svenska herrarne af Eriks parti var nu
ohjälplig. Magnus anlade sak mot de upproriska herrarne, lät döma dem till lands-
flykt och konfiskerade deras gods. Biands dem voro biskop Nils Marcusson, Nils
Turesson, Karl Ulfsson (Sparre), Karl Ulfsson (Lejon), Brigittas son, som var lagman
i Närke, hennes mag Bengt Filipsson (Ulf), och hennes kusins dotterson Bo Jonsson
(Grip). Af de herrar, som nu och under de närmaste åren reste sig mot Magnus och
förenade sig med Albrekt, hörde ett tjugutal till kretsen af Brigittas fränder. Dit
hörde ock resningens hufvudmän.
De nämnda herrarne och biskop Tomas i Växiö vände sig nu i enlighet med det
hemliga äktenskapsfördraget till grefve Henrik af Holstein och, då han vägrade att
mottaga Sveriges krona, till hertig Albrekts yngre son Albrekt, konung Magnus’ syster-
son. I största hemlighet drefvos underhandlingar med dessa och andra tyska herrar
och med de tyska städerna om ett stort förbund mot de nordiska konungarne.
Medan det tyska ovädret urladdade sig öfver Sverige, för konung Valdemar på pil-
grimsfärd, besökte sina vänner, konungen i Polen och kejsaren samt påfven i Avignon,
där han inhöstade en rik skörd af reliker, aflat och patronatsrättigheter. De lands-
förvista svenska herrarne seglade i november 1363 med sin tronkandidat till Kalmar,
som holsteinarne redan innehade, och vidare öfver Gottland, som fördrifvit Valde-
mars fogdar och nu hyllade Albrekt, till Stockholm. Där fördes befälet af en bland
de sammansvurne och borgerskapet hyllade omedelbart Albrekt. Den 17 februari
1364 blef han vald till konung på Mora äng, sedan Upplands lagman,. Karl Ulfsson,
lemnat en redogörelse för Magnus’ och Håkans förbrytelser. De voro fullständigt
öfverraskade och utrymde på sommaren genom ett slillestånd hela Sverige utom Väs-
tergötland, Dal och Värmland. Följande år ryckte de mot Stockholm, men ledo då
mot Karl Ulfsson (Sparre) ett afgörande nederlag vid Gata nära Enköping mars 1365,
där Magnus blef fången och Håkan med nöd undkom sårad. Under tiden låg Albrekt
framför Åbo slott, där Nils Turesson stupat i slutet af 1364. .
1366 bröt Valdemar som konung Håkans bundsförvant in i Sverige och eröfrade
norra Halland samt en stor del af Västergötland och Småland. Vid samma tid och
sannolikt genom underhandling i konung Håkans namn har han kommit i besittning
af Gottland. Men af ett fördrag, som Valdemar samma år 1366 afslöt med hertig
Albrekt på Aleholms slott, är tydligt, att han tänkte behålla sina eröfringar för egen
räkning, ty där delades Sverige mellan konung Albrekt och Valdemar med förbin-
delse å Albrekts sida, att konung Magnus ej skulle släppas ut, förrän han bekräftat
det aleholmska fördraget. De svenska herrarne, som ställdes i valet mellan att se
den hatade Valdemar i fast besittning af de skånska provinserna och en god del
af det gamla Sverige eller att få Magnus och Håkan tillbaka och sålunda hotas af
en ny landsförvisning, förmåddes nu till de största uppoffringar och
för alt gifva kriget en ny riktning och likaså prelater och kyrkoherdar. Samtidigt
ljusnade Albrekts utsikter genom Valdemars och Håkans hårdhändta
tyska städerna. Med dem hade Valdemar 1365 slutit en fördelaktig
ansträngningar
politik mot de
fred, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
