- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
582

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

582 NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
Af särskildt intresse är Margaretas förhållande till Vadstena kloster. Margaretas
fostrarinna var Brigittas egen dotter, men denna, som genom gifte förenats med en
af konung Magnus’ allra intimaste anhängare, Knut Algotsson, och med honom lefvat
landsflyktig i Norge, kunde ej gärna styrka hermes förtroende eller sympati för den
svenska stormanskretsen. Men skulle hon lyckas i sin sträfvan att uppbygga ett
nordiskt konungadöme, var det dock för henne nödvändigt att vinna denna krets eller
insöfva den i säkerhet åtminstone till en tid, och hon måste därför gärna hefordra
sådana önskningar af densamma, som för henne själf voro relativt oskadliga. Dit
hörde Brigitlas helgonförklaring och hennes orden. Därför hade hennes vänner i
Sverige alltifrån hennes död arbetat med så mycken ifver, att det är tydligt, att de
i erkännandet af Brigittas helighet sågo sitt eget laga försvar och en nationell heders-
och välfärdssak. Margareta fick nu tillfälle att genom sitt kraftiga förord hos påfven
befordra saken till ett lyckligt slut den 7 oktober 1391.
Själfva ordensstiftelsen och klostret i Vadstena voro redan före Margaretas regering
i Sverige fullbordade fakta. Påfven hade redan under Brigittas lifstid 1370 gifvit
sitt tillstånd till anläggning af ett dubbelkloster - eller kanske snarare af ett munk-
och ett nunnekloster med en viss gemensamhet - af den helige Augustiniorden och
Brigittas regel, sådan påfven med åtskilliga ändringar godkänt densamma. Sedan
lyckades det dottern Katarina att 1378 utverka några förändringar, som bragte
Brigittas regel i närmare öfverensstämmelse med hennes afsikter och särskildt gjorde
hennes lefnadsordning vid sidan af Augustini gällande icke blott för en viss anlägg-
ning utan för en mångfald af kloster. Byggnaderna i Vadstena voro då under upp-
förande och hade börjat mottaga nunnor, som till en början stodo under styrelse af
Brigittas dotter Katarina, ehuru hon ej hann att före sin död utnämnas till abbedissa.
1384 blef klostret invigdt, och följande år omtalas Margaretas leksyster Ingegerd
Knutsdotter (Lejon) som abbedissa. Hon blef som sådan invigd 1388 i sammanhang
med Linköpingsbiskopens första visitation. Förmodligen var det genom henne,
som Margareta inledde sina förbindelser med Bo Jonssons testamentsexekutörer, af
hvilka flere såsom Brigittas fränder och klostrets donatorer voro nära knutna till
detsamma.
Vadstenaklostrets ekonomi var äfven före Margaretas tid ganska tryggad. Redan
konung Magnus hade påbudit Vårfrupenningens utgörande, och sedermera hade denna
skatt bekräftats af både Håkan och Albrekt. Dessutom hade klostret fått storartade
donationer i jord och penningar. Margareta skyndade att redan i första året af sitt
svenska regemente gifva klostret sitt skyddsbref, och sedan fick det nästan årligen af
henne mottaga nya nåcjebevisningar af olika slag. Men klostret gjorde henne ock
återtjenster. Utom att det utgjorde en föreningspunkt mellan henne och den svenska
aristokratien, hjälpte d.et henne t. ex. att befordra hennes ovärdige skyddsling Johannes
Gerekesson till Sveriges ärkebiskop.
I trots af sina många ynnestbevis blef Margareta till sist icke synnerligen upp-
buren af svenska präster och munkar. Man fick med tiden erfara, att hon tog
mycket mera, än hpn gaf, och kände bittert hennes inblandning i biskopsvalen, som
också slogo ganska illa ut. Till och med det högt gynnade Vadstena kloster har
gifvit henne ett dåligt vitsord. Än sämre var hon anskrifven i Norge, som hon
sällan besökte, och som endast i ringa mån fick åtnjuta hennes nådevedermälen, men
väl hugnades med rofgiriga danska och tyska biskopar. Endast i Danmark prisades
Margareta tämligen obetingadt af kyrkliga myndigheter och munkar. Detta samman-
hänger med hennes unionspolitik i det hela.
Redan på Nyköpings rådsmöte kort efter Eriks val till svensk konung hade de
svenska herrarne förbundit sig att sammanträffa med riksens män från Danmark och
Norge på tid och ort, som af drottningen och konung Erik bestämdes, och där med
deras råd och vilja träffa en sådan öfverenskommelse, att intet af de tre rikena
skulle framdeles örloga eller tränga på det andra. Det stora unionsmötet utsattes
till Kalmar, där Erik kröntes till konung och rätt långvariga förhandlingar fördes
om en evig fred mellan alla tre rikena. Frukten blef tvenne dokument, af hvilka
det ena, utfärdådt den 13 juli, är ett intyg af 67 prelater, riddare och svenner från
alla Nordens riken, att Erik blifvit krönt till konung öfver alla tre rikena 17 juni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free