- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
605

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN SKANDINAVISKA UNIONEN. 605
Sedan Kristiern släppt ärkebiskop Jöns lös, höll han sig en tid borta från all
våldsam inblandning i de svenska affärerna. Detta torde redan varit aftaladt med
ärkebiskopen och biskop Kettils ombud men hade äfven sin grund i konungens
växande penningnöd och den kraftiga reduktionspolitik, som han under året 1466
inledde mot" den holsteinska adeln med sin broder Gert som mellanhand och
exekutor och mot den danska i egen person. Denna senare var närmast riktad mot
bröderna Tott och berodde på deras förbindelser med Karl Knutsson. Erik Axelsson,
som var son af en svenska och haft en svensk hustru, hade tidigt vunnit infödings-
rätt i Sverige och uppträdde redan 1441 till Karl Knutssons försvar i den rättegång,
som då af Kristiern Nilssons parti anlades emot honom inför Kristofer. Han torde
vid kapitulationen i Stockholm januari 1465 hafva skaffat honom de finska länen
och var väl också den, som gentemot den stridige biskopen i Åbo på sommaren
1465 verkligen satte honom i besittning af Raseborg. Brodern Filip hörde till de
danska herrar, som i augusti 1464 daglingade om Stockholms slott med Karl
Knutsson, och öfvertog på hemresan Visborg med Gottlands pantelän efter brodern
Olof, som nyss dött. Då äfven Filip en tid därefter dog, kom brodern Ivar med
konung Kristierns samtycke öfver till Gottland från sitt län i Skåne och öfvertog
panten, och några månader därefter voro de intimaste förbindelser inledda mellan
den afsatte svenske konungen, hans släkt och vänner å ena sidan och Axelssönerna
å den andra. Karls systerson Sten Sture förlofvades först med en dotter till Ivar
Axelsson och efter hennes död med fästmöns kusin, en dotter till Åke Axelsson på
Varberg, Karl Knutssons svägerska Elin Sture med Erik Axelsson, och hans dotter
Magdalena med Ivar Axelsson, dennes dotter slutligen med konungens trofaste anhäng-
are Birger Trolles son Arvid. De tre sistnämnda paren fullbordade äktenskapen i
september 1466 i Nyköping, där mesta parten af de svenska rådsherrarne infunnit sig
jämte några danska. Rådsherrarnes öfverläggningar fotsattes i Stockholm, där ärke-
biskopen tvangs att nedlägga sitt riksföreståndarskap i Erik Axelssons händer och
denne också kom i besittning af Stockholms slott. Allmogens förbittring mot ärke-
biskopen, som på goda skäl misstänktes för att åter vilja införa Kristiern i riket,
var redan på sommaren så stor, att hans kusin Erik Nilsson, som var höfding på
Västerås, manade honom att nedlägga befälet i Stockholm, emedan »allmogen var
nu så galen, som den aldrig varit tillförene i sina lifsdagar». Af denna stämning
begagnade sig Nils Bosson Sture, konung Karls »svåger», för att resa allmogen i Norr-
land och Dalarne mot ärkebiskopens och hans släktingars regemente. Meningen var
närmast att få slotten ur deras händer och därmed förbereda konung Karl tredje
konungadöme. Genom Erik Axelssons bemedling fick ock Nils Sture Västerås’ slott i
sin makt och behöll det sedan och därmed befälet öfver Dalarnes stridbara allmoge
till sin lefnads afton under nära 27 år.
Så snart konung Kristiern erfor, att Ivar Axelsson förbundit sig med konung Karl,
beslöt han att indraga hans förläningar i Danmark och intog eller belägrade hans
slott. Ivar utfärdade å sin sida fejdebref mot konungen och understödde på samma
gång sin broder Erik Axelsson i Sverige i hans strid mot biskopspartiet, som fick
hjälp af en dansk flotta. Sedan denna blifvit slagen och till hälften eröfrad i skär-
gården, beslöto konung Karls vänner på ett möte i Stockholm i september 1467 att
åter inbjuda honom till sitt rike. Nu kom han öfver till Stockholm, där han mottog
hyllning i november, men ärkebiskopen ställde sig oförsonlig och slog sig ned hos
Magnus Gren på Öland, där han en månad senare afled. Sveriges folk syntes nu
åter ena sig om sin åldrande konung, och på ett riksmöte i Örebro i mars 1468 sökte
man trygga en vänlig samverkan mellan konung och ärkebiskop genom att uttala
sig för valet af en konungens vän och anförvant till ärkebiskop och tillika gifva
konungen ett stöd och en ställföreträdare i magen Ivar Axelsson, som utsågs till
riksföreståndare efter hans död, tills riksrådet kunde sammanträda och utse ny
konung eller höfvitsman. Vid samma tid sökte Kristiern på de danska landstingen
vinna ett stöd mot Axelssönerna och de danska länsherrarne och fann tydligen också
anslutning till sin politik hos det ständermöte - det första bekanta i Danmarks
historia -"som han sammankallat till Kallundborg i oktober. Hans åtgärder mot
Tottarne blefvo godkända, och han fick rätt att indraga alla län i Danmark utom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0633.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free