Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808 NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
på grund af dess ohörsamhet mot den danske konungen. I Sveriges’ ärkebiskop hade
denne städse en hel eller half bundsförvant, som längtade att blifva hans allsmäktige
ombudsman eller medregent.
I maj 1481 dog Kristiern, sedan han under de senare åren varit nödsakad att
lemna Sverige i ro på grund af de holsteinska affärerna och särskildt stridigheter
med Dithmarschen, som nekade att erkänna kejsarens gåfvobref och hänsköt sin sak
under påfven, då landet sades rätteligen lyda under biskopen af Bremen. På grund
af tullarne voro också hansestäderna intresserade och uppträdde som medlare. Med
Kristierns död öppnades emellertid nya utsikter till den skandinaviska unionens för-
nyelse, ty sonen Hans var redan 1467 erkänd af de danska landstingen, 1458 dömd
till konung af de svenska lagmännen och i Norge till och med hyllad af rådet som
Norges rätte arfkonung. Hertigdömenas förpliktelse sträckte sig icke längre än till
att erkänna en af Kristierns söner, och den 26-årige Hans hade en tioårig broder
Fredrik, som i sin moder Dorotea hade en ifrig förfäktare af sina rättigheter. Emel-
lertid kunde nian nu med goda utsikter återupptaga unionsmötena, ty Hans hade
ingen del i de felgrepp, genom hvilka fadern förverkat Sverigesorike, och han visade
sig beredd att lofva allt, hvad man af honom måtte önska. Å andra sidan ansågo
sig de svenska riksråden och, som det vill synas, äfven de norska lösta från ofvan-
nämnda förpliktelser till Hans på grund af de förskrifningar om ett fritt konungaval,
som Kristiern afgifvit 1476 och 1477 för att blifva åter erkänd som konung i Sverige.
De svenska och norska riksråden öfverenskommo nu om ett gemensamt uppträdande
för att trygga rikenas fulla själfständighet. Det var en politik af alldeles samma art,
som dessa riken inslogo 1441 och resultatet tycktes också komma att blifva i hufvud-
sak detsamma, d. v. s. en förnyelse af unionen med makten för hvart rike lagd i bisko-
parries och stormännens händer. Från dansk sida sökte man äfven nu komma till
uppgörelse med hvart rike för sig men lyckades endast till hälften. Ty till det möte
som hölls i Kalmar i juli 1482 med svenska och danska riksråd, hade svenskarne
medfört norrmännens klagopunkter och här uppsattes förberedelsevis artiklar till en
unionsakt, i hvilka norrmännens önskningar voro beaktade. Då norrmännen emellertid
började belägra Bohus’ fästning, som innehades af en bland bönderna illa anskrifven
dansk fogde, och valde sig en riksföreståndare skyndade Hans att gifva sin bekräf-
telse på de i Kalmar uppsatta artiklarne, och efter samråd med det svenska riks-
rådet infunno sig nu norrmännen till det i Halmstad i januari 1483 utsatta unions-
mötet. Men Sten Sture uteblef under uppgift, att han hindrats af sin ögonsjukdom,
och de svenska ombuden infunno sig utan fullmakt med begäran om uppskof. För
Danmarks och Norges del blef Hans emellertid hyllad mot antagande af den s. k.
Halmstads recess i februari och blef under året krönt både i Danmark och Norge.
Detta är den första till alla tre rikena gemensamt afgifna konungaförsäkran, ty den
skulle gälla äfven för Sverige, så snart Hans där blifvit erkänd. Där voro också alla
rikenas särskilda önskningar tillgodosedda: bannsaken mot Sten Sture skulle ned-
läggas och Sverige förhjälpas till sin rätt i fråga om Gottland. Norge i fråga om
Shetlands- och Orkneyöarne, liksom det skulle få upprättelse för ogärningarne i Bergen
1455 och inga privilegier gifvas utländska köpmän eller städer utan riksrådets sam-
tycke. Makten lades fullständigare än någonsin förr i de särskilda riksrådens händer,
kyrkan ställdes alldeles oberoende i förhållande till staten utan skattskyldighet, med
kanonisk domsrätt och utan all inblandning i biskopsvalen från konungens sida
genom bud till Rom. Äfven kyrkliga ämbeten skulle besättas med inhemska män.
Uttryckligen erkändes uppressning mot konungen som laga botemedel mot öfver-
våld och orätt från hans sida.
För Sveriges tillträde utsattes ett nytt unionsmöte i Kalmar på hösten. Där in-
fann sig Sten Sture med tolf andra ombud för Sveriges råd och blef efter egen utsago
tvungen att sätta sitt sigill under de i Halmstad öfverenskomma artiklarne »med någon
förbättring efter Sveriges rikes läglighet, nytta och gagn». Det är den s. k. Kalmar
recess af 7 sept. 1483. Förbättringarne bestodo bl. a. däri, att den under konungens
frånvaro tillförordnade regeringen skulle till hälften utgöras af präster, att den
äfven skulle föra regeringen från konungens död till fullbordadt konungaval och att slotts-
lofven skulle ställas på den samt lediga platser fyllas genom val af riksrådet. Andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
