Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den skandinaviska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
NILS HÖJER, NORDISKA FOLKEN.
af det svenska riksrådet bekräftadt, sannolikt under protest från Sten Stures sida.
Men vid det stormiga rådsmötet, som i anledning däraf hölls i Stockholm i augusti,
ingingo 5 biskopar med ärkebiskopen i spetsen och 22 andra herrar en ordentlig
sammansvärjning att befordra konung Hans’ intagande i riket och inbördes hvaran-
dras bästa och bestånd. Emellertid hade Sten Sture tidigare på året stärkt sin ställ-
ning genom att från den skröplige Nils Sture öfvertaga Västerås’ slott med Dalarne
och lägga det under sin egen fatabur, och i mars 1495 hölls en allmän riksdag
i Linköping, där en så fast sammanslutning skedde kring riksföreståndaren att med
honom afvärja rikets fördärf både mot de omilda ryssar och »andra rikets fiender»,
att rådet fann för godt att i allmänna kungörelser alldeles förneka osämjan med
riksföreståndaren såsom en vrång och orättfärdig sägen.
Mötet i Kalmar blef utan resultat, bl. a. emedan riksföreståndaren kom för sent
till mötet, och samtidigt öppnade ryssarne sitt länge väntade anfall mot Finland. Det
värnlösa folket nedhöggs
i tusental, men Viborg
försvarades med fram-
gång af Knut Posse. Mot
slutet af året gick riks-
föreståndaren sjäif öfver
till Finland men lyckades
icke hindra, att landet
förhärjades ända inemot
Tavastehus. På våren
1496 for han åter till
Sverige och lemnade be-
fälet till Nils Stures son
Svante Nilsson (Natt och
Dag), Sten Turesson och
Erik Trolle, hvilka samt-
liga deltagit i samman-
svärjningen emot honom
två år förut. De gingo Konung Hans af Danmark
i augusti på skepp öfver
Finska viken och intogo med stormande hand det kort förut gentemot Narva upp-
byggde Ivangorod. På hösten kom Sten Sture åter med förstärkningar. Då Svante
Nilsson nu yrkade på hemlof och detta blef honom vägradt, uppstod öppen brytning
mellan honom och riksföreståndaren, och de lemnade bägge Finland, Sten Sture för
att rusta sig till ett större fälttåg följande år men ock för att öfvervaka sina fiender
hemma i Sverige. Emellertid afslöts i början af mars följande år ett sexårigt stillestånd
med Ryssland utan någon afträdelse.
Det danska anfallet lät ännu vänta på sig, då konung Hans icke var färdig med
sina rustningar och den svenska komplotten icke heller mogen. Men i mars 1497
blef Sten Sture af riksrådet af satt från sitt riksföreståndarskap, emedan han »icke
kunde dela sig itu» och på en gång försvara Finland och förestå regeringen. Då
Sten Sture vägrade att nedlägga sitt ämbete, förrän ett allmänt herremöte med lag-
män och ombud från hvar lagsaga fått besluta i saken, slöts den 13 mars ett stille-
stånd mellan honom och riksrådet, tills ett sådant möte kunde sammanträda i juli.
Samma dag utfärdade konung Hans sin krigsförklaring. Riksföreståndaren samman-
kallade då ett landsting i Tuna för Dalarne och Norrland, som »sade kort nej mot
konung Hans och alla, som ville honom här indraga». Ställningen var nu ganska
likartad med förhållandena 1471, men utgången blef en annan. Sten Sture blef inne-
sluten i Stockholm, och en bondehär anryckte till hans understöd men blef slagen
vid Rotebro. Sten Sture själf var därefter nära att blifva fången* då han af de åter-
vändande danskarnes troféer lät narra sig till ett utfall. Emellertid var bondehären
icke upplöst utan bidade norr om Stockholm riksföreståndarens order, denne satt
fortfarande inne med de flesta slotten och vintern var i antag. Under sådana för-
hållanden fann konungen klokast att söka vinna sitt mål genom underhandling och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
