- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
629

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INLEDNING,
629
missionen. Han utbildade slaviskan till kyrkospråk för att så mycket lättare vinna
de slaviska folken. I samförstånd med kejsar Mikael III och den mähriske fursten
Rastislav valde han jämte sin broder Methodius Mähren, den närmast belägna orga-
niserade, hälft oberoende staten, till experimentalfält. 0
Väl gjorde nyheten, den slaviska liturgien, intryck i Mähren, men snart insågo
bröderna, att deras verk måste misslyckas, om det ej kunde vinna erkännande i Rom,
ty de latinska prästerna i landet bestredo hårdnackadt dess öfverensstämmelse med
den rätta läran. Så drogo bröderna till Rom (867) och togo vägen genom Panno-
nien, hvars under-tysk öfverhöghet lydande slaviska furstar vid Plattensjön de vunno
för den slaviska liturgien. Konstantin dog snart, sedan han före sin död antagit
namnet Cyrillus. Det lyckades Methodius att förmå påfven att återupprätta det under
folkvandringen
förstörda ärke-
biskopsdömet
Pannonien, att
uppdraga det åt
honom och ut-
sträcka dess om-
råde öfver alla
slaver. Men de
tyska biskopar-
ne fogade sig
icke efter denna
påfliga nyhet, de
betraktade Pan-
nonien sedan
länge som sitt
och Methodius
som en inkräk-
tare samt satte
honom utan vi-
dare i fängelse.
Först påfvens
bannstråle befri-
ade honom (873).
Till Pannonien
återvände han
Cyrillus och Methodius,
knäböjande för Kristus.
Väggmålning från 9:de århundradet
i San Clementes nedre kyrka i Rom
dock icke utan vände sig till Mähren, hvars nye härskare Svantepolk (Svatopluk) lefde
i fred med tyskarne.
Den nye mähriske ärkebiskopen egnade sig nitiskt åt att utbreda och befästa sin
broders verk. Det lyckades honom ock att gentemot de latinska prästernas för-
kättring af verket få det af påfven Johannes VIII bekräftadt (880); en bekräftelse skaf-
fade han sig också från Konstantinopel. Men i Mähren lyckades det dock icke i längden
att upprätthålla den slaviska liturgien. Den sedestränge och trosvarme ärkebiskopens
stora moraliska auktoritet vann väl seger gentemot alla anlopp, men efter hans död
(885) drogo motståndarne den nye påfven Stefan V helt och hållet på sin sida, och
snart måste »methodianerna» för alltid lemna Mähren. De vände sig hufvudsakligen
till Bulgarien.
Den byggnadssten, som man kastat bort i väster, blef till en hörnsten i öster. Den
slaviska liturgien fann i Bulgarien det villigaste mottagande, hvilket det svaga Östrom
måste låta sig behaga. Bulgarerna behöllo den och äfven serber och ryssar antogo den.
Den klyfta, som skilde Västern och Östern, gick nu midt öfver de slaviska folken.
Så äro t. ex. kroater och serber i språkligt afseende ett och samma folk, men emedan
bekännelsen eller snarare den kyrkliga ordningen skiljer dem åt, då kroaterna äro
katoliker och serberna ortodoxa, så äro de lidelsefulla motståndare. Polackars och
ryssars boplatser gripa in i hvarandra, men bekännelsen bildar också här en skilje-
mur. Denna konfessionella söndring medförde ock en kulturell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free