Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning - 2. Ryssarnes rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med den yttre glansen af byzantinsk bildning mottogo ock de ortodoxa slaverna
den byzantinska orörligheten. Det andliga lifvet fick inga nya tillflöden och i år-
hundradenas lopp sjönk dess nivå. Den kyrkoslaviska litteraturen inskränkte sig
till öfversättningar Ef kyrkofäderna, teologiska och annalistiska kompendier, en mycket
begränsad skatt af skönlitteratur (»Alexanderromanen)), den uppbyggliga romanen om
»Barlaam och Josafat)) o. d.). Med denna litteratur kommo ock de byzantinska asketiska
idealerna till obestridt herradöme, väl icke i lifvet, som gick sina egna vägar, men
i litteraturen. Så inträdde denna skarpa motsats mellan det syndiga-förbjudna dag-
liga lifvet och dess andliga dömande; dess oskyldigaste glädjeämnen, spel, dans,
sång, jakt, gällde för de andlige, d. v. s. för litteraturen, blott som hin ondes snaror.
Så vände sig ande och litteratur fullständigt bort från köttet och världen och måste
då också hemfalla åt asketisk förstelning.
De båda grekiska brödernas verk var planlagdt för alla de slaviska stammarne,
ehuru gemenskapen dem emellan sedan århundraden upphört och de skilda boplat-
serna dragit efter sig äfven en språklig, kulturell och politisk skiljaktighet. Emel-
lertid är känslan af samhörighet aldrig fullständigt utslocknad, ända intill 12:te år-
hundradet var den lefvande, så att man talade om Polen, Böhmen o. s. v. som om
»Slaviens provinser», och förlorade man ock senare hvarandra alldeles ur ögonsikte,
så sörjde dock nya hotande faror for att man sökte och återfann hvarann. »Pan-
slavismen» har en urgammal historia, fast i mångfaldiga modifikationer, och är inga-
lunda någon uppfinning af det 19:de århundradet.
RYSSARNES RIKE
Svenskar från Roden och Mälardalen hafva i midten af 9:de århundradet bland
finnar och östslaver upprättat den ryska staten, som fick sitt namn efter finnarnes
benämning på svenskar, Ruotsi, Rus. Ganska allmänt antages, att den gamla Kiev-
krönikans berättelse om varägernas inbjudning af finnar och slaver år 862 för att
bland dem upprätta ordning blott är en patriotisk omskrifning för en faktisk eröfring.
Möjligt är dock, att en inbjudan verkligen egt rum, men visserligen ej från finnar
och slaver utan från de nordiska furstar, som förut regerat i dessa trakter men blifvit
fördrifna. De hafva i så fall först vändt sig till Danmark, där de kanske hörde
hemma. Såväl namnet Rurik som Helge och Helga äro väl kända bland Skjoldungar
men icke bland Ynglingar. I hvarje fall är det säkert nog, att det nordiska väldet
blef återupprättadt af den svenske konungen Olof och väl ock var skattskyldigt
under honom och hans efterträdare i nära 200 år.
Säkert är ock, att det var hufvudsakligen svenska varäger, som hade ledningen
i det uppväxande ryska väldet, ty de många namn, som äro bevarade i de ryska
fördragen med grekerna från åren 911 och 945 samt i andra källor, äro nästan samt-
liga svenska och finna sina motsvarigheter på Mälardalens runstenar. De varägiska
herrarne satte sig icke i besittning af slavernas jord och hafva åtminstone till en
början föga ingripit i deras lif och vanor. De sörjde för deras försvar utåt, skipade
rätt och uppburo skatter. Den svenska hären medförde icke från början kvinnor,
och det var ej heller fallet med de sedermera tid efter annan inflyttade krigarskarorna,
som af furstarne kallades öfver hafvet. De togo sig därför slaviska hustrur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
