Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ryssarnes rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632 A. BRtCKNER, SLAVERNAS INDRÅDE I VÄRLDSHISTORIEN.
konungs dotter, inkallade ännu svenska härar, i början af sin styrelse för att befästa
sin tron och mot slutet för att kriga mot grekerna, men efter hans död (1054) är
den varägiska perioden af den ryska historien afslutad och den slaviska begynner.
De östslaviska stammarne, som ännu icke hade något gemensamt namn, inne-
hade ännu blott en ringa del af det nuvarande Ryssland. Slavernas gamla boplatser
hade ännu endast obetydligt utvidgats, minst mot söder, mot Dnjeprs, Dnjestrs och
Donaus mynningar, där steppfolk höllo till: bulgarer och avarer, därefter magyarer
och petjeneger, slutligen polovtser. Först längre mot norr i skogsregionen kände
sig slaverna säkra. Här sutto poljanernas stammar (omkring Kiev), severier, drevl-
janer och busjaner, lillryssarnes förfäder, de bodde ända till Karpaterna, ja in i
Ungern. Längre mot norr i det sumpiga landet, kring Pripet, mellan Dnjepr och
Njemen sutto dregovitjerna och fram öfver Duna kriviljerna med hufvudorterna
Polotsk (vid Diina) och Smolensk (vid Dnjepr), hvitryssarnes förfäder. Ofvan dem
i norr bodde ända till Peipus och Ilmensjöarne slovenerna med hufvudorter i
Novgorod och Pskov. De äro jämte de sydöst om dem Boende radimitjerna och
vjatitjerna de senare storryssarnes förfäder. Omkring dessa slaver sutto - bort-
sed från jatvinger, litauer och letter i väster - i norr och öster finska stammar,
tjuder (ester), voter, ingrer (vepser) omkring Hvita sjön, merier, muromer, mordviner.
Vladimir förenade alla östslaviska stammar från de tjerveniska borgarn e vid
San och Bug, från Przemysl och Belz, som han vann från Polen, ända till Volga,
från Novgorods slovener i norr ända till steppen, öfvérallt i träborgarne sutto hans
tjenstemän och uppburo tribut för honom och hans följe. Och hans inflytande
sträckte sig långt öfver gränserna för det etnografiska »Ryssland», öfver bulgarerna vid
Karna, jatvingerna i Litauen och ned till Svarta hafvet. Han uppgaf dock icke den
gamla territoriella indelningen. Han insatte sina söner redan i unga år under skydds-
uppsikt af sina bojarer, som regerade för dem, i Novgorod, Pskov, Polotsk, Smolensk,
Turov, Vladimir (i Volynien), Tmutorakan på Krim, Rostov (bland merierna) och Mu-
rom, de bägge sistnämnda på finsk mark. Själf behöll han det mellersta Dnjeprområdet
med Kiev. Af mest vidtgående verkningar blefvo hans förbindelser med Konstan-
tinopel. År 988 vände sig de grekiska kejsarne Basilius och Konstantin till »ryssarne»
om hjälp mot sin motkejsare Phokas. Vladimir lofvade dem hjälp mot villkor att han
fick deras syster Anna till gemål. Detta utlofvades under förutsättning att han öfver-
ginge till kristendomen. Vladimir uppfyllde bägge villkoren, men då Basilius dröjde
med belöningen, angrep han och intog den grekiska staden Cherson och gaf den först
tillbaka som Annas morgongåfva, sedan han fått henne till brud (989).
Kristendomen var sedan länge ryssarne bekant. Redan bland Ruriks första följe-
svenner funnos kristna, i förra delen af 10:de århundradet fanns en Eliaskyrka i
Kiev, och Igors gemål Olga dog som kristen. Kristendomens antagande af furste-
familjen och folket, hvarpå Vladimir nu insatte hela sin energi, innebar ett nytt en-
hetsband för riket. De ortodoxa ryssarne trädde i gifven motsats till alla hedniska
och muhammedanska stammar i öster, och dess innerligare blefvo deras förbindelser
med Konstantinopel. Genom äktenskapet med kejsardottern höjdes ock ofantligt Vladi-
mirs ställning, ty glansen af det grekiska kejsardömet, som förkroppsligade all jordisk
auktoritet, föll ock tillbaka på honom, i synnerhet som han på samma gång blef
befryndad med den västromerske kejsaren, Otto III, hvars moder Theophano var
Annas syster. Kyrkans språk blef emellertid det hos sydslaviska bröder pröfvade
kyrkoslaviska, hvilket betydde ett afståndstagande från grekerna. Dessa nöjde sig
med att besätta de högre kyrkliga ämbetena, men deras rundskrifvelser o. d. måste
i genom öfversättningar göras begripliga för folket.
Vladimir blef efter sin död ryskt nationalhelgon liksom sin farmoder Olga och sina
två söner Boris och Gljeb, som strax efter faderns plötsliga död mördades af brodern
Svjatopolk. Det blef dock icke han utan hans broder Jaroslav, både på fäderne och
möderne af nordisk släkt, som skulle fortplanta den rurikska ätten i Ryssland, sedan
han i fleråriga strider öfverfunnit sin grekiske broder. Hans regering betecknar en
afslutning åt flere håll, i första rummet gentemot det varägiska Norden, d. v. s.
Sverige. Detta var väl delvis en följd af att kristendomen vunnit herravälde i bägge
landen med berodde kanske förnämligast däraf, att Sverige nu under en lång tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
