- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
660

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Letter och litauer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

660
A. BRtCKNER, SLAVERNAS INTRÄDE I VÄRLDSHISTORIEN.
katolisering ökade Gnesens ärkestift med stiftet Vilna för det egentliga Litauen (det
öfre), Miedeniken för Samaiten (det nedre). Efter freden i Thorn föllo också
westpreussiska biskopsdömet Kulm och furstbiskopsdömet Ermelarid till Gnesen.
Bernhardinorden utmärkte sig för ifrig missionsverksamhet i den ryska "Östern.
Snart började enskilda adelsherrar affalla från den ortodoxa tron. öfvergången
underlättades genom den gynnade ställning, som erbjöds de romerskt-katolska litau-
erna, hofvets exempel och den latinsk-polska bildningens öfverlägsenhet gentemot
den litauiska råheten, Redan mot århundradets slut var processen afslutad, åtmin-
stone hvad den högre adeln angår. I storfurstens kansli måste hvitryska språket
allena brukas och vid Litauens domstolar dömdes efter dess egen sedvanerätt; men
det polska väsendet trängde dock oupphörligt genom alla porer in i den litauisk-
ryska organismen, och denna fredliga eröfring lade under den polska kulturen områden,
som i omfång vida öfverträffade polackarnes eget stamland.
Det var drottning Hedvig, som genom ett nytt offer, denna gång af sina smycken,
befordrade återupprättelsen af Kasirnir den Stores universitet. År 1400 började
universitetet men var nu icke en efterbildning af Italiens fria rättsfakulteter utan af
Prags och Paris högskolor med teologien som kronan på det hela, med andliga läro-
fäder, som aflönades med prästerliga ämbeten, och med skolastiken som lärometod.
Högskolan drog gens st till sig de i Prag anställda polackarne och några böhmare,
hvilkas antal ökades, när Hus’ lära aflägsnade katolikerna från Prag och Böhmen.
Krakau drog icke blett till sig inhemska lärjungar utan verkade som landsuniversitet
äfven för Ungern, Sehlesien, Preussen, som icke hade egna högskolor. Ryktet om
detta nya lärdomsljus drog till och med svenskar, engelsmän, schweizare, bayrare
till Polen. Här studerade Goppernicus, Th. Murner, Aventinus o. a., ja äfven d:r Faust.
Just det matematiska och astronomiska vetandet fann här en idog omvårdnad, mindre
det filosofiska och teologiska studiet, som icke gick öfver medeltidens rutin.
Den litteratur, som nu blomstrade upp, skapade för öfrigt intet själfständigt. Dess
mest betydande verk var föranledt af Z. Olesnicki: Johannes Dlugosz’s (Longinus)
stora polska historieverk.
Landetsj militäriska och finansiella makt höll icke jämna steg med rdenna
utveckling. Ännu bildades hären genom adelns allmänna uppbåd och bestod
uteslutande ^af rytterp. Med krigskonstens utveckling blef användningen af dessa
odisciplinerade ryttarmassor alltmera betänklig. När kriget drog ut, visade de sig
alldeles odugliga.
Finansförvaltningen var mycket primitiv. Konungen hade att bestrida utgifterna,
och någon boskillnad mellan hans personliga och rikets drätsel kom icke i fråga.
Han hade kronogodsen till sitt förfogande, men i synnerhet de första Jagellonernas
frikoslighet hade mycket inskränkt denna inkomstkälla, vidare regaler, såsom in-
komster af bergverken, bl. a. det rika Wieliczka, tullar och acciser, dessutom hvad
han genom ackord med Rom kunde få af annaterna och Peterspenningen, slutligen
adelns och prästerskapets gårdsränta. Därmed kunde knappt de löpande utgifterna
bestridas. För extraordinarie behof och särskildt krig måste man vända sig till
landskapsmötena, och dessa kunde taga saken så mycket lättare, som de helt enkelt
vältrade bevillningen på bönderna, ehuru den var flere gånger större än adelns gårds-
ränta, 6-15 gånger så stor, och adeln för sina gods erlade intet. I ett visst för-
hållande till denna afgift stod städernas sammanskott. Tidigt klagades öfver upp-
bördsrnännens oredlighet vid skattens indrifning.
Äfven rättsväsendet höll sig strängt på medeltidens ståndpunkt Att tillgodogöra
sig »kejserliga» (romerska) rätten tänkte man alls icke på, de inhemska rättsreglerna
behöllo sin kraft fi Kasimir den Stores statuter, som man utvidgade med nya
stadgar utan att inarbeta dem i lagen. Domstolarne voro inrättade för de särskilda
ständerna: adel, andlige, borgerskaf) hade hvar sitt särskilda forum, endast bönderna
drogos alltmera in under sina herrars borgrätter. Rättegången var vid alla dom-
stolar ytterst långsläpig. Borgarne tillämpade vid sina Schöffen-rätter tysk rätt, men
stadens råd ingrep i rättskipningen och drog särskildt till sig alla saker af icke
processuell natur, utsökningsmål o. d. Från mindre städer vände man sig till de
större för att få upplysning och prejudikat. Sådana prejudikatsamlingar öfversattes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/2/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free