Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Letter och litauer - 5. Slaverna i Västern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigt på polska och hafva sina egendomligheter, afvikande från vanlig tysk rätt.
Preussen behöll sina egna lagar, äfvenså Litauen. Äfven den masoviska rätten
afvek i flere afseenden från den polska, som däremot utbreddes till de västryska
provinserna. I Masovien och i Rödryssland, där kännedomen om latinet var mindre
allmän än i det öfriga Polen, erfor man också först behofvet af att genom öfver-
sättningar göra lagarnes ordalag tillgängliga för alla.
Gentemot den torftiga enformigheten i polackarnes lefnadssätt under medeltidens
tidigare skeden medförde det 15:de århundradet märkliga framsteg, ehuru man äfven
då förde ett rätt anspråkslöst och patriarkaliskt lif äfven bland adeln. Så var
dryckesseden densamma obekant, den infördes först i det 16:de århundradet från
Tyskland. Vin fanns nu icke ens vid hofvet. Klädedräkten var enkel, ehuru främ-
mande moder började tränga in särskildt i städerna, såsom man kan se af de präktiga
miniatyrerna i Beheims Krakau-handskrift. l predikningarne framställdes också
nederlagen, t. ex. det vid Varna, såsom straff för denna »hedniska» prakt. Borgare
och bönder rivaliserade ännu med adeln i sitt dagliga lif. Det vimlade af skolor,
och kunskapen i latin trängde ända ned till handlverkarne. Inflytelserna från Östern,
som snart åter skulle göra sig märkbara i klädedräkt och beväpning, trädde nu all-
deles tillbaka. Wladyslaw-Jagellos ryska väsen, språk, förkärlek för ryska bad o. s. v.,
funno ingen efterföljd i Polen, medan polackarne alltmera afgjordt uppträdde som
pioniärer för västerländska seder och västerländsk kultur i Östern och den polska
plogen trängde allt längre fram på den rika podoliska steppen. Alla förutsättningar
syntes gifna för utförandet af en stor historisk mission.
Polens politiska storhet vid medeltidens slut berodde emellertid i första rummet
på grannarnes svaghet. Tyska ordens enhöfdade örn blef i Thorn ett märke för
en polsk vasall; sedan har den i Hohenzollrarnes händer blifvit det preussiska konunga-
rikets vapen och smyckar det tyska kejsarrikets baner.
SLAVERNA I VÄSTERN
De längst åt väster framryckta slaverna i Saales, Elbes och
Oders flodområden hafva blifvit krossade under tyskarnes an-
lopp, innan större nationella stater hunnit bildas på deras mark.
Mindre distrikt enades på sin höjd för tillfällig samverkan mot
thiiringar och saksare och blefvo utan synnerlig svårighet i det
nionde århundradet kufvade af frankiska herrar. Om deras
kristnande bekymrade sig ingen, för att hålla dem i tukt upp-
rättades det serbiska (»sorbiska») mark.
Med Henrik I började tyskarne ånyo att våldsamt tränga slaverna tillbaka. Han
byggde 928 sin borg Meissen, hvarifrån de på andra sidan Elbe boende miltschanerna
(sedan landet Bautzen och Görlitz) underkufvades utan att göra nämnvärdt motstånd.
Större mötte markgrefve Gero först i Lausitz, som han 963 kufvade. Efter den tiden
hafva miltschaner och lausitzer aldrig själfva trädt tyskarne i vägen, men väl upp-
lågade efter några decennier en strid om deras land mellan Polen och Tyskland. Efter
den mäktige Geros död blef hans väldiga markland uppdeladt i fem; de nya markerna
Merseburg, Zeitz, Meissen och Lausitz motsvarade hela det gamla serberlandet. För
dessa områdens kristnande hade man upprättat biskopdömena Merseburg, Zeitz och
Meissen utan att det blef någon verklig omvändelse, 1028 måste biskopssätet för
säkerhets skull flyttas från Zeitz till Naumburg, och ännu i 12:te århundradet fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
