- Project Runeberg -  Världshistoria / Medeltiden /
673

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Mähren och Böhmen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MÅHREN OCH BÖHMEN.
673
Borgen Karlstein i Beraundalen i Böhmen.
feodala adelsherrarne, som slagit under sig herregodsen och äfven kyrkans egendomar,
på god väg att förvandla konungariket till en feodal republik. Icke ens den reli-
giösa reformen eller tankefriheten, för hvilken man gjutit så mycket blod, var tryggad.
Men den tjechiska nationaliteten hade utvidgat sina gränser särskildt i städerna,
där den nu äfven tog ledningen, och gentemot påfvekyrkan var en fackla tänd,
som än i dag lyser öfver världen.
Sigmund dog redan året efter sin triumf och följdes af sin mag Albrekt af
Österrike, som sålunda förenade hela den nuvarande dubbelmonarkien, dock med
utbyte af Galizien, som hörde till Polen, mot Schlesien. Inom kort dog äfven han
(1439), och först efter döden föddes honom en arfvinge, Ladislaus. Faran för tur-
karne tvang Ungern att se sig om efter en annan konung, och då den polske Wladyslaw
mottog anbudet, började täflingsstriden mellan Habsburgare och Jagelloner om Böhmen
och Ungern. I Böhmen erkändes Ladislaus, men det innebar till en tid feodalher-
rarnes otyglade herravälde, och de yttre landsdelarne, Mähren, Lausitz och framför
allt Schlesien, blefvo nästan afsöndrade och vande sig vid oberoende. Den allmänna
förvirringen aflöstes af en ordnad styrelse, då landtdagen utsåg husiten Georg Podie-
brad, utrakvisternas ledare, till riksföreståndare (1452) och efter Ladislai död till
konung (1458-1471). Med öfverlägsen klokhet ledde han Böhmens öden under
ytterligt farliga förhållanden, då riket hotades af inre upplösning och mäktiga yttre
fiender, som förenades i hat till kättarne. Han återvann de afsöndrade landsdelarne,
återgaf kronan dess auktoritet såsom väktare af den inre friden, så att människorna
återgingo till sin dagliga id och landet åter började uppblomstra. »En stor tillfreds-
ställelse rådde i landet», säger en gammal krönika, men den blef snart af bruten af
nya stormar. Till sist lät sig påfven icke längre återhållas af förespeglingar och
löften. Pragkompaktaterna förklarades i allo ogiltiga, konung Georg sattes i bann
(1466) och konung Mattias af Ungern åtog sig att vara exekutor. För att vinna Polens
understöd mot den katolska liga, som nu bildades emot honom och äfven drog till
sig hans egna katolska undersåtar, förmådde han ständerna att erbjuda den böhmiska
tronföljden åt Wladyslaw af Polen (1469) och uppnådde därigenom åtminstone en
välvillig neutralitet. Han behöll ock öfvervikten i kriget men dog under fredsmäk-
Världshistoria TI.
85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrldhist/2/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free