Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Slaverna i Södern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA I SÖDERN.
685
Den helige Simeons silfversarkofag i Zara (Dalmatien). Med
framställningar ur den sydslaviska historien. (Baksidan.)
ännu icke, fast handtverkare och köpmän voro bosatta i städerna eller snarare vid
borgarne. Lefnadsställningen var principiellt ärftlig, ehuru det icke var kastväsen.
En byhandtverkare, som i det hela hade en landbos ställning med lindringar i
besvären, kunde icke i sitt yrke efterträdas af mer än en af sina söner. Äfven präst-
kallet var ärftligt, såsom det är i Serbien än i dag. Bergsbruket drefs af saksare
såsom i andra slaviska och ungerska land.
Landet delades i distrikt (zjupe) med sina länsborgar. I spetsen för de särskilda
byalagen i en zjupa stod den äldste, knesen, som hade den lägre domsrätten. Vid
konungens sida stod kanslern med sina skrifvare, som alltid togos bland präster
såsom de enda skrifkunnige. Rätt skipades af konungens domare i hvarje zjupa.
Denne måste ock resa omkring för att betjena de fattige, som ej kunde komma till
borgen. Konungen hade sin särskilda domstol, där det alltid satt en präst, och som
särskildt dömde i urbota mål. Domaren hade »pristaven» till hjälp för exekution af
sina domar. Solidariteten var såsom hos öfriga slaver och nordbor starkt utvecklad.
Mansbot och böter betalades af hela familjen, om en förbrytare icke utlemnades, eller
af hela området, om icke gärningsmannen eller hans familj kunde uppgifvas. Att
taga sig själf rätt var förbjudet. Bevismedlet var värjemålsed af edsgärdsmän till
skiftande antal efter sakens beskaffenhet. Lifvet var ytterst enkelt, äfven vid det
kungliga hofvet. De grekiska prinsar, som i början af 14:de århundradet måste uppe-
hålla sig hos Stefan Milutin, lemnade hans hof, emedan de icke kunde vänja sig
vid dess torftighet. Största kostnad och prakt nedlade man på kyrko- och kloster-
byggnader, vanligen uppförda och smyckade af grekiska konstnärer.
Det var i själfva kärnan sunda och utvecklingskraftiga samhällen, som den tur-
kiska invasionen förstörde. Men turken inblandade sig icke vidare i rajas’ husliga
och andliga lif, och detta stelnade i fullständig orörlighet. Liksom det romerska
lifvet bevarades under Vesuvii lava i Herculanum och Pompeji, så höll sig också
den slaviska medeltiden under turkarnes herradöme med all sin omedelbarhet i
samfundsförhållanden och åskådningar. Ja, genom den besynnerligaste anakronism
uppstod i det 16:de och 17:de århundradet en ny episk tidsålder, och den nya tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
