- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
4

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.

Religion (1905) eller Breasted-Rankes Geschichte Ägyptens (1910) arbeten, ur hvilka
äfven författaren, af följande sidor har hemtat värdefulla upplysningar och uppslag.
For att gifva ett begrepp om den betydande roll, som spelas af den nutida skolan af
kilskriftsforskare, behöfver man endast nämna namnet på dess grundare och förnämste
representant, Friedrich Delitzsch.

Assyriologi och egyptologi hafva icke blott vidgat gränserna för det geografiska
område, inom hvilket vi numera måste tänka oss, att den forna Orientens historia har
utspelats. De hafva äfven väckt till nytt lif årtusenden af denna historia, hvilka
förut legat försänkta i den gråa forntidens ogenomträngliga natt. Och likväl skiljer en
oöfverstiglig klyfta äfven här den historiska forskningen från den förhistoriska. Den jäm-
förande etnologien kommer

tills vidare knappast i
betraktande, när det gäller
studiet af den orientaliska
forntiden. Det ar ännu sa
länge omöjligt att uttala sig
om, i hvad mån dess resul-
tat kunna vinna stöd af
geografien, hvilken enligt
Albrecht Penck tillerkänner
människosläktet en tillvaro
af minst 100,000 ar. Så-
lunda ar och förblir den
jämförande språkforsk-
ningen tills vidare det vikti-
gaste medlet att utforska
den fornorientaliska histo-
riens äldsta period, som
sammanfaller med tiden
för de första skriftliga ur-
kundernas tillkomst.

Alltsedan det förflutna
århundradets början har
man med namnet semitiska
språk betecknat ett antal
språk (förnämligast hebrei-
skan, arameiskan och
arabiskan), enär på ett
ställe i Gamla Testamentet
(l Mos. 10: 21) stamfäderna
till de folk, som talat dessa

tungomål, uppgifvas vara
söner till Sem, Noaks son.
Där omnämnes äfven As-
sur, stamfader till assyrer-
na, hvilka i senare tid med
säkerhet uppvisats höra
till semiterna. Emellertid
ar den bibliska uppgiften
- af skäl, på hvilka vi
här icke hafva någon anled-
ning att gå in - hvarken
full korrekt eller uttöm-
mande. Äfven fenicerna,
som talade ett med he-
breiskan närbesläktadt
sprak, och de gamla abes-
sinerna eller etioperna,
måste enligt den jämfö-
rande språkforskningens
oemotsägliga resultat räk-
nas med till samma »se-
mitiska» språkstam.

Den enda möjliga ut-
gångspunkten, då det gäller
att urforska den fornorien-
taliska historiens begyn-
nelseskikt, ar att söka
vinna kännedom om detta
semitiska folks tidigaste
öden. Men semiterna hade
själfva från början icke ens

något gemensamt namn, hvari deras samhörighet kom till uttryck, och ännu mindre
bevarade de något tydligt minne af sin ursprungliga hemort. Det ar sålunda endast och
allenast den jämförande språkforskningen, som gifver oss möjlighet att företaga en sådan
undersökning. Å ena sidan har det under de senaste årtiondena faktiskt bevisats, att ett
språkhistoriskt sammanhang mellan de semitiska och indoeuropeiska urspråken
absolut icke kan antagas. Häraf följer naturligtvis, att indogermanerna måste förvisas
ur Orientens äldsta historia. Å andra sidan hafva de nyaste forskningarne gjort det
högst sannolikt, att det ursemitiska språket var besläktadt med den äldsta egyp-
tiskan. Denna hypotes har alltsedan Ewalds tid då och då dykt upp och vunnit
anhängare. Särskildt har Adolf Erman på grundval af strängt vetenskapliga slutled-
ningar gjort gällande, att egypterna voro »semitiserade nubier». Härmed har
antagandet, att de skulle finnas en ursprunglig släktskap mellan den semitiska och
den s. k. hamitiska språkstammen, erhållit ett betydelsefullt stöd.

Dessa förberedande betraktelser hafva varit nödvändiga, innan vi öfvergå till att
bilda oss en föreställning om det geografiska område, där den österländska forntidens

Sumerisk typ.
Staty i British Museum i London.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free