Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 1. Babylonien före Hammu-rabi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
Eufrat och Tigris torrlades genom sinnrikt ordnade dammar och kanaler, och dess
fruktbarhet uppdrefs i högsta potens. Lador och kornbodar uppfördes till skydd
mot missväxt och hungersnöd. Hufvudstaden Babylon smyckades med tempel och
palats. De sedan Gudeas tid regelmässigt inflytande tempelinkomsterna förvaltades
nu af ett hierarkiskt uppdeladt, inflytelserikt prästerskap. Tempelceremonierna voro
strängt reglerade. Den alltifrån äldsta tider utöfvade teckentydarkonsten stod högt
i ära och anseende. Äfven astrologien och det därmed sammanhängande kalender-
väsendet åtnjöto statens omvårdnad. Babylon själft var vid denna tid medelpunkten
för ett högt utveckladt samfärdsväsen med statistiskt kontrollerad in- och utförsel
samt fördragsmässigt ordnad handel. Äfven militärväsendet synes hafva nått en relativ
fulländning. Det ar med ett ord en bild af den högsta monarkiska maktutveckling,
som karakteriserar den kultur, hvilken möter oss vid slutet af 3:dje årtusendet i
Babylonien under Hammu-rabi och som det skall blifva vår uppgift att närmare belysa i
andra afdelningen af denna framställning. Redan här kan det för öfrigt vara lämpligt
att kasta en blick på de tre förnämsta drag, som sätta sin prägel på denna tafla: den
stora roll, som skriften spelade i stats- och samhällslifvet, det systematiska lagstiftnings-
arbetet och den rikt utvecklade statsreligionen. Det sällsamma, af urgamla bildtecken
utvecklade kilskriftssystemet, som visar en ytterligt invecklad kombination af ord- och
stafvelseskrift, ar otänkbart utan den förutsättningen, att det uppfunnits af ett icke-
semitiskt folk - det sumeriska - och sedermera anpassats för ett semitiskt språk som
det babylonisk-assyriska. På samma gång som dessa gamla ideogram med sumeriska
stafvelsevärden adapterades till att återgifva rent semitiska ord, torde sa småningom
de ursprungliga bildtecknen under det hårda skrifmaterialets inverkan hafva förenklats
till grofva linearritningar, hvilka sedan vidare utvecklades till de for stämpling i mjuk
lera afsedda egentliga kilskriftstecknen. Icke blott de talrika historiska inskrifterna
från Hammu-rabis regering, utan äfven breflitteraturen från denna tid och de oerhördt
talrika inskrifter, som röra sig om handel och vandel, vittna om att denna förenkling
och utveckling redan då var fullbordad. Af särskildt vikt for bedömandet af baby-
loniernas litterära verksamhet ar en på två språk, sumeriska och babyloniska, affattad
inskrift, som Hammu-rabi själf lat inrista om sina byggnadsföretag i städerna Babylon
Och Sippar. Den bekräftar den förmodan, som man hyst alltifrån den första upptäckten
af sumeriskan, att de babyloniska prästerna behärskade det gamla sumeriska
språket och voro angelägna om att hålla denna kunskap vid lif och öfverlemna den åt
senare generationer. Men i den österländska forntiden blir ett sådant förfarande begrip-
ligt endast under den förutsättningen, att babylonierna betraktade den från sumererna
ärfda litteraturen såsom helig och att de sumeriska besvärjelserna och bönerna egde
gällande kraft äfven i den babyloniska religionen. En tvåspråkig högre bildning
synes alltifrån Hammu-rabis tid ända till det assyriska rikets undergång hafva varit
utmärkande för de babyloniska prästskolorna. Inom hela det forntida Österlandet
står detta som en ensartad företeelse, som ar af afgörande betydelse for bedömandet
af den babylonisk-assyriska litteraturen. Den stiliserade, konstnärliga form för
litterära uppteckningar, som redan framträder i den forntida prästfursten Gudeas på
sumeriska affattade religiösa inskrifter, hade på Hammu-rabis tid införts i det semitisk-
babyloniska skrifsättet. Brefstilen, om hvilken vi ega en ingående kännedom genom
en omfångsrik brefväxling mellan konungen och en af hans vasaller, vittnar genom
sina hälsnings- och välsignelseformler om en utbildad etikett och formell rutin. Slut-
ligen kan man äfven i de hundratals köpekontrakt och andra öfverenskommelser (samt-
liga daterade och försedda med sigill), som finnas kvar från senare hälften af 3:dje
årtusendet, peka på vissa stereotypt återkommande formler, som tydligt hänvisa till
förebilder inom den sumeriska språkperioden och sålunda intyga, att ett i skriftliga
former arbetande rättsväsen af ålder funnits i Babylonien. Det slutgiltiga beviset
härför fick man i och med upptäckten af Hammu-rabis berömda lagbok, världens
äldsta Corpus juris, som för mindre an tio ar sedan anträffades i Susa i Elam. Dit
hade elamitiska eröfrare släpat med sig ett dioritblock af öfver två meters höjd,
hvarpå Hammu-rabi i 44 kolumner och 282 paragrafer hade låtit inrista hufvudsumman
af den babyloniska »landslagen», som han själf efter allt att döma tydligen ville utgifva
sig för attr hafva mottagit af solguden. På stenen finnes nämligen äfven en basrelief,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
