Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 3. Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser IV. - Israels äldsta historia. - Egypten intill Sesonkis I. - Fornarabien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 C4 BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
mot honom riktade förbundet. Det har följande lydelse: »1,200 vagnar, 1,200 ryttare
och 20,000 man under Adad-idri af Damaskus (kanhända densamme som bibelns Benhadad
och den i en nyligen upptäckt fornarameisk inskrift omtalade Bar-hadad), 700 vagnar, 700
ryttare och 10,000 man under Irhulfni af Hamat, 2,000 vagnar och 10,000 man under
Åhab af Israel, 500 man från Gui, 1,000 man från Musri, 10 vagnar och 10,000’manfrån
Irkanatu, 200 man under Matinu-bal af Arvad, 200 man från Usanatu, 30 vagnar och
10,000 man under Adunu-bal af Siana (?), 1,000 kameler under araben Gindibu, 1,000(?)
man under ammonitern Basa, Ruhubis (?) son: dessa tolf konungar (i verkligheten
äro de uppräknade endast elfva) slöto en off- och defensivallians; till strid och
kamp drogo de ut mot mig.» Vi hafva icke anfört detta märkliga stycke ordagrant
af det skälet, att de där angifna detaljerade sifferuppgifterna skulle hafva någon särskild
betydelse, utan vi hafva gjort det på grund af det allt annat öfverskyggande intresse,
som ligger däri, att Israels folk här för första gången uppträder i en samtida historisk
inskrift, inmejslad endast några få ar efter det de ifrågavarande händelserna inträffat.
I samma underordnade politiska ställning till det väldiga assyriska riket, som
de andra uppräknade arameiska småstaterna, icke ens som den ledande ibland
dem och utan att spela någon som helst betydande roll, möter oss här det folk,
som det var beskärd t att blifva en sa viktig faktor i den mänskliga historiens utveck-
ling alltintill våra dagar. Om den moderne historieskrifvaren vore inskränkt till
de uppgifter, som hemtats ur hittills upptäckta och tolkade historiska inskrifter,
skulle den israelitiska historien börja på Salmanassar II:s tid, likasom mången
annan västasiatisk småstats historia börja först på hans tid eller på sin höjd några
årtionden förut. Emellertid har, som bekant, förhållandet blifvit ett annat med
Israel. Det (med undantag af några obetydliga brottstycken) på hebreiska språket
författade Gamla Testamentet, som vi i den följande framställningen torde kunna
förutsätta, att våra läsare känna till, har alltsedan sin uppkomst gällt såsom den
naturliga hufvudkällan för Israels folks historia, som det först efter kilskrifternas
upptäckt och tolkning har blifvit möjligt att ur kronologisk-historisk synpunkt kon-
trollera. Redan långt före dessa upptäckter (och äfven efteråt) existerade det emeller-
tid äfven oberoende af dem en på språkvetenskaplig grund hvilande litteratur-
historisk kritik, hvars sista skede ar oskiljaktigt förbundet med namnet Julius Well-
hausen. Det ligger utom ramen för vår betraktelse af den österländska forntidens
historia att här gifva en närmare framställning af den i fråga om enskildheter ännu
ganska omstridda källsöndringen i Gamla Testamentets böcker. Endast följande
punkter, hvari för närvarande de flesta representanter för den gammaltestamentliga
vetenskapen öfverensstämma, må här antydningsvis meddelas. Redan i Pentateuken,
»Mose fem böcker», som för öfrigt af många exegeter ur litterär synpunkt samman-
ställas med Josua bok och tillsammans med denna betecknas såsom »Hexateuken»,
kan man tydligt urskilja flere källskrifter. Som den äldsta källan betraktas »Jah-
visten» (sa benämnd efter det däri förekommande gudsnamnet »Jahve»), härrörande
från en skola af traditionalister, som torde hafva blomstrat i Juda rike ungefär i det
nionde århundradet f. Kr. Från denna »Jahvist» skiljer man fr. o. m. den katolske
läkaren Jean Astrucs undersökningar (1753) den med denna tämligen nära besläktade
»Elohisten» (med gudsnamnet »Elohim»), som uppstått i Nordpalestina omkring
midten af det 8:de århundradet. Båda dessa källor, som med undantag af den gamla
»Förbundsboken» (2 Mos. 20-23) och ett annat mindre stycke i andra Mosebok (kap.
34) äro af rent berättande karaktär, blefvo sannolikt i senare hälften af det 7:de århund-
radet hoparbetade till en enhet, i hvilken skiljaktigheterna på ett skickligt satt
utjämnats. En annan riktning representerar den s. k. Tora, lagboken i Pentateuken,
genom hvilken israeliternas gamla sedvanerätt, som småningom utvecklat sig jäm-
sides med deras stat och deras religion, erhöll officiell giltighet i både världsliga
och andliga ting. På samma sätt som den babyloniska lagsamlingen under konung
Hammu-rabis regering (omkring ar 2000) lär nu i Juda under konung Josias 18:de rege-
ringsår (d. v. s. enligt hvad som allmänt antages, ar 623 f. Kr.) det s. k. »Urdeutero-
nomium» hafva fått kunglig sanktion. Detta ar ett af flere ingredienser sammansatt och
af vissa bestämda tendenser prägladt verk, som återfinnes i en del af den nuvarande
femte Mosebok i det skick, som den erhållit genom åtminstone två, men antagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
