Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 3. Babylonien och Assyrien intill Tiglatpileser IV. - Israels äldsta historia. - Egypten intill Sesonkis I. - Fornarabien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
bokstafsskrift i nämnvärd man hindrar dechiffreringen, ej heller deras språk, en
i flere dialekter uppträdande gammalarabiska, borde erbjuda den språkvetenskap-
liga tolkningen några oöfvervinneliga svårigheter. Likväl måste historikern, åtmin-
stone tills vidare, med största varsamhet och kritik handskas med hvad som hittills
blifvit tillgängligt däraf. En stor del af det epigrafiska materialet (särskildt af
Glasers rika samlingar) har nämligen ännu icke blifvit publiceradt, och de få
bearbetarne af de utgifna texterna skilja sig ofta i sina tolkningar på ett afskräckande
sätt från hvarandra. Därtill kommer, att innehållet af dokumenten, hvilka vanligen
visa sig vara kultiska inskrifter eller byggnadsinskrifter eller ock texter af privat
natur, i det hela ar af föga betydelse för den historiska forskningen. Icke en enda
hållpunkt för en säker kronologisk beräkning af inskrifternas tid har hittills fram-
gått ur själfva texterna. Blott sa mycket får väl anses som fastslaget, att vi i den
äldsta period, som vi komma åt, måste antaga ett större sydarabiskt rike Main, hvars
omfång och tid emellertid ännu icke kan närmare bestämmas. Som en färdigbildad
och välorganiserad stat inträder Main i historien. Dess politiska inflytande torde
hafva sträckt sig långt norrut, kanske ända till Gasa och till det bibliska Midians om-
råde. Flere af rikets landskap äro kända till namnet, och inskrifterna meddela
upplysningar om mer an tjugufem konungar, hvilkas släktskapsförhållanden delvis
kunna följas. Detta gamla sydarabiska rike synes under det 9:de eller 8:de århund-
radet hafva fått lemna ifrån sig hegemonien till ett nordarabiskt, som efter hufvud-
staden Saba brukar kallas det Sabeiska riket. Hvad beträffar dess ursprung och
dess kulturs upphof, råder emellertid samma ogenomträngliga mörker, som mötte
oss i fråga om halföns södra del. Mains regenter försvinna från nämnda tid full-
komligt ur inskrifterna, och i stället träda sa småningom »konungarne af Saba».
De senare kunna följas ända till 2:dra århundradet f. K., då de aflöstes af Himjarerna
från sydvästra Arabien.
Låtom oss nu från denna omväg öfver Palestina och Arabien återvända till det
viktiga stället i Salmanassar II:s inskrift och till hans egen historia! Den assyriske
konungens hofhistoriografer anteckna en lysande seger öfver de arameiska stammarne
vid den förut omtalade staden Karkara. Salmanassar berömmer sig af att likt storm-
guden hafva släppt lös ovädret öfver sina fiender och med sina vapen nedlagt 14,000
a deras krigare. Men verkligen underkufva Damaskus och Hamat förmådde han
dock icke under detta fälttåg. Benhadad gick ur striden med oförsvagad makt och
var äfven stark nog att tvinga Ahabs söner, Ahasja och dennes efterträdare Joram,
hvilka rest sig mot honom, till lydnad, och att rent af belägra deras hufvudstad Sama-
ria, ända tills nya angrepp från assyrernas sida nödgade honom att tänka på det
egna landets försvar. Efter mångåriga strider kom ett tronskifte i Damaskus såväl
som i Israel för en tid öfvervikten att luta öfver på assyrernas sida. Genom en verklig
katastrof for Omris hus kom Jehu i besittning af Israels tron, och i sitt nedärfda hat
till arameerna.ingick nu denne förbund med Assyriens konung. Då emellertid äfven
i Damaskus Benhadad efterträdts af Hasael, fann Salmanassar tillfället lämpligt att
företaga ännu ett fälttåg, när denne på nytt vågade trotsa assyrerna. Enligt de assyriska
inskrifternas uppgifter ledde detta fälttåg till en belägring af Damaskus och slutade
med att »tallösa» städer förstördes och uppbrändes och att invånarne i Tyrus och
Sidon samt Jehu tvungos till skattebetalning. »Sona skatt af Jehu af Bit-Humri
(d. v. s. af huset Omri) mottog jag: silfver, guld, en guldskål, en gyllene offerskål
gyllene bägare, gyllene ämbar, bly och dyrbara träslag (?)», meddelar underskriften
till en af de på Salmanassars obelisk förekommande relieferna. Redan den ton, i hvilken
den inskrift, som talar om »Damaskus* belägring», ar hållen, visar emellertid, att den
assyriske konungen ej heller denna gång kunnat vinna någon afgörande framgång
mot Hasael. Ej heller ett tre ar senare (839) företaget fälttåg förmådde tillintetgöra
Damaskus’ Oafhängighet. Dess makt ökades i stället åter under Hasaels nära ett halft
århundrade långa regering till den grad, att det nu for lang tid kunde af hålla de assyriska
hararne från eröfringståg i väster och på nytt gå anfallsvis till väga mot Israel och Juda.
Understödda af Ammon och Moab ansatte arameerna Israel på det hårdaste. Jehu, som
måste lemna Juda i händerna på Atalia, kunde endast rädda Israels själfständighet genom
att offra det östra Jordanlandet. En tid af vanmakt hade inträdt för Davids rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
