- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
34

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 4. Främre Asien på det nyassyriska rikets tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLANDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
Ar 732 kom en f. d. provinsguvernör, Nabu-sum-ukin, genom en revolution upp på
tronen, men endast för att efter knappt l V2 månads regering undanträngas af en
kaldeisk furste, Ukin-sTra. Nu ingrep på nytt Tiglatpileser, gjorde slut på Ukin-siras
och hans bundsförvanters makt samt antog officiellt titlarne »konung af Babylon»
och »konung af Sumer och Akkad», i hvilken egenskap han sedan regerade i Ba-
bylonien under ett andra namn, Pulu eller Ful, som kanhända var hans ursprung-
liga namn. Storartade fälttåg norr- och västerut hade förberedt denna hans största
framgång. Urartu och Nairilanden hade på nytt blifvit besegrade i flere fälttåg
och gränserna tryggats genom anläggande af fästningar. Sin politiska huvuduppgift
såg emellertid Tiglatpileser i sina företag mot de västra landen. Nästan mot alla
syriska furstar företog han krigståg. Den segerrike härskaren berömmer sig i sina
inskrifter af att han uppburit tribut från en lång rad af furstar: »Tribut af Kustaspi
af Kummuh, Rasunu (bibelns Resin) af Damaskus, Minihimmu (bibelns Menahem)
af Samaria, Hirummu (Hiram II) af Tyrus, Sibitti-bél af Byblos, Urikki af Kul,
Pisiris af Karkemis, Inil af Hamat, Panammu af Samal, Tarhulara af Gurgum»
Sulumal af Milit, Dadil af Kaski, Wassurmi af Tabal, Ushitti af Tuna(?), Urballa af
Tuhana(?), Tuhammi af Istunda, Urimmi af Husimna(?) och drottning Sabibi af
Arabien: guld, silfver, bly, järn, elefanthudar m. m.», heter det bi. a. Af särskildt
intresse ar här omnämnandet af Panammu, då man för ungefär tjugufem ar sedan
funnit en staty af denna konung i Sendjirli, hvilken nu förvaras i Nya
museet i Berlin. Denna, som hans son och efterträdare Bir-rekab hade låtit resa
i Samal, ar försedd med en inskrift på den inhemska »kananeiska» dialekten,
hvari äfven Tiglatpilesers namn förekommer. Äfven för den israelitiska historien
innehåller den ofvan meddelade tributlistan en välkommen hållpunkt, nämligen upp-
giften, att den israelitiske konungen Menahem blifvit förödmjukad på samma gång
som Resin af Damaskus. Till ersättning erhöll Israel, där efter Jerobeam II:s död
oroligheter och inbördes krig hade utbrutit, storkonungens beskydd mot besvärliga
pretendenter till kronan, hvilken Menahem förmodligen icke hade kommit i besitt-
ning af på rättmätigt sätt. »Menahem gaf Pul tusen talenter silfver, för att han
skulle hålla med honom och stärka hans konungadöme», heter det i den krönike-
artade notisen i andra Konungaboken (kap. 15: 19). Men äfven Juda rike, som
efter Atalias dagar (se ofvan) endast för kortare tider hade lyckats häfda sin åter-
vunna själfständighet emot Israel, inträder numera i afhängighetsförhållande till
Assyrien. Asarja (assyr. Asrijau), Amasjas son och efterträdare och sonson till Joas,
som på sin tid af det prästerliga partiet hade utsetts till tronarfvinge i stället för
den tronen usurperande Atalia, omnämnes likaledes bland Tiglatpilesers skattskyldiga
lydfurstar. Då dennes sonson Ahas (assyr. Jauhasi) vägrade att efterkomma en upp-
fordran från Pekah (Pakaha), Menahems son, och Resin af Damaskus att ingå »för-
bund» med dem, och de förbundne med anledning däraf beredde sig att belägra
hans hufvudstad Jerusalem, vände han sig med bön om hjälp till Tiglatpileser, som
också med största beredvillighet gick denna hans önskan till mötes. Resultatet af
det assyriska fälttåget blef emellertid knappast tillfredsställande för Ahas, hvilken
förmodligen hade hoppats, att storkonungen skulle gifva honom öfverväldet öfver Israel.
Tiglatpileser inneslöt Damaskus och nöjde sig sedan med att inskränka Pekahs be-
sittningar till Samaria med område. Genom en där utbruten revolution störtades
konungen, och till hans efterträdare utsågs med den assyriske eröfrarens goda minne
hans mördare Hosea (assyr. Ausia). Redan följande ar (732) inbröt i och med Resins
död fördärfvet öfver Damaskus. Staden föll, riket Damaskus förvandlades till en
assyrisk provins och den obetydliga återstoden af Israel, landskapet Samarien, kunde
förutse samma öde.
I och med det damascenska rikets tillintetgörelse hade den enda stat försvunnit,
som Assyrien hade behöft räkna med i Asiens västra del, liksom i forna tider
Babylonien hade måst räkna med Hatti- och Mitanni-staterna. De sabeiska fur-
starne, med hvilka Tiglatpileser nästan samtidigt kom i beröring, erkände villigt den
assyriska öfverhögheten. Intet bålverk skilde numera Assyriens maktområde från
Egyptens. Det ar därför naturligt, att från och med Damaskus’ underkufvande Egyp-
ten åter kom att spela en viktig roll i den främreasiatiska politiken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free