- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
36

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den österländska forntidens politiska historia - 4. Främre Asien på det nyassyriska rikets tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
invånare som krigsfångar». Något långsammare gick det att befästa den assyriska
makten i Babylonien. Här rönte Sargons öfverhöghet under tio års tid motstånd från
kaldeen Merodakbaladan, understödd af den elamitiske konungen Humba-nigas, ända
tills Sargon fördref honom från hans hufvudstad Dur-jakTn till Elam och lät kröna
sig i Babylon. Dessa försök att återställa Babyloniens forna själfständighet torde
stå i samband med oroligheter och upprorsrörelser, som vid samma tid upp-
stodo äfven i det assyriska rikets västra delar anda bort emot Medelhafvet. De
krigståg, som Sargon företog dit för att upprätthålla den assyriska makten och utvidga
sitt område, höra till de mest lysande vapenbragder den assyriska historien har att
anteckna. Ett förbund mellan Hamat och den filisteiska staden Gasa, till hvilket
flere assyriska provinser i Syrien, däribland äfven Damaskus, anslöto sig, sprängdes
och oskadliggjordes genom tvenne väldiga drabbningar. Ett uppror i Asdod, som under-
stöddes af Juda, Edom och Moab, undertrycktes. Karkemis blef assyrisk provins.
Ett större antal sabeiska stammar underkastade sig det assyriska ’riket. Ja, ända till
Cypern trängde de assyriska hararne, och sju af öns konungar råkade for en lång tid
i beroende af världsriket. Och dock förmärktes just under Sargons regering för
första gången den nya fara, som från och med denna tid innebar ett växande hot mot
Assyriens bestånd. I Urartus uppland i norr likasom i Elams uppland i söder
började de fientliga makter vaxa sig starka, som i sinom tid skulle bereda världs-
maktens undergång. Från den indogermanska rasen skulle fördärfvet komma öfver
Västasiens semiter. Blott de arabiska stammarne sluppo undan för att fjorton hundra
ar senare som eröfrare bära den semitiska andan ut öfver världen.
Redan på Sargons tid hade en del indogermanska folkstammar af den grupp,
som blifvit känd i historien under namn af skyter och kimmerier, utbredt sig i lan-
den norr om Urartu. Äfven de måhända ursprungligen med elamiterna rasbe-
fryndade, fastän sedermera indogermaniserade mederna hafva sannolikt deltagit i denna
folkvandring. Då assyrerna å sin sida lade under sig Urartu, måste del gifvetvis
komma till en sammanstötning mellan dem och dessa skaror. Elt af Urartukonungen
Rusas ledt uppror i provinsen Van (hvaraf den nuvarande Vansjön fått sill namn) föran-
ledde Sargon att ingripa mot de i resningen inblandade folken. Rusas och hans
bundsförvanter blefvo slagna, och lugnet vid gränsen återställdes. Likväl tyckas
kort därefter nya oroligheter på detta håll hafva tvungit konungen att själf begifva sig
till krigsskådeplatsen, där han torde hafva funnit sin död. Närmare uppgifter om den
väldige furslens lefnadsslut saknas.
Oförminskadt och till utseendet oförsvagadt öfvergick riket till hans son Sanherib
(705-681). Denne öfvergaf sin faders residens och uppslog sitt hofläger i sin älsk-
lingsstad, det gamla, af honom med härliga nybyggnader smyckade och sedan denna
tid världsberömda Ninive. Denna för sina femlon sladsportar berömda metropol
utgjorde medelpunkten för gudinnan Istars dyrkan och var belägen på vänstra Tigris-
stranden midt emot den nuvarande handelstaden Mosul. Ett storartadt palats och
en förträfflig vattenledning hörde till sevärdheterna i den nya hufvudstaden, som
var föremål for härskarens synnerliga omsorg särskildt under hans senare regerings-
år. Talrika och betydande krigsföretag bildade bakgrunden för denna kungliga bygg-
nadsverksamhet. Särskildt i Babylonien-Kaldeen tvangs Sanherib af förhållandena
till ett raskt och eftertryckligt ingripande. Sargon hade ingalunda brutit Merodak-
baladans makt. Ett förbund, som den kaldeiske fursten hade ingått med Elam och en
del arameiska stater, tvang Assyrien att gripa till vapen. I Kis vunno assyrerna en seger
öfver de förbundne. En vid det assyriska hofvet uppfostrad babylonisk man, Bil-ibni,
insattes af Sanherib som regent i Babylonien. Emellertid kunde han endast hålla
sig två ar mot Merodakbaladan och såg ingen annan utväg att trygga sig själf an
att ansluta sig till ett nytt förbund mellan Kaldeen och Elam. Genom etl nytt
fältslag i Sydbabylonien återställdes emellertid ännu en gång Sanheribs öfverhöghet
öfver landet. Han förjagade nu åter kaldeerna ur landet, och i stället för Bil-ihni
satte han sin egen son Assur-nadin-suma på Babyloniens tron. Medan den assyriske
konungen var sysselsatt med att förfölja de flyende kaldeiska furstarne, Merodak-
baladan och hans förre motståndare och senare bundsförvant Musisib-marduk, in i
Elam, gjorde nu den elamitiske konungen Hallusu ett oförmodadt infall i Babylonien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free