Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den fornbabyloniska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Västasien i första hand sumererna och deras arftagare, de forna babylonierna, med
den lika invecklade kilskriften. Först århundraden senare uppträda de mäktiga
heltiterna med sin ännu outtydda bildskrift och slutligen under det första årtusendet
f. Kr. kananeerna och arameerna, som uttryckte sina olika dialekter med den högt
utvecklade västsemitiska bokstafsskriften.
Parallellt med detta framträdande af utbildade grafiska system finner man alstren
af den tidiga och tidigaste konsten, hvilken utan tvifvel alltifrån sin första upp-
komst stod i religionens tjenst. Alla tecken tala för, att äfven skriftens utveckling
gatt en liknande vag. Ty de äldsta babyloniska såväl som egyptiska uppteckning-
arne bestå af korta inskrifter på bildhuggeriarbeten, hvilkas syfte ar att meddela
åskådaren, hvad dessa skola föreställa eller tjena till. Det dröjde antagligen ganska
länge, innan man började göra inskrifter, som icke voro ett bihang till något konst-
verk, utan hade sitt ändamål i sig själfva. Både de äldsta konstprodukterna och de
äldsta skriftliga minnesmärkena torde alltså kunna betraktas som utflöden af religiösa
drifter, hvilka alltsedan bosättningen voro knutna till en viss bestämd kultort, förbundna
med en särskild helgedom. Äfven om delsamma icke intygades af alla, som utan
förutfattade meningar iakttagit naturfolkens lif, skulle ensamt denna omständighet
tala för att äfven det forntida Österlandets bebyggare redan före sin bosättning -
alltså medan de ännu voro nomader - haft mytologi och kult, d. v. s. haft religion,
det ferment, utan hvilket man ännu icke påträffat något slags sammanslutning mellan
människor i forntiden. De under gemensamma ströftåg förtätade föreställningarne af
religiös natur, den i ståndlägret såsom ett uttryck för dessa föreställningar upp-
komna primitiva konsten samt den i bådas tjenst trädande äldsta skriften äro de tre
åtkomliga faktorer, på hvilka under långa århundraden alla fornorientaliska kulturer
väsentligen grundat sig. Men redan på denna tid gällde säkerligen den satsen, att
den högre kulturen ar den lägres dödsfiende. Huru många gudstjenstformer af
primitiv och lokalt begränsad natur har det icke en gång funnits, af hvilkas
existens alls inga eller endast tillfälliga spår bevarats till vår tid! De hafva haft en
jämförelsevis kort tillvaro för att sedan undanträngas af mera utvecklade kultur.
Huru skiftande och olikartade te sig icke för den moderne-iakttagaren den primitiva
konstens minnesmärken från den ena och den andra utgräfningen! Huru outrann-
sakliga äro icke de vägar, på hvilka de olika grafiska systemen utbredt sig i Väst-
asien! Såsom utflöden af en enda ursprunglig fornorientalisk kultur, såsom man
under de senaste åren fått hora saken framställas af flere fantasibegåfvade och spe-
kulativt anlagda forskare, te sig sannerligen icke de olika formerna af det lif, som
pulserade i Medelhafvets kustland och i Nildalen, vid Jordan, vid Halys och i
Mesopotamien. Oräkneliga små bäckar kvällde fram, hvarhelst marken var gynnsam
for deras uppkomst. De förrunno snart i sanden, eller ock grenade de ut sig, de
löpte jämsides eller förenade sig, vidgade sig till sjöar eller smalnade till trånga
rännor och förvandlades slutligen till mäktiga, breda strömmar af världshistorisk
betydelse. Denna rikedom af olika företeelser måste gifvetvis försvåra utforskandet
och det noggranna åtskiljandet af de särskilda insatserna. Därtill kommer, att väster
om Babylonien och Assyrien den arkeologiska forskningen ännu befinner sig i sin
första början. Icke ens södra Palestinas rika jord har hittills hunnit tillbörligen
undersökas. Den kananeiska och den Cypriska kulturens djupgående inflytande på
Israel har man börjat få klart för sig först under de sista årtiondena, och sedan knappt
fem ar tillbaka hafva utgräfningar i det forna hettitiska riket gifvit oss en blek aning
om dess kulturhistoriska betydelse. Men de mäktigaste af alla dessa kulturströmmar
och de som kunna följas längst tillbaka äro dock de uråldriga kulturer, som genom
idoga spadar och träget tolkningsarbete kommit fram i dagen under det förgångna
århundradet i landen omkring Eufrat och Tigris samt i faraonernas land.
6. Den fornbabyloniska kulturen.
Den ofta återkommande frågan, hvilken af dessa båda kulturer, Babyloniens eller
Nildalens, man bör tillerkänna den högsta åldern, påminner om ett problem af ungefär
samma betydelse - eller betydelselöshet: »Hvilket bibliotek innehåller de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
