Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den egyptiska kulturen i det Gamla riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EGYPTISKA KULTUREN I DET GAMLA RIKET.
69
och goda seder. Ett släkte af trogna undersåtar skulle uppfostras åt Nildalens
härskare, bäraren af den dubbla kronan. Efter »Söderns» förening med »Nor-
den» benämndes denne gudalike furste »konung af öfre Egypten och af Nedre
Egypten». Under tidernas lopp hopades en oändlig mängd titlar omkring hans
namn - vida flere an någonsin en babylonisk härskares - men under namnet
farao, efter det sammanfattande namnet på hans i olika underafdelningar sönder-
fallande residens (per’o, ’det stora nuset’), ar han sedan gammalt känd i den öfriga
världen. Han förenade i sin person, såsom alla gamla kulturstaters härskare plägade
göra, den konungsliga och öfversteprästerliga makten. Omgifven af en nästan ändlös
rad af rådsher-
lydde under eg-
na, af farao, till-
satta furstar (no-
marker) och prä-
ster. Nomarker-
na skipade ratt
inom sina om-
råden och förfo-
gade öfver egna
krigarföljen. For
öfrigt voro d«
mer eller mindre
oberoende af den
kungliga central-
förvaltningen,
allteftersom
denna förmådde
eller icke för-
mådde att hålla
regeringstyglar
ne i stadig hand.
Rättskipningen
var gjuten i fasta
former. Dom-
stolsprésidenten
under Gamla ri-
kets tid beklädde
ofta tillika vär-
digheten af hög-
ste skattmästare,
öfverstepräst eller riksståthållare. Äfven i Egypten liksom i Hammu-rabis rike ansågos
lagarne hafva kommit från gudarne. Det offentliga processförfarandet ar visserligen
närmare kändt först från Mellersta rikets tid. Dock kan man däraf, att detta för-
farande undantagsvis kringgicks - hvarpå man särskildt har ett exempel i en ange-
lägenhet, som rörde den kungliga familjen och därför ansågs behöfva hållas hemlig
- sluta sig till att det faktiskt var infördt redan i Gamla riket.
Att detta slags statsförvaltning redan tidigt afsatte sina spår i en oerhörd mängd akt-
stycken, listor, handskrifter och protokoll, bevisas af talrika fynd. De gamla egyp-
terna voro ett mycket skrifvande folk. Högt öfver handtverkares och konstnärernas
handtering stod skrifvarens, den i den kungliga skolan uppfostrade skriftlärdes, yrke. Lik-
väl kunna endast få texter från Gamla riket göra anspråk på högre litterärt varde.
Icke blott dramatik och musikalisk litteratur saknas utan äfven epik och verklig
historieskrifning. Ej heller finnas några nämnvärda spår bevarade af en filologisk
bildning, sådan som den som uppkom bland Babyloniens lärde till följd af
dubbelspråkigheten. Däremot kan man ej frånkänna de enkla, okonstlade sagorna
allt poetiskt värde - trots en viss fantasilöshet. De bara vittne om berättarnes
kärleksfulla iakttagande af den omgifvande, visserligen mestadels ratt enfor-
rar, generaler och
tjenstemän, be-
stiger han med
pomp och ståt
sin tron under
alla tänkbara ce-
remonier och ri-
tuella handling-
ar. Öfverinse-
endet öfver tem-
pel och religiösa
fester, den hög-
sta lagskipning-
en, ämbetsmän-
nens utnämning,
befordran, ut-
märkelse eller
afsättning och
hela landets sty-
relse i fred och
i krig ligger i
hans hand. Re-
dan i Gamla ri-
ket var Egypten
indeladt i ett
antal - längre
fram voro de 40
- nomer eller
landskap, som
Egyptisk skrifvare.
Originalet i Louvre-museet i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
