Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den egyptiska kulturen i Mellersta riket och Nya riket. - Den äldsta kananeiska kulturen. - Den s. k. Amarnatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EGYPTISKA KULTUREN I MELLERSTA O. NYA RIKET. - DEN ÄLDSTA KANANEISKA KULTUREN. 75
Amen-em-het III:s hufvud enligt en vid Tanis anträffad sfinx.
Originalet i museet i Kairo. Efter Bissing-Bruckmann, Éetikmäler ägyptischer Skulptur, F. Bruckmann A.-G., Munchen.
kroppen. Männen nöja sig, bortsedt från fest- och ämbetsdräkterna, med att utom
det på otaliga sätt varierade dubbelvikna skörtet bära en kort, vid gördeln fästad skjorta,
hvaröfver de stundom därjämte kasta en mantel. Kvinnorna hafva dessutom en åtsittande
öfverklädnad och däröfver ytterligare en mantel med broderad vad, båda af fint linne,
som nu i motsats till den äldre dräkten genomgående ar hållet i hvit färg; ogenom-
skinliga underkläder kommo däremot med säkerhet i bruk först mot slutet af 12:te
århundradet. Äfven perukernas anordning var i Nya riket underkastad modets väx-
lingar, tills den slutligen :- åtminstone kvinnornas - under den tjugonde dynastien
i hufvudsak återvände till de förut brukliga formerna. Dyrbara salfvor och parfymer
framställdes numera för den eleganta budoaren äfven af från utlandet hemtade aro-
matiska ämnen. Äfven de gamla musikinstrumenten - flöjten, den stora harpan och
lyran - riktades med ett nytt, tydligen af semitiskt ursprung, det s. k. trigonon, en liten
tresträngad harpa, som längre fram fick stor utbredning i en mängd olika variationer.
Om haremslifvet få vi en liflig föreställning genom en afbildning i en graf från
den adertonde dynastien. Tvegiftet, som redan i Mellersta riket ofta tillämpades
af de regerande härskarne och ej heller var alldeles uteslutet bland privatpersoner
(och som för öfrigt i enstaka fall bibehållit sig i Egypten ända till vara dagar),
torde, då det förekom, i regel hafva varit framkalladt af politiska skal. Äfven äkten-
skap mellan syskon, hvarför man i Osirismyten ansåg sig hafva en gudomlig före-
bild, ansågs tillåtligt inom konungahusen.
Att redan i Mellersta riket den i faraonernas händer hvilande centralmakten började
aftaga, det visas af den yttre historiens gång. I och med detsamma undergick äfven de
olika rangklassernas betydelse inom ämbetsmannavärlden en förskjutning. Från och
med den stund, då det ur heta strider framgångna Nya riket vann styrka och stadga,
var det utom till namnet slut med de forna nomarkernas maktställning. Den hittills föga
framträdande legohären, som nu till en betydande del rekryteras från rikets gräns-
områden, blir vid sidan af de kungliga ämbetsmännen och prästerna den ledande makten
i landet: Egypten förvandlas till en militärstat. Hvilken utomordentligt inflytelserik
ställning armeens högre officerare vid denna tid innehade, framgår på det mest
åskådliga sätt af de själf biografier, som finnas kvar efter olika generaler, såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
