Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Den egyptiska kulturen i Mellersta riket och Nya riket. - Den äldsta kananeiska kulturen. - Den s. k. Amarnatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
brefven från en viss Tarhundara, konung af Arsawa, till Amenofis III, och äfven dessa
sistnämnda märkvärdiga minnesmärken hafva ej förblifvit de enda i sitt slag. Hvilka
utsikter dessa upptäckter öppnat för forskningen, därom kan man ännu knappast göra sig
en klar föreställning. Intet af de nyupptäckta språken ar ännu begripligt. De spela
tills vidare med sina lätt läsbara kilskriftstecken en alldeles likadan roll som de
med tydliga grekiska bokstäfver skrifna lyciska inskrifterna. Huruvida Arsawas
språk, såsom många påstått, kommer att visa sig vara indogermanskt och huruvida
det skall befinnas vara nära besläktadt med Mitannispråket, detta ar ännu olösta frågor.
Därtill hafva ytterligare kommit flere nya fynd på det mindreasiatiska området. I de sedan
länge kända fästningsruinerna omkring en forntida konungaborg i närheten af den nuva-
rande byn Bogasköi i Mindre Asien, 4 å 5 dagsresor öster om Angöra, där man redan för
flere tiotal ar sedan hade funnit några af de egendomliga, i bildskrift affattade hettitiska
minnesmärkena, lyckades den tyske vetenskapsmannen H. Winckler från Berlin under
sommaren 1906 konstatera lemningarne af hufvudstaden i det gamla Hetäriket. Här
påträffades under detta och följande ar två omfångsrika arkiv med kilskriftstaflor,
dels på babyloniska och dels på hettitiska. Därmed har ändtligen, efter hvad man
vill hoppas, en utgångspunkt vunnits för tolkningen af de hettitiska minnesmärkenas
ännu dunkla bildskrift, som antagligen innehåller samma sprak. Och tillika synes
vägen banad för tydningen af Mitanni-inskrifterna, hvilkas språk synes vara på det
närmaste besläktadt med hettitiskan. Till de mest betydande urkunderna från den
hettitiska metropolens arkiv, sa långt deras innehåll hittills ar bekant, hör kil-
skriftstexten till det berömda fördrag, som Ramses II afslöt med den hettitiske konungen
Hattu-sil (i de egyptiska inskrifterna Heta-sar). Det från den hettitiska sidan ut-
växlade exemplaret, som konung Hattu-sil lät ingravera på en silfvertafla och öfver-
sände till farao, var oss förut bekant genom en afskrift i egyptiska hieroglyfer, som
Ramses II lät inrista på en tempelvägg i Karnak. Att ett annat dokument från Bo-
gasköi genom omnämnandet af flere bekanta indoiraniska gudanamn leder forsk-
ningen in på helt nya banor, kan här endast antydningsvis meddelas.
Hvilka fördelar såväl Babylonien som Egypten skördade genom det ömsesidiga
utbytet af sina produkter, framgår måhända bast af två stora listor, som påträf-
fades tillsammans med Amarnabrefven och innehöllo ingenting mindre an en uppräk-
ning af den rika hemgift, som Mitannikonungen Tusratta skänkte sin dotter Taduhipa,
då hon skickades till Amenofis III:s harem. Hvar och en af dessa listor om ungefär
300 rader innehåller en noggrann förteckning öfver de föremål, som prinsessan kunde
skryta med att ega. Vi lära känna föremål och redskap af alla slag, förfärdigade af guld,
silfver och koppar, hvarjehanda dyrbara klädesplagg, däribland brokadarbeten och
»en lång klädnad for nattlägret», gyllene med ädelstenar prydda örhängen, arm- och
fotspännen med inläggningar, smycken med utsökta stenar, skålar, krukor och dosor,
krus med olika dyrbara oljor, serviser af koppar samt allahanda nipper såsom i
guld och silfver framställda hundar. Därjämte omnämnas äfven vagnar med silfver-
beslag och deras spann, rikt utsmyckade seldon, rustningar och hjälmar, som voro
smidda af drifvet koppar och prydda med emalj (?), guld och ädla stenar samt inlagda
bågar och vapen. Hvilket öfverflöd af konstnärliga ideer och långt hunnen konst-
skicklighet samt af praktiska och under långvarig användning utvecklade förnöden-
hetsartiklar, som vid denna tid hittade vägen från Asien till Nilens stränder, fram-
går redan af det tillfälligtvis bevarade inventariet öfver denna enda förnäma dams
utstyrsel. Vetenskapliga rön, politiska och framför allt religiösa ideer torde hafva
vandrat samma väg. Man lär näppeligen misstaga sig, om man sätter i samband
därmed de enstaka och just bland den egyptiska befolkningens bredare lager uppträ-
dande kultformer under Nya riket, hvilka synas förutsätta ett främmande inflytande.
Baal- och Astartedyrkan har bevisligen förekommit i själfva Egypten. Och ett tyvärr
svårbegripligt ställe i ett af Tusrattas bref till Amenofis III tyckes omförmäla, att
redan under denne faraos företrädare Istar af Ninive hade »dragit ned» till Nilen och
där hälsats med gudomliga hedersbetygelser. Amenofis borde nu bevisa henne tio
gånger mera ara an förr och sedan föra henne i frid tillbaka till Asien! »Istar, him-
melens härskarinna», fortsätter Tusratta, »må tusen ar beskydda oss, och stor fröjd må
eldens härskarinna skänka oss båda, på det att det må gå oss väl!» Men just de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
