- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
114

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den assyriska kulturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
dagjämningen, första dagen i månaden Nisan (motsvarande senare hälften af mars
och början af april) och firades med stora högtidligheter. Olika processioner till
ära för guden Marduk, som äfven själf »drog ut» i sin »skeppsvagn», plägade före-
tagas. Först på sista tiden har man (återigen H. Zimmern) lyckats bevisa, att dessa
höglidsceremonier - och särskildt de, som egde rum i den nyss omnämnda »fest-
salen» - stå i nära sammanhang med babyloniska myter, speciellt med skapelse-
myten, som här nedan närmare skall betraktas. Att det lärda prästerskapet vid
Assur-bäni-pals hof brukade åskådliggöra de olika faserna af denna myt genom ett
festspel, som stod som medelpunkten i ritualen, ar den slutsats, som man med
stor sannolikhet torde kunna draga af åtskilliga texter i biblioteket, hvilka synas
innehålla en kommentar till de olika i samband med myten stående rituella hand-
lingarne. Liturgier liknande dem, som användes vid nyårfesten, hafva troligen
äfven funnits för vinter- och sommarsolståndets begående. Åtminstone framgår det
af en senbabylonisk kommentar, som i likhet med de nyssnämnda Kujundjiktexterna
sätter vissa händelser i myterna i samband med olika riter, att processioner hafva
egt rum äfven vid dessa tidpunkter. »På elfte dagen» - sa ungefär lyder ett ställe
i början af denna kommentar - »i månaden Tamus (juni-juli) vid sommarsol-
ståndet gå döltrarne af (templet) E-sagil till (templet) E-sida och på den tredje dagen
i månaden Kislev (november-december) gå döttrarne af E-sida tillbaka till E-sagil.
Hur kommer det sig då, att de gå dit bort i Tamus? (Svar:) E-sagils döttrar draga
till E-sida, för att natten skall blifva längre, (ty) E-sida ar nattens boning. Och hvad
deras återvändande i Kislev beträffar, sa draga E-sidas döttrar till E-sagil för att
dagen skall blifva längre, (ty) E-sagil ar dagens boning.»
En djupare inblick i dessa ceremoniella föreskrifter och riter kan man alltså först
vänta sig efter ett studium af den babylonisk-assyriska mytologien, af de legender
och episka dikter, som sedan uråldriga tider voro i omlopp inom Eufrat- och Tigrisom-
rådet och under sin fortgående utveckling sa småningom torde hafva mer och mer
lösgjorts från sin lokala bakgrund i samband med den redan flere gånger åberopade
astrallärans utbildning. Just på detta område af kilskriftsforskningen far emellertid
en fördomsfri kritik blott alliför ofta anledning att påminna sig de hittills befintliga
hjälpmedlens otillräcklighet och det hittills föreliggande materialets fragmentariska
tillstånd. Anspelningarne i de rituella och kultiska texterna, de mytologiska fram-
ställningarne på sigillcylindrar och andra konstalster förutsätta såsom allmänt be-
kanta - på samma sätt som i det gamla Egypten - en mängd myter, om hvilka
vi antingen äro helt och hållet okunniga eller ock endast ega kännedom genom
små fragment af episka berättelser. Det, som lefde i allas medvetande, gick från mun
till mun och i festspelen framställdes inför allas ögon, behöfde icke skriftligt upp-
tecknas. Denna omständighet förklarar, att antalet af de myter i ordets egentliga
mening, för hvilka man i Kujundjikbiblioteket har formliga redogörelser, ar försvin-
nande litet i jämförelse med de för praktiska ändamål upptecknade religiösa dokumenten.
Med dess större tacksamhet halsa vi de enstaka texter välkomna, som gifva oss
upplysning om världsaltets uppkomst, om huru människan gick förlustig odödligheten,
om vissa tilldragelser i underjorden, om syndafloden och om de viktigaste händelser,
som försiggå på himmelen under solåret. Världens skapelse skildras för oss i en
märkvärdig, på sju taflor upptecknad dikt, hvars innehåll delvis redan var kändt
före kilskrifternas upptäckt ur en omkr. ar 300 f. .Kr. på grekiska språket affattad
bok af den babyloniske prästen Berosus, af hvilken utdrag finnas bevarade hos kyrko-
fadern Eusebius. »En gång då ofvan ej blifvit nämnd himmelen, nedan jorden ej
kallats vid namn, då Apsu, den förste, deras fader, urmodern Tiämat, som födde
dem, sina vatten i ett sammangöto, då fält ej var bildadt, vassen ej skådad, en gång
då af gudarne ingen uppstått, då namn ej nämnts, öde ej afgjorts, då vordo de
första gudarne skapade, då uppstodo Lahmu och Lahamu» - sa börjar den baby-
loniska berättelsen, hvilken på sedvanligt sätt har fått sitt »serie-»namn (motsvarande
våra boktitlar) af de första orden: »En gång då ofvan (enarna elis)». Den kvinnliga ur-
principien Tiämat reser sig under berättelsens vidare förlopp mot de nyskapade gudarne.
Af de församlade gudarne vald till deras höfding, bereder sig därpå Marduk-Illil-Bel,
»herren», den klokaste bland dem, till kamp mot vidundret. Tiämat utstöter ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:38:40 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free