Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Den israelitiska kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 C. BEZOLD, DEN ÖSTERLÄNDSKA FORNTIDENS KULTURVÄRLD.
aren. En frisk vind blåser fram öfver allt det, som förr betraktats som text- och
litteraturkritikens resultat, och ingen verkligt klen och murken pelare i den gamla
byggnaden lär kunna hålla stånd däremot. Huruvida åter de nya stöd, som bjudas i
stället för de gamla, skola visa sig hållbara, kan först framtiden utvisa. Det vore för-
hastadt att här vilja, vore det ock blott i form af ett enkelt referat, utveckla någon
af dessa nyaste hypoteser. Den mångomstridda gammaltestamentliga kulturen ar till
sitt väsen alltför invecklad för att låta fullständigt intvinga sig i någon af de hittills
föreslagna nya formerna. Hvad som tills dato kan anses som någorlunda säkert, ar
fortfarande endast detaljer, som få en ny belysning för hvarje nytt framsteg i tolk-
ningen af urkunderna, vare sig dessa förskrifva sig från Egypten, Hetariket eller
Babylonien. För öfrigt ligger det i sakens natur, att allt sådant, som den gammal-
testamentliga kanon, ensam för sig betraktad, gifver oss vid handen, icke kommer
att få någon utförligare behandling i detta sammanhang. Ty man torde väl kunna
förutsätta, att läsaren af dessa blad först efter en upprepad läsning af bibeln, om
också icke af dess grundtext sa dock åtminstone af en ordagrann öfversättning däraf,
riktat sin uppmärksamhet på detta arbete. En sådan läsare, hvilken, till komplet-
tering af den följande skissen, kan hänvisas till Fr. Kuchlers Hebråische Volkskunde
(2:dra häftet i serien II af de af Fr. M. Schiele utgifna Religionsgeschichtliche Volks-
bucher, Halle a. d. Saale 1906) skall, i hvarje fall, när han jämför de i det före-
gående gifna skildringarne af forntidens stora österländska kulturer med de bibliska
uppgifterna, komma att förvånas öfver huru föga af verklig originalitet Israels kultur
erbjuder. Att vårt vetandes knapphändighet icke minst beror på själfva beskaffen-
heten af våra gammaltestamentliga källor, hvilka ju icke innehålla någon profan historia
utan en historia om det af Jahve utvalda gudsfolket, skall för öfrigt gärna medgifvas.
Om hebreernas byggnadskonst ar det svårt att göra sig noggrannare föreställningar.
Det ar antagligt, att de olika nomadiska- och halfnomadiska stammarne, som lefde
öster och sydöst om Palestina och där lif n ar d e sig af rof och plundring, efter väx-
lande öden sågo sina eröfringståg mot de bofasta kananeerna krönas med framgång
och sannolikt till en början bemäktigade sig det senare Nordrikets västra områden, men
först mycket senare det östra Jordanlandet. Dessa stammar torde, när de icke lyckades
intaga de besegrade fiendernas befästa platser, till en början hafva fortsatt att lefva
i sina tält. Först efter en lång period ar det antagligt, att de af de bofasta kana-
neerna fått lära sig att bygga hus af byggnadsstenar eller (på slättlandet) af tegel,
hvarvid de till förebilder torde hafva begagnat sig af deras med cisterner, vattenled-
ningar och trädgårdsanläggningar försedda bostäder. Att det äfven gäller om Salomos
tempel, öfver hvars uppförande som bekant närmare upplysningar föreligga, att feni-
ciska byggmästare icke blott levererade de nödiga ceder- och cypresstammarne utan
äfven deltogo i själfva bygget och förfärdigade de af koppar gjutna tempelredskapen,
ar uttryckligen betygadt. Om grafvarnes byggnad finnas från äldre tid inga som helst
uppgifter bevarade. Däremot kan man af enstaka meddelanden om af befästade murar
omgifna platser och om anläggningen af verkliga städer sluta sig till, att det kananeiska
inflytandet äfven i fortsättningen spelat en viktig roll. Detsamma torde äfven böra
antagas i fråga om bearbetningen af metallerna, särskildt bronsen men äfven järnet,
hvari fenicerna - liksom i Skeppsbyggeriet - torde hafva varit israeliternas läro-
mästare. Guldsmideskonst, krukmakeri, väfnad och brödtillverkning medelst hand-
kvarn och bakugn eller i stora lerbyttor förutsättas redan i äldre texter. Folkets
hufvudsakliga sysselsättning, sedan det blifvit bofast, utgjordes emellertid af åkerbruk
och boskapsskötsel. Flere sädesslag odlades, särskildt hvete och råg, liksom äfven
vin, olja, fikon och olika grönsaks- och fruktsorter, hvilka tillika utgjorde de forna
israeliternas förnämsta näringsmedel. Fisk och kött förtärdes vida mindre an dessa
vegetabilier och ansågos säkert under det tidigare skedet såsom läckerheter. Likväl
förekom boskapsskötseln, hufvudsakligen afveln af nötkreatur och mulåsnor, åsnor
och hästar, tydligen redan i gamla tider. Det var sannolikt under Salomos tidsålder,
som dessa primitiva kulturförhållanden undergingo en väsentlig förändring, förbättring
och förfining. Den vidsträckta handel och samfärdsel, hvarom de inhemska källorna för
denna tid och särskildt för Salomos regering bara vittne, måste gifvetvis medföra, att
utländska produkter kommo in i landet. Med feniciska, egyptiska och babyloniska varor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
