Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Arabien före islam - 2. Muhammed, arabernas profet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andliga egendom, poesien, hvilken hade utvecklats i en viss anslutning till landets
religiösa inrättningar. Redan vid sitt första framträdande var den väl också för-
knippad med religiösa föreställningar. Den har visserligen närmast sin rot i den
instinktiva lusten att leka, i glädjen öfver klang och rytm, som hjälper naturmän-
niskan att öfvervinna arbetets mödor. Som uttryck härför torde man böra betrakta
de första visorna hos nomaderna. Men naturmänniskan anknyter därjämte den för-
hoppningen till det i högtidlig form uttalade ordet, att det redan genom sin egen
kraft skall vara i stånd att frambringa önskad verkan. Den gamla poesien står därför
också i besvärjelseväsendets tjenst, hvilket på detta kulturstadium ännu icke strider mot
religionens bud. I synnerhet i krig tillkommer det den, som har ordet i sin makt,
att besvärja fienden, såsom Balak fordrade af Bileam. Ur besvärjelseformlerna utveck-
lar sig, allteftersom tron på deras trollmakt sa småningom försvinner, smädediktningen.
Denna börjar snart icke blott användas stammarne emellan utan blir äfven ett
fruktadt vapen i enskildes personliga mellanhafvanden och nedsjunker slutligen till
en inkomstkälla för de diktare, som icke draga sig för utpressning. En annan
poetisk källåder finna vi vidare hos araberna liksom öfver hela världen i kårleken
mellan man och kvinna, hvilken likväl i konstpoesien (den enda fornarabiska dikt-
ning, som vi känna närmare till) icke -besjunges för sin egen skull, utan endast
användes af diktaren som upptakt till hans egentliga ämne. Detta utgöres vanligen
af ett förhärligande af hans egen person eller hans egen stam eller (hos de yrkes-
mässiga barderna) af någon gynnare. För en sådan kasida (dikt med en viss syft-
ning) fanns det sedan lång tid tillbaka en i det väsentliga fastslagen form. Innan
diktaren gifver sig in på sitt egentliga ämne, måste han först lofsjunga den älskade
och uttrycka sin längtan efter den svunna kärlekslyckan och därefter ytterligare
utgjuta sig i naturskildringar. Araberna hafva i sina beskrifningar af öknen och
dess karakteristiska djur, särskildt kamelerna, frambragt åtskilligt af utomordentligt
värde. Dock hvila icke heller dessa skildringar uteslutande på egna iakttagelser, utan
röra sig ofta i gamla, traditionella former. Denna poesi erbjuder alltså icke mycket
tillfälle för skalden att utveckla sin egen individualitet. De mest motsatta typerna
kunna dock icke undgå att sticka af mot hvarandra. Man har t. ex. å ena sidan
en sådan man som den kringirrande kunglige sångaren Imru el-kais. Hans förfäder
tillhörde Kindas sydarabiska furstesläkt och hade vid slutet af 500-talet förenat
Nordens mäktigaste beduinstammar till förhärjande eröfringståg mot romarnes och
persernas riken. Hans hela lifvar en förtviflad kamp för att åter tillkämpa sig denna
sina förfäders ärorika ställning, till dess han fann döden i Ancyra i Mindre Asien
som gäst hos den byzantinske kejsaren. Från honom skilja sig skarpt sådana typer
som Suhair, den resignerade lefnadsvishetens sångare, och den yrkesmässige barden
el-Ascha. Icke blott de egentliga skalderna, utan äfven getherdarne af stammen Hu-
dail, som tältade i närheten af Mekka, begagnade vid sina poetiska utgjutelser ett
och samma språk, hvilket, ehuru dess ordförråd var hemtadt ur alla dialekter och
begreps öfverallt, likväl skilde sig ej obetydligt från hvardagsspråket. Delta skaldespråk,
hvartill vi finna motsvarigheter hos många naturfolk, tyckes hafva härskat icke blott
i hela Nedjd och Hidjäs, utan ända in i Babylonien. Blott de syriska araberna torde
på detta område hafva varit mera mottagande an gifvande. Det blef moderspråk
till den klassiska arabiskan, hvilken genom islam kommit att intaga ett världsspråks
plats i Främre Asien och i Medelhafvets södra kustland.
2. Muhammed, arabernas profet.
På den sålunda förberedda marken uppstod den arabiske profeten Muhammeds
religion. Hans födelsestad Mekka ar belägen i Hidjäs, i en stenig och ofruktbar dal,
som sträcker sig från norr till söder. I dess midt står Kaaba, ursprungligen mån-
guden Hubals helgedom. På tempelgården finnes den berömda brunnen Semsem.
I Mekka härskade stammen Koreisch, och. inom den voro familjerna Maksum och
Omajja de mest ansedda. Stadens inkomstkälla var handeln, hvars blomstring stod i
samband med vallfärdsfesterna vid Kaaba.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
