- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
141

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed, arabernas profet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUHAMMED, ARABERNAS PROFET.

141

förvanter från oförrätt. Då beslöt profeten att genom en utvandring rädda åtmin-
stone en del af sin församling undan förföljelsen. Då han vid denna tid icke ansåg
sin lära stå i sa stark motsättning till kristendomen, hänvisade han sina anhängare
till den närmaste politiske representanten för krislendomen inom hans synkrets,
nämligen den abessinske negus (konungen). Hans hedniska landsmän stodo ju i förbin-
delse med Sydarabien, som då tillhörde det persiska riket, och Persien var ju arffienden
till de kristna makterna. Sålunda missräknade han sig ej heller, då han antog, att
den kristne negus skulle skänka hans af hedningarne förföljda anhängare en till-
flyktsort. Denna utvandring skall hafva egt rum under det 5:te året efter hans
kallelse till profetämbetet. Deltagarnes antal uppgifves hafva varit 83 män och
några kvinnor, bland hvilka må nämnas profetens dotter Rukajja, som åtföljde sin
make, den senare kalifen Otmän.

Emellertid erhöllo de af Muhammeds anhängare, som stannat kvar i Mekka, en

mycket värdefull tillök-
ning genom Omar ibn
el Katläbs öfvergång till
islam. Denne, som ge-
nom sin moder var be-
fryndad med den rika
och mäktiga släkten
Maksum, åtnjöt nämli-
gen också stort anseende
i staden för sina person-
liga egenskaper. Men
denna tillväxt i infly-
tande utjämnades snart
genom motståndarnes
energiska försök att taga
igen skadan. De funno
nämligen på att utesluta
Muhammed och hans
släkt ur stadens gemen-
skap och instänga dem
i deras stadsdel, den af
Abu Tälibs familj be-
bodda dalklyftan. Ehuru

Hedniskt trolldomsaltare från
Sydarabien.

broder och fosterfader
själf icke trodde på hans
profetkallelse, tillbaka-
visade han likväl med
harm mekkanernas upp-
maning att taga sin
skyddande hand från
profeten. Under denna
tid af nöd och förtryck
lät den förföljde profe-
ten en gång förmå sig
till ett medgifvande åt
de hedniska föreställ-
ningarne, i det han i en
föregifven uppenbarelse
erkände gudinnorna el-
Lät, Ussa och Manat
såsom Allahs döttrar
och medierskor hos ho-
nom. Hans samvete dref
honom dock snart till
att återtaga detta med-

denne Muhammeds far- Originalet i. K. K. Kunsthistor. Hofmuseum i Wien. gifvande I alja faU
måste det för en tid
hafva åstadkommit en försoning mellan de olika partierna i staden, ty vid ryktet
därom återvände åtskilliga utvandrare från Abessinien till Mekka, däribland hans
dotter med sin make. Kort därpå träffades profeten af tvenne svåra slag, i det
både hans hustru och hans farbroder Abu Tälib afledo inom loppet af samma ar, 619.
I dennes ställe måste nu hans broder Abu Lahab, som egentligen var en fanatisk
.motståndare till den nya religionen, i sin egenskap af släktens hufvudman för sin
heders skull taga profeten under sitt beskydd. Detta onaturliga förhållande kunde
naturligtvis icke vara länge.
Den förtviflade ställningen ingaf profeten tanken på att utvandra från Mekka
och annorstädes söka en fristad för sig och sina anhängare. Han vände sig först
till grannstaden i söder, Täif, hvars invånare, tillhörande stammen Taklf, stodo i
liflig handelsförbindelse med mekkanerna. Där fann han emellertid icke, mera till-
gänglighet for sin förkunnelse an hos sina egna landsmän. Han blef icke blott
hånad, utan rent af fördrifven med stenkastning och måste söka skydd i en hednisk
stamforvants trädgård. Till Mekka vågade han först återvända, då en ansedd
släkting högtidligt hade tillförsäkrat honom sitt skydd.
Vid nästa pilgrimsfest, i mars 620, sökte Muhammed värfva anhängare for sin
lära bland de talrika främlingar, som strömmade till från hela Arabien. Han gjorde
därvid bekantskap med några män tillhörande den i Medina bosatta stammen Kasradj. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free