Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed, arabernas profet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
deras stad fanns en talrik judisk församling, hvars medlemmar under de ständiga fejderna
ofta torde hafva hotat hedningarne med den väntade Messias, som skulle hämnas
deras lidna oförrätter. Sålunda förtrogna med ideen om ett gudomligt sändebud och
för öfrigt genom sitt samhälles särskilda förhållanden på ett helt annat sätt beredda
för religiösa tankar an de välmående världsbarnen i Mekka, hade dessa Medinabor
jämförelsevis lätt för att antaga islam.
Deras stad, som då ännu hette Jatrib, ligger på en vattenrik slatt i norra Hidjäs,
nära det gränsberg, som skiljer Nedjd från Tihäma. I likhet med andra gamla
kulturorter i det nordvästra Arabiens oaser bestod äfven Jatrib af enstaka landt-
gårdar, byar och[ befästade hus, som lågo kringströdda mellan palmgrupper, träd-
gårdar och åkerfält. Majoriteten af invånarne i dessa oaser utgjordes af stammarne
Aus och Kasradj, I hvilka sedermera brukade sammanfattas under det muhammedanska
hedersnamnet ansar, d. v. s. »(profetens) hjälpare». De räknade sig till sydaraberna.
Före deras invandring lära judarne hafva haft herraväldet i staden. Men dessas ekono-
miska makt bröts, enligt hvad som uppgifves, genom den abessinske ståthållaren
Abrahas redan omnämnda krigståg till Hidjäs. Sedan dess lefde judarne kringströdda
bland Aus och Kasradj, hvilka från början hade varit deras klienter. Endast stam-
men Kainukä behöll sitt slutna kvarter, men hade likväl måst afstå från sin jord-
besittning. Däremot hade stammarne Nadir och Koraisa kvar sin jord. De lefde
bland Aus, men hade först kort förut trädt i politisk förbindelse med dem på lik-
ställighetens grundval.
Oaktadt araberna i Medina hade blifvit jordbrukare, hade de ännu icke uppgifvit
sina från det fria nomadlifvet ärfda vanor. De hade fortfarande ingen öfverhet men
kunde icke numera, då de voro bofasta, på samma sätt som förr gå ur vägen för
de ständigt på nytt uppkommande tvisterna. Följaktligen kom det till ständiga
inbördes strider och slutligen till ett brödrakrig mellan stammarne Aus och Kasradj,
hvaraf hela staden fick lida. I dessa strider hade Aus först dukat under för
Kasradj. En del af dem hade nedlåtit sig till en skymflig fred och, sedan de
afstått sitt land, kommit i en ställning, som icke var mycket bättre an klienters.
De andra, som voro för stolta därtill, hade föredragit att gå i landsflykt. Men i för-
bund med judestammarne Nadir och Koraisa hade Aus ännu en gång repat sig, och
i ett stort afgörande slag vid Buat hade de efter en het strid tillkämpat sig seger
öfver Kasradj. En verklig fred hade likväl icke blifvit sluten, utan allas krig mot
alla fortfor. Osäkerheten hade slutligen blifvit sa stor, att man icke mer utan fara för
sitt lif kunde sköta sitt arbete. Detta tillstånd måste hafva varit sa mycket outhärdligare
för bägge stammarne, som de ännu icke hade förlorat känslan af sin ursprungliga sam-
hörighet. Men ingen bland dem egde nog anseende för att kunna bilägga tvisten. Den
sedan länge oumbärlige skiljedomaren kunde endast komma utifrån. Sålunda hade
den blodiga brödrafejden jämnat vägen för profeten.
De sex kasradjiter, med hvilka Muhammed under vallfärden ar 620 haft ett möte
i Akaba, ett bergpass mellan Mina och Mekka, återvände till sin hemort och verkade
där för den nya tron, understödda af en af de muhammedaner, som tidigare hade
utvandrat till Abessinien. Året därpå kommo fem af dem i sällskap med sju
nyvunna proselyter ännu en gång till Mekka och sammanträffade med Muhammed
på samma ställe som förra gången. Här förbundo de sig att hålla islams grund-
satser och återvände därpå till sin hembygd, åtföljda af en framstående korankän-
nare. Moderförsamlingen i Mekka hade ännu en kris att genomgå, i det att Muham-
meds redogörelse för en underbar resa, som han ansåg sig hafva gjort och väl äfven
gjort - i drömmen, hos mången troende väckte tvifvel och anstöt. Ängeln Gabriel
skulle nattetid hafva fört honom till Jerusalem och enligt senare uppgifter till och med
ända upp till himmelen. Abu Bekr lär emellertid hafva lyckats bringa tviflarne till
tystnad genom det exempel på orubblig tro, som han själf gaf. Ar 622 kom redan
ett ganska stort antal nya troende från Medina, medlemmar af såväl Aus som Kasradj,
till Mekka. Nu lat Muhammed genom sin farbroder Abbas formligen lösa sig från
sambandet med sin släkt och ställde sig under sina nya anhängares beskydd. Då
de hedniska koreischiterna fingo höra talas därom, besvärade de sig hos den lika-
ledes ännu hedniske höfdingen för Kasradj öfver denna inblandning i deras ange-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
