Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed, arabernas profet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUHAMMED, ARABERNAS PROFET.
Panorama öfver Medina.
Efter (TOhsson, Tableau General de VEmpire Ottoman, Paris 1790.
lägenheter. Men de måste lugna sig, då denne utan att ana, att hans makts dagar
voro räknade, förklarade, att något sådant helt enkelt vore omöjligt.
I stillhet lemnade nu sa småningom de rättrogna mekkanerna under sommaren
622 sin hembygd och begåfvo sig till Jatrib. Först på hösten följde profeten i Abu
Bekrs sällskap efter dem, ty i egenskap af sina anhängares skattmästare måste han
först for deras räkning afveckla en del penningaffärer. Den 20 september 622 anlände
han till förstaden Kuba, belägen ungefär 5 km. söder om Medina. Denna profetens hedjra
(ordet bor icke återgifvas med »Hykt» utan med »utvandring»), som för honom beteck-
nar brytningen med ett ohållbart förflutet och början till ett nytt lif, har med rätta före-
fallit muhammedanerna sa viktig, att de under den andre kalifens regering gjorde
den till utgångspunkt for sin tidräkning. Härvid hafva de naturligtvis måst flytta tid-
räkningens utgångspunkt tillbaka till början af året.
Muhammeds första omsorg blef nu att bygga ett bönehus, hvilket också inom kort
reste sig, förfärdigadt af soltorkadt tegel och med tak af palmblad. Den uppgift som
fredstiftare, hvilken af naturliga skäl tillföll honom, lyckades han lösa och fick till
stånd ett mycket omständligt fördrag emellan stadens invånare, hvilket blifvit ordagrant
bevaradt till vår tid. De olika släkterna slöto sig under Allahs beskydd tillsammans
till ett enda samfund, som äfven skulle omfatta hedningar och judar. Men då de
rättrogne utgjorde samfundets själ och då hela samfundet enligt fornarabisk åskådning
var förpliktadt att stödja sina medlemmar, hvad de an togo sig för, sa låg öfvervikten
följaktligen hos dem. Den allmänna fejdrätten upphäfdes. Mördaren skulle vara
hemfallen åt blodshämnden, men ingen fick taga parti för honom. Mot yttre fiender
försvarar sig församlingen gemensamt, dock äro judarne endast skyldiga att lemna
bidrag till krigskostnaderna, ej att aktivt deltaga, såvida det ej ar fråga om att till-
bakaslå ett angrepp mot själfva staden.
Muhammeds förnämsta stöd på den nya hemorten utgjordes af hans från Mekka
utvandrade landsmän, de s. k. muhädjirun. Under det att de något sa när bemedlade
mekkanerna slogo sig ned i stadens olika kvarter, samlade sig den icke ringa skaran
hem- och medellöse ibland dem omkring profeten, i hvilkens närhet de uppehöllo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
