Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed, arabernas profet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
utan att ega någon fast bostad. De utgjorde hans lifvakt och bidrogo i hög grad till
att hoja hans anseende bland hans nya medborgare.
Profetens religiösa verksamhet var under den första tiden af hans vistelse i Medina
hufvudsakligen bestämd af hans förhållande till judarne. Vid sin ankomst har han
säkerligen hoppats, att de skulle omvända sig till hans lära. Därför sökte han vinna
dem, i det han i många punkter anpassade sin församlingsritus efter deras. Redan i
Mekka hade han infört bruket att under bönen vända sig mot Jerusalem. Efter mönstret
af judarnes fasta på försoningsdagen (den 10:deTisri) förordnade han fasta på Aschura-
dagen (den 10:de Muharrem). Då han redan från början i Medina ostördt kunde offent-
ligen hålla gudstjenst med sin församling, anställde han en böneutropare, mueddin. Där-
med skilde han sig visserligen medvetet från de båda äldre monoteistiska religionerna.
Under det att i de österländska synagogorna kallelsen till bon skedde genom
basunblåsning, använde de kristne stora träskallror (semanteria) i stället för kyrk-
klockor, såsom det ännu ar sed i den romerska kyrkan under fastetiden. I motsats
härtill valde Muhammed människorösten för att samla sina trogne till bön.
Snart råkade Muhammed emellertid i allahanda dispyter med de judiska skrift-
lärde. Äfven om deras kunskaper helt naturligt voro ganska ringa, voro de dock
i positivt vetande och tankeskärpa betydligt öfverlägsna den fullkomligt oskolade
profeten. De talrika luckor i hans gammaltestamentliga vetande, som framträda i
de mekkanska surorna, kunde icke undgå deras uppmärksamhet. De skriftlärdes hån-
fulla häntydningar härpå kunde likväl icke minska hans tro på hans uppenbarelsers
sanning. Af judarnes motsägelser kunde han endast draga den slutsatsen, att de
hade affallit från den rätta tron och förfalskat de heliga skrifter, som äfven han
hade erkänt såsom uppenbarelser af Gud.
Denna polemik med judarne fick snart också praktiska följder. Redan under
andra året af sin vistelse i Medina föreskref Muhammed, att man vid bönen borde
vända sig mot Kaabas helgedom i Mekka. Mer och mer framhäfde han den egenar-
tadt arabiska karaktären hos sin religion. Vidare afskaffade han den från judarne
lånade Aschurafastan och införde i dess ställe den ännu gällande fastan under hela
månaden Ramadän. I motsats till de kristne, som under kvadragesimalfastan afhöllo
sig endast från kött, fordrade han af sina trogna fullständig afhållsamhet från föda
under hela dagen och gaf dem i stället frihet att under natten taga igen skadan.
För att motivera anslutningen till kulten i sin hemort Mekka framträdde Muham-
med med det påståendet, att hans religion vore identisk med Abrahams. Denne
hade själf för sin son Ismaels räkning grundat helgedomen i Mekka och infört den
pilgrimsfest, som där årligen firades. Denna behöfde nu endast renas från de hed-
niska missbruken, sedan kunde man omedelbart åter anknyta till de heliga tradi-
tionerna från Abraham.
Därmed var också det närmaste och viktigaste målet gifvet för hans utrikespo-
litik: de hedniska landsmännens underkastelse. Ett planmässigt fälttåg mot dem
kunde han, sådana som förhållandena nu voro, icke genast öppna. Men mekkaner-
nas karavaner, som passerade Medina, väckte mycket snart de troendes roflust.
Redan under första året och vid början af det andra lär Muhammed flere gånger
förgäfves hafva försökt att uppfånga sådana karavaner. Först vid början af den heliga
månaden Radjab lyckades det för en af honom med förseglade order utsänd ströfkår
att öfverrumpla en rikt lastad mekkansk karavan, hvars betäckning i förlitande på
gudsfreden icke hade vidtagit några särskilda säkerhetsåtgärder, och hemföra ett an-
senligt byte. Då emellertid detta brott mot folkrätten till och med i Medina upp-
väckte en storm af indignation, förklarande Muhammed, att den utan tvifvel med
hans vetskap och vilja begångna handlingen berodde på missförstånd af hans
befallningar. Först senare, då anblicken af det rika bytet hade retat girigheten till-
räckligt, vågade han i en uppenbarelse förklara, att kampen mot de otrogne vore
rättfärdig äfven under den heliga månaden. Han skred därpå till fördelningen af
bytet.
Två månader därefter erbjöd sig åter ett tillfälle att förnya denna lyckliga kupp.
Den syriska karavanen från Gasa, hvari nästan alla mekkanska firmor hade insatt
penningar, väntades just till Mekka. Dess förare var Abu Sufjän, huset Omajjas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
