- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
147

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed, arabernas profet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUHAMMED, ARABERNAS PROFET.

147

gingo, utan att han återvände, spred sig ryktet, att han blifvit mördad. En sådan
kränkning af folkrätten skulle Muhammed icke hafva kunnat lemna ohämnad, ehuru
han icke var förberedd på en strid. Han samlade därför de sina omkring sig och
tog, stående under ett stort träd, ånyo trohetsed af dem. Att hafva deltagit i denna
»välbehagets hyllning» (d. ä. den hyllning, till hvilken Allah hade välbehag) ansågs se-
nare som den högsta berömmelse. Det ifrågavarande ryktet visade sig emellertid vara
grundlöst, och mekkanerna visade sig afgjort mest böjda för en fredlig uppgörelse. De
skickade en underhandlare till Mu-
hammeds läger, och denne slöt med
honom ett vapenstillestånd på tio ar.
Han lät förmå sig att for denna
gång afstå från att fullfölja sin afsikt
och vända tillbaka. Till gengäld
härför skulle mekkanerna året därpå
utrymma staden under tre dagar, på
det att han och hans anhängare
ostördt skulle kunna fullgöra vall-
färdsceremonierna. Om någon af
koreischiterna under vapenstillestån-
det emot släktens vilja öfverginge till
Muhammed, skulle han utlemna ho-
nom, under det att öfverlöpare från
hans sida skulle ostörda kunna få
stanna i Mekka. Öfver denna efter-
gift från profetens sida var hans
omgifning mycket uppbragt, i synner-
het som han i fredsurkunden afstod
från att låta beteckna sig som Allahs
sändebud. Men framtiden gaf honom
rätt. På grund af fördraget utlem-
nade han visserligen till Benu Suhra
en af deras klienter. Men denne
slog under vägen ihjäl den ene af
sina bada följeslagare, som skulle
föra honom tillbaka till Mekka, och
flydde undan till kusten. Där sam-
lades snart omkring honom en talrik
skara mekkanska flyktingar, som
voro i samma ställning, och öfver-
föllo under hans ledning förbi-
passerande mekkanska karavaner.
Nu måste mekkanerna själfva bedja
profeten stryka den ödesdigra para-
grafen och upptaga stråtröfvare
hos sig.

För att gifva sina anhängare er-
sättning för den skenbara motgången

vid Hodaiblja, förde Muhammed dem kort därpå, under våren 628, mot de rika jude-
koloniern ai Kaiber, Wädi ’1-kora och Fadak. De förstnämnda hade såsom betäckning
dragit till sig 4,000 beduiner af Gatafänstammen, men då de icke vågade möta profeten
på öppna fältet, utan inneslöto sig i sina fästningar, öfvergåfvos de snart af sina
bundsförvanter. Som muhammedanerna icke hade några belägringsmaskiner, kunde
de till en början icke uträtta något. Slutligen lyckades de genom förräderi intränga
i ett af stadens kvarter. Då de nu vände de här funna krigsredskapen mot de andra
borgarne, kapitulerade judarne. De begärde endast fritt aftåg med kvinnor och
barn mot det att de utlemnade sina samtliga egodelar. Men då det icke syntes
rådligt att bilda en koloni af muhammedaner sa långt bort från Medina och på sa

Moskeen i Mekka (i midten synes Kaaba).
Miniatyr ur en persisk pilgrimsbok Iran ar 1576.
I privat ego i New York.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free