- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
151

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Muhammed, arabernas profet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUHAMMED, ARABERNAS PROFET.

151

Kamelhjord. Miniatyr till Hanns makamer. Ur en i Kairo förvarad handskrift.
Snart skulle nu den arabiska hedendomen förlora sitt sista fotfäste. Efter Mekkas
intagande hade profeten till en början stillatigande funnit sig i, att man där fort-
satte med att fira pilgrimsfesten på det häfdvunna, fornarabiska sättet. Ar 630
sände han Abu Bekr som ledare för pilgrimskaravanen från Medina till Mekka,
antagligen för att icke genom sin egen närvaro sanktionerna de där härskande missbru-
ken. Men efter festens slut kungjorde hans måg Ali i Mina enligt hans uppdrag en
förordning, som återfinnes i början af nionde suran. I denna förordning bryter
profeten fullständigt med afgudadyrkare. Ingen otrogen skall i framtiden få vall-
färda till det heliga området. De fördrag, som profeten slutit med de otrogne, för-
blifva gällande till utgången af de öfverenskomna terminerna, sa framt dessa fortfara
att punktligt uppfylla villkoren. Den, som ej har något sådant fördrag att uppvisa,
honom återstår blott att välja mellan islams antagande eller utrotningskrig. Intill
de heliga månadernas utgång hafva hedningarne tillfälle att oantastade återvända
till sina hemorter, men därefter skola de angripas, hvarhelst man anträffar dem.
Detta fullständiga afståndstagande från hedendomen förfelade icke sin verkan. Blott
i enstaka fall behöfde muhammedanerna hädanefter använda vapenmakt inom
Arabiens gränser.
Mot slutet af ar 10 efter Hedjra (eller på våren 632) kunde Muhammed anse
sin mission i Arabien fullbordad. Till tecken därpå företog han med alla sina
hustrur och under stor anslutning från de rättrognes sida en högtidlig vallfärd till
Mekka, »afskedsvallfärden», som den brukar kallas i den traditionella biografien. Hvarje
enstaka handling, som han företog under dessa dagar, få vi med pinsam noggrann-
het upplysning om, emedan denna pilgrimsfärd ända till våra dagar gäller för mu-
hammedanerna som förebild for ett riktigt fullgörande af de heliga bruken. På
andra eller tredje dagen lär profeten hafva hållit ett tal, hvari han först och främst
fastställde årets beräkning efter tolf månmånader och dessutom ytterligare inskärpte
islams förnämsta plikter hos de rättrogne.
Då profeten återkommit från pilgrimsfärden, erhöll han i Medina allahanda
hotande underrättelser. I Centralarabien hade en höfding af Benu Hanlfa vid namn
Museilima gjort uppror och fordrade i ett oförskämdt bref, att profeten skulle
erkänna honom som sin jämlike. Äfven i den aflägsna Östern bland Benu Asad
hade en misstänkt jäsning gifvit sig till känna. Icke dess mindre beslöt profeten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:36:20 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free