- Project Runeberg -  Världshistoria / Orienten /
154

(1917-1921) Author: Hans Hildebrand, Harald Hjärne, Julius von Pflugk-Harttung
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Muhammed och hans lära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 C. BROCKELMANN, ISLAM FRÅN DESS UPPKOMST TILL NÄRVARANDE TID.
meds senare framställningar alltmera utförligt. Gud väger nu gärningarne på en
våg. De fördömde söka urskulda sig, men deras tids profeter vittna mot dem.
Omedelbart på domen följer belöningen eller straffet. De rättfärdige förflyttas till
Edens lustgård eller till paradiset, som Muhammed, själf en i dalens glödande hetta
uppvuxen stadsarab, tänker sig förlagdt på en sval bergshöjd. Där sorlar en lefvande
kalla och rundt omkring den finnas mjuka länstolar på brokiga mattor. Här sitta
glädjestrålande de salige, klådda i gröna atlasdräkter med silverspännen, och dricka
dels källans vatten, blandadt med dyrbara, doftande vätskor, dels härligt vin ur
med mysk förseglade krus. Platsen omgifves af träd, som skänka dem såväl skugga
som drufvor och andra frukter för att stilla sin hunger med. Därjämte njuta de af
umgänget med jungfruliga flickor med mörka ögon (hur), åt hvilka Allah förlänat
evig ungdom. Dessa paradisfröjder äro, som man ser, uteslutande beräknade att
tilltala männens fantasi. Åt kvinnorna, som äfven hafva utsikt att få komma in i
detta paradis, utlofvar profeten frihet från hat och afund. De skola också få upp-
bygga sig med fromma samtal och glädjas öfver att blifva hälsade af Allah.
Medan paradiset öppnar sina portar för de salige, fara de fördömde ned till
Gahannam, en med eldslågor uppfylld afgrund. Utom de kval, som förorsakas af
eldsglöden, hafva missdådarne enligt Muhammed ännu många hemska lidanden att
vänta. Dock har han ingen sådan systematisk afvägning af straffen, som möter oss
i judiska och kristna helvetesfantasier. Paradiskällan motsvaras här af en het, stin-
kande brunn, hvars innehåll söndersliter de törstandes inälfvor. I stället för frukter
räcker man dem en illaluktande ört, som icke stillar hungern. Denna ersattes
senare med trädet Sakkum, »som vaxer upp ur afgrundslågans djup och bär
satanshufvuden som frukter». På andra ställen malas , helvetet som en tortyrkam-
mare med halsjärn och kedjor, hvilka handhafvas af 19 helvetesvakter under led-
ning af sin kapten. Till de kroppsliga plågorna komma äfven själskval, själfankla-
gelser, förbannelser och fruktlöse böner om befrielse. Helvetesstraffen äro hka eviga
som paradisfröjderna, och judarnes förhoppning om ett till tiden begränsadt straff
för syndarne af Israels folk har Muhammed i Medina på det skarpaste bekämpat.
De religiösa plikterna i koranen stå icke i något inre sammanhang med den
egentliga trosläran. De visa, liksom i den senare judendomen, alla de karakteristiska
drag, som utmärka en yttre lagbundenhet. Bud af högt moraliskt värde, såsom det
om ärlighet, likställas med rent ceremoniella föreskrifter, såsom den om tvagningen
före bönens början. Denna tvagning ar till och med de rättrognes första kanoniska
plikt. Står intet vatten till buds, kan den ersättas med en afrifning med sand.
Den andra plikten ar själfva bönen. Den består af en rad noggrant fastställda
formler och koranställen, hvilka skola framsägas i likaledes noggrant bestämda,
regelmässigt växlande kroppsställningar. Summan af dessa formler och ställningar
kallas en raka och måste vid hvarje bön upprepas åtminstone två gånger. Hvarje
rättrogen ar förpliktad att bedja fem gånger om dagen, nämligen före soluppgången,
på middagen, på eftermiddagen (kort före solnedgången), på kvällen och vid nattens
början. Bönestunderna tillkännagifvas af en utropare, miieddin, från moskeens torn.
På fredagen förrättas middagsbönen gemensamt vid en offentlig gudstjenst. Därtill
ansluter sig kutba, ett af böneförrättaren från talarstolen hållet förmaningstal.
Efter en tyst bon utmynnar detta i trosbekännelsen, förbönen för Muhammed och
hans hus, för de första bekännarne, som gjort sig särskildt förtjenta om islam,
liksom för alla rättrogne öfver hufvud, för de islanjska vapnens seger, senare också
särskildt för den regerande fursten, som församlingen genom denna förbön erkänner
såsom sådan. Hvila från arbete under fredagen ar icke föreskrifver
Den tredje religiösa hufvudplikten ar fastan, d. v. s. att afhålla sig från mat och
dryck samt alla öfriga njutningar (t. ex. vällukter) från morgongryningen till solned-
gången under hela månaden Ramadän. Natten fore den 27 i denna månad gäller
såsom särskildt helig. Det ar leilat el-kadr, »bestämmelsens natt», den natt då profeten
genom den uppenbarelse, som nedlagts i den 36:te suran, kallades till sitt ämbete.
Från fasteplikten äro endast sjuke, resande och soldater under marsch befriade.
Dock måste de senare taga igen de försummade dagarne.
Den fjärde kanoniska plikten, som hvarje rättrogen åtminstone en gång i sitt lif

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 15:33:50 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vrldhist/3/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free